Författarnas tiggarbrev: Guilliou till attack mot att ”fel” skrivare får pengar

Mar 8th, 2010 | By | Category: 2006-1, Artikel

Sedan 1971 har Sveriges Författarfond gett svenska författare stipendier på sammanlagt 2,6 miljarder kronor (omräknat till dagens penningvärde). Om detta berättade Expressen på ett par uppslag söndagen den 16 oktober förra året.

Tidningen publicerade också en del av författarnas motiveringar till varför de ansåg sig berättigade till pengar. DAST saxar ur några av de brev som skrivits av författare inom deckargenren. Rätt lustig läsning faktiskt. En hel del av ansökningarna ligger en del år tillbaka i tiden.

Jan Guillou har inte sökt på många år eftersom han anser att han tjänar tillräckligt på sina stora upplagor. Men han menar att det alltför ofta är ”fel” författare som får livstidsstipendier och andra bidrag. Ett exempel som han framför är förre vice ordföranden i författarförbundet, Benkt-Erik Hedin, som ”gett ut utomordentligt få saker i skrift” men överösts med stipendier. Han konstaterar att styrelsen i Sveriges författarförbund är extremt överrepresenterad när det gäller att kamma hem stipendier.

Av de 15 styrelseledamöterna i styrelsen har elva beviljats olika stipendier och bidrag. Av de 28 ordinarie ledamöterna och suppleanterna i fondens styrelse har åtta statlig författarlön på livstid och 22 har beviljats olika stipendier av fonden.

Guillou menar att kulturarbetare anser sig ha rätt att bli försörjda av staten därför att de inte klarar sin försörjning själva. Och att det definitivt är fel att en miljonär som Per Wästberg ska ha ett livstidsstipendium.

Leif GW Persson tjänar inte heller så lite på sina kriminalromaner, men 1984 hade han det tydligen knaprare, om man ska analysera det han skrev till författarfonden. (Texten från Expressen).

”Men det är som sagt dåligt med skrivron på grund av diverse försörjningsproblem. Jag kan faktiskt inte förstå denna situation. Jag är en av Sveriges mest lästa och mest produktiva författare. Ibland undrar jag vad de som ’företräder mig’ egentligen håller på med? Skall man inte kunna leva på produktivt och hederligt arbete? Och hur i helvitte kommer det sig att man ska behöva tigga för det är ju det som det handlar om – från sig själv?”

Han fick avslag.

Peter och Marcus Birro hade bättre tur. För att skriva en bok om sin italienske far erhöll de 283.000 kronor. Boken är ännu inte utgiven.

Björn Hellberg ansökte om arbetsstipendium 2001 och fick kunde ta emot 60.000 kronor efter att ha skrivit följande:

”Ett arbetsstipendium från Sveriges författarfond skulle ge mig en arbetsro som jag aldrig tidigare åtnjutit. Sedan debuten 1969 har jag tvingats arbeta som journalist med huvudsaklig inriktning på tennis. Det är först de allra senaste åren som jag i viss mån kunnat minska detta ’brödskrivande’ och ägna mitt skönlitterära författarskap större utrymme. Eftersom jag aldrig fått någon form av stipendium (frånsett ett par smärre lokala) skulle ett arbetsstipendium ge mig nya möjligheter att vidareutveckla mitt författarskap.”

Men alla får inte. När deckarförfattaren Lars Weiss sökte 25.000 kronor för att resa till Chicago på tre veckor blev det avslag. Det kan ha berott på att han samma år tjänade 2,7 miljoner kronor. Han skrev följande, fortfarande enligt Expressen:

”Efter många år som chef i radio- och tv-världen – med åtföljande höga inkomster men med liten tid till annat än det dagliga operativa arbetet – har jag nu slutat för att få tid att skriva igen. Min förhoppning är att fondens ledamöter överser med mitt ’gamla’ liv och genom det här stipendiet hjälper mig att realisera projekt som jag gömt i lådorna under lång tid.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22