Förkortade översättningar

Sep 17th, 2009 | By | Category: 1997-2, Artikel

Av KLAS LITHNER

Jag har tidigare skrivit en artikel kallad Onödig förkortn. Där redogjorde jag för en förkortning på cirka tre sidor, som jag funnit i den svenska översättningen av Dorothy Sayers Mördande reklam (1937). Per Olaisen har vidare i CDM redogjort för sin undersökning om den förkortade översättningen av John Dickson Carr: Skandal på High Chimneys (1961), där han räknat ut, att originalet förkortats med 37%. Vidare har jag i en annan artikel, ”Pinsamt intermezzo vid översättning”, redogjort för förkortningarna vid översättningen av Dorothy Sayers: Pinsamt intermezzo på Belladonnaklubben (1938). Där fann jag på 84 av de 445 sidorna i originalet sammanlagt 140 uteslutna stycken, meningar, satser eller enstaka ord. Ytterligare behandlade jag i artikeln ”Slaktad Dorothy Sayers: 53 sidor kamratfest borta” samma företeelse i Sonja Bergvalls mycket skickliga översättning om Sayers Kamratfesten från 1940.

Nu har jag ett ytterligare exempel att draga fram. Det är R. Austin Freemans The Red Thumb Mark, från 1907, som var märkvärdig så till vida att den kom ut i tre svenska upplagor på olika förlag, nämligen 1919 som Den röda tummen på Dahlbergs förlag, samma år som Det röda tummavtrycket på Åhlén & Åkerlund och 1926 som Det röda fingeravtrycket hos B. Wahlströms. Jag har själv Åhlén & Åkerlunds upplaga från 1919, översatt av den ofta anlitade Tom Wilson.

Det kom för några år sedan ut en ny bok om Freeman av Oliver Mayo: R. Austin Freeman The Anthropologist at Large (Investigator Press, Hawthornedene, South Australia, 1980). Den är dock mycket obetydlig jämfört med Norman Donaldsons In Search of Dr Thorndyke (Bowling Green University Popular Press, Bowling Green, Ohio, 1971), men redovisar en del intressant familjekorrespondens.

Mayo har ett citat från boken (s. 112-114) i en upplaga från 1911, som jag inte kände igen från översättningen. Det är en episod, som är inspirerad av Sherlock och Mycroft. Holmes berömda samtal inför den häpne dr. Watson i burspråket till The Diegenes Club i Den grekiske tolken från 1893, där de drar alltmer långtgående slutsatser om en man, som de ser på gatan utanför (L 481-482).

Freeman låter dr. Thorndyke, hans yngre kollega dr. Jervis och laboratorieassistenten Polton diskutera hur en persons yrke kan inverka på hans sätt att gå och indirekt på hans fotavtryck. De ser ut genom fönstret, och Thorndyke diagnostiserar en man på gatan som stationsinspektor. Gångsättet visar nämligen på en man, som står mycket och dessemellan går långa sträckor med långa raska steg, vilket medför plana, utåtvridna fötter och försvagade vader.

Diskussionen slutar med att Polton säger, att det är mycket riktigt en stationsinspektor, som han själv känner igen. Detta avsnitt omfattar i en nyutgåva från 1967 av den engelska upplagan från 1911, som Norman Donaldson vänligen ställt till förfogande 84 rader, medan den svenska versionen på s. 132-133 endast omfattar 51 rader. Det utelämnade avsnittet är dessutom mycket intressant.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22