Författare ur tomma rymden

Mar 14th, 2010 | By | Category: 2004-3, Artikel

Av Ahrvid Engholm

Jag vet inte varför Adam Marko-Nord missuppfattar science fiction-historien, uppfinner fiktiva sf-författare och hävdar att enstaka promillen för rymdforskning orsakar världssvält. I dagens tidsanda är förmodligen Resan till rymden (Dagens Nyheter, 5 dec 2003) ideologiskt lättsmält, även om detta besynnerliga traktat tycks ha löpt amok och genomgått härdsmälta.

Låt mig inledningsvis konstatera en av världens första science fiction-romaner inte kom 1871. Exempelvis är Cyrano de Bergeracs (han var inte heller först) Resan till månen (1648) eller Resan till solen (1662) aningen äldre. AMN skriver om tidig sf, och att omkring 1930-talet ”startades de första sf-magasinen … och en hord av produktiva, kommersiellt framgångsrika, inte sällan militant högerinriktade sf-författare startade sin bana.”

Bred politisk skala

Robert A Heinlein är i stort sett ensamt exempel på en ”militant högerinriktad sf-författare” (etiketten är onyanserad), men uppvägs med råge av den radikala Futurians-gruppen. Dit hörde den ”liberale” (vänsterdemokratisk på en amerikansk skala) Isaac Asimov, Donald Wollheim, Fredrik Pohl, Cyril Kornbluth, Damon Knight, James Blish, Judith Merril, Robert Lowndes. De var tongivande författare, redaktörer Och kritiker inom tidig sf; ett par var rent av med i det amerikanska kommunistpartiet. Sanningen är att sf-världen, liksom alla kulturella sfärer, rymmer alla möjliga schatteringar. AMN förfaller enögd.

För att inte säga blind, som när han talar om Heinleins ”efterföljare … J C Falkenburg”. Det finns ingen ”Falkenburg” i SF Encyclopedia och Google kammar noll. AMN har enkelt felstavat och blandat ihop med Jerry Pournelles (som nämns strax innan) fiktive romanhjälte Falkenberg! Om man inte hittar horder av militanta högerinriktade sf-författare kan man ju hitta på dem.

Sf-författarna tänkte inte ”bana väg för en universell Pax Americana baserad på kärnvapenmakt”. AMN kan tydligen inte ens ge exempel. Tvärtom är det amerikanska sf-författarna tidiga med att varna för kärnvapen – även Heinlein i sin novell Solutions Unsatisfactory, redan 1941! Vi kan också snegla mot TV-rutan och den för sin tid multikulturellt banbrytande Star Trek från 1960-talet, vars uppdrag styrs av ”prime directive” och att undvika kärnvapenmakt. Några som ”propagerade” för ”obegränsade kärnvapentester” hittar man inte.

Rädsla för kärnvapen

Kanske syftar AMN på att Heinlein i rädsla för det sovjetiska kärnvapenhotet var negativ till provstopp, när den frågan en gång var allmänt aktuell på 1960-talet. (Heinlein var inte ensam och inte på något sätt apart. Ungefär samtidigt övervägde även Sverige att skaffa kärnvapen.) När AMN talar om ”det vansinniga i att spendera enorma summor på rymdäventyr när människor svälter på jorden” förlorar han alla perspektiv. NASA får ungefär 15 miljarder, eller 0,15 procent av USA:s BNP. USA-militären får nära 400 miljarder, men det är tydligen bara de billiga, blygsamma och faktiskt lönsamma rymdprojekten som orsakar världssvält.

Rymden är lönsam

Fattigdom beror på korrupta lokala regeringar, inbördeskrig, instabilitet, etc. Tvärtom är någon promille på rymd och rymdforskning lönsam för världen. Rymdprojekt ger värdefulla spin-off-produkter och industriutveckling. Apolloprogrammet har betalat sig flera gånger om. Det ledde exempelvis till ett teknikskutt för datorers integrerade kretsar, värt tio års utveckling och tusentals miljarder dollar. Satelliter hittar nya råvarutillgångar, övervakar miljön och varnar för torka och förödande orkaner. Det sparar liv och skapar nya resurser.

Värdet av kommunikationssatelliter för IT/mediesektorerna går knappast att överskatta. Utan rymdforskning skulle fler svälta. Det är i och för sig sant att många sf-författare gillar rymdforskning, men det är knappast mer uppseendeväckande än att fantasy-författare gillar ringbrynjor och drakar eller att poeter gillar Shakespeare.

PS.
DN-artikeln illustreras med en bild från Apollo 11:s månlandning. DN-redigeraren kommenterar att Neil Armstrong tagit den med ”(ibland ifrågasatt)”. Är inte det att ge onödig trovärdighet åt knäppa konspirationsteoretiker? Om DN kör en bild på nazisternas krematorier i Auschwitz, får vi även då höra att den är ”ibland ifrågasatt”?

Härdsmälta, DN!



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22