Förlag som står på två ben: Deckare och lättläst

Feb 3rd, 2008 | By | Category: 2002-4, Artikel

Av BERTIL FALKFALSTERBO (DAST) Det är den 6 juni, svenska flaggans dag A.D. 2002. En underbar högsommardag. Över näset där Falsterbo och Skanör ligger smattrar de gula korsen mot blåa bottnar i vinden och dukarna fladdrar mot bakgrund av en lika blå himmel och en lika gul sol. I fjärran glittrar Öresundsbron, som förbinder Danmark med Sverige. För DAST handlar det om sex månaders framförhållning. Till årets sista nummer, som Du nu håller i Din hand, ska Birgitta och Bo Sköld intervjuas denna ljuvliga dag.

Från sin året-runt-villa i fashionabla semesterorten Falsterbo sköter de sitt 23-åriga bokförlag Skriftställarnas Förlag AB. Det startades en gång av Bo Sköld tillsammans med Max Lundgren.

De skrev mycket för radio och TV tillsammans, bl.a. författade de den första tvåloperan i svensk TV.

“Sen så tänkte vi göra böcker av det vi skrev och det gjorde vi”, berättar Bo Sköld. “Och så sa vi, varför inte göra ett förlag och ge ut böckerna själva och så startade vi förlaget 1979. Sen hoppade Max av och jag drev förlaget själv tills Birgitta kom in i bilden.”

Birgitta Sköld hade också boklig bakgrund. Hon hade arbetat på Bibliotekstjänst i Lund. Förlaget hade gett ut romaner och diktsamlingar. Nu började Birgitta och Bo Sköld att leta upp författare i Europa, författare som de själva kunde översatta från tyska, franska och engelska, inklusive amerikansk engelska. Framför allt fann de deckarförfattarinnan Doris Gereke, en av Tysklands främsta deckarförfattare. De fick hennes debutbok och den tilldelades deckarakademins pris som bästa översatta deckare när den kom ut.

Skriftställarens Förlag AB är i högsta grad ett familjeföretag.

“Vi gör allt själva utom tryckningen”, säger Bo Sköld. “Vi redigerar på Mac och Birgitta är fantastiskt skicklig.”

“Jag läser korrektur”, inskjuter Birgitta Sköld, och vår son Mathias gör layouten, omslagen och om det behövs illustrationer så gör han också dem.”

Lagret finns i garaget och Birgitta Sköld har sitt arbetsrum på andra våningen medan Bo Sköld har sitt arbetsrum i ett hus ute på gården. Förlaget har haft en medhjälpare, en före detta bokhandlare som rest runt till bokhandlare och sålt in förlagets böcker. Från början reste Max Lundgren omkring till bokhandlarna. Insäljningen av böckerna är en arbetsam uppgift.

“Förlaget hade kunnat växa om vi velat, men ska man växa så innebar det en ekonomisk trappa. Om man anställer en människa, så måste inkomsterna upp. Vi tycker att det är trevligt som det är. Förlaget är precis så stort som vi vill ha det.”

Hur samarbetar paret Sköld med översättningarna?

“Jag gör en grovöversättning”, säger Bo Sköld.

“Sen tar jag vid och redigerar det som Bo har översatt”, säger Birgitta Sköld. “Jag tar reda på uttryck som Bo inte hittat motsvarighet till.”

“Dessutom så kommer jag ofta och frågar Birgitta medan jag översätter och kör fast och frågar henne hur jag bör översätta ett svårt avsnitt.”

Men översättarteamet har aldrig kontaktat författare och frågat om innebörden i ett svårtolkat parti.”

“Av princip”, fastslår Bo Sköld. “Förr eller senare löser sig alltid ett översättningsproblem”, tillfogar Birgitta Sköld.

De menar att konsten att översätta i långa stycken handlar om att kunna svenska.

Förlaget står på två ben. Det ena är deckare, det andra lättlästa böcker.

Varför deckare?

“Jag är egentligen litteraturhistoriker”, säger Bo Sköld, “och vi har båda läst så
förfärligt mycket vanlig litteratur. Då kan det vara skönt att komma in på något som i och för sig kan vara mycket bra, men som inte ställer så stora krav.”

En av förlagets deckarförfattare tillhör den grupp som man brukar peka på som exempel på att deckaren speglar samhället. Nämligen Doris Gercke. Hon skriver medvetet samhällsromaner.

“Ibland struntar hon i detektivhistorien”, noterar Bo Sköld. “Hon säger att hon skriver för att skriva socialt. Och i dag ska ju alla skriva deckare.”



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22