Författare gör avtryck med härligt läsäventyr

Mar 6th, 2010 | By | Category: 2006-4, Artikel

Av Jean Bolinder

Då och då gör en författare avtryck inom populärgenrer och blir sedan härmad i långa tider. Efter Sherlock Holmes och Agatha Christie var det amatördetektiver och byidyll som gällde. Ed McBains poliskollektiv fick en svensk motsvarighet hos Sjöwall-Wahlöö och numera ska alla ”deckare” ha sitt eget lilla polisgäng med trött kommissarie och kvinnlig polisassistent som är desto piggare och pilskare.

Tolkien fick talrika efterföljare i science fictiongenren, alla mer eller mindre blodfattiga.

Da Vinci-koden har också ynglat av sig liksom böckerna om Harry Potter. Fantasi är tydligen något de flesta författare saknar, men kalkerpapper är det gott om.

Så en dag slår man upp en ny bok och upptäcker att den är fängslande, rolig, spännande och originell. Man har svårt att släppa den, tar alla chanser att läsa vidare och tycker att man gjort en upptäckt. Sådant är inte vanligt men det är desto roligare, när det någon gång händer.

Så var det för mig när jag började läsa De vandrande städerna av engelsmannen Philip Reeve (Natur och Kultur) i översättning av Lena Karlin.

Som Jules Verne

Philip Reeve är en ny stjärna på litteraturens himmel. Han växte upp i Brighton, där han under några år arbetade i en bokhandel. Dessutom skrev och regisserade han pjäser. Därtill har han illustrerat böcker och skapat serier. Allt detta har blivit förberedelser för hans bokdebut: De vandrande städerna.

På omslagsillustrationen av David Frankland ses ett slags ballongskepp sväva upp mot en brandröd himmel. Bilden får mig att tänka på en gammal utgåva av Den hemlighetsfulla ön.

Och när jag sätter igång att plöja boken är det mest Jules Verne som jag associerar till. Det är något av hans oerhörda driv, tekniska sagoton och andlösa berättarglädje över denna bok, som i sig ändå verkligen är nyskapande och just ingen annan lik.

Vi befinner oss långt in i framtiden. Städer som t.ex. London är satta på larvfötter och drivs framåt av jättelika motorer. De större städerna ger sig på de mindre och tuggar i sig dem i en skoningslös kamp för tillvaron.

Det finns piratstäder också som helt saknar moral i sin kamp för att överleva. Och några städer vägrar att vara med i denna konstiga ”utveckling” och söker stanna kvar där de vuxit upp. Men dessa senare är illa ute och kan bli lätta byten ifall någon rörlig stad anfaller.

Tredjeklasslärling

När boken börjar, jagar London det lilla gruvsamhället Salthook på forna Nordsjöns uttorkade havsbotten. London är självt illa ut, efter att ha måst hålla sig dolt i tio år. Nu har emellertid borgmästaren bestämt att man ska ge sig ut på ”Stora Jaktmarken”.

Bokens huvudperson är femtonårige Tom Natsworthy, tredjeklasslärling på Londons Museums naturhistoriska avdelning. Trots att han hotas med att få straffarbeta i det hemska ”Innanmätet”, lämnar han sin plats för att se på jakten. När han är i Innanmätet dyker en av de ledande innevånarna, forskaren Thaddeus Valentin upp. Han följs av sin vackra dotter Katherine och hennes sällskapsdjur Hund.

Ett attentat sker och Tom faller ut från staden och får vandra genom ödemarken med den hämndlystna och vanställda flickan Hester Shaw. Staden försvinner i fjärran och de vandrar efter den i hopp om att nå fram till sitt forna hem.

Men till sist är alla intriger överståndna och allt ordnar upp sig. Dock inte mer än att denna redan mångfaldigt belönade och till litterära priser nominerade bok utlovas bli början på en hel serie hisnande science fantasy-romaner, Det är ett löfte som fyller mig med glädje.

Jag vill verkligen läsa mer om Tom och Hester Shaw. Böckerna bör passa både vuxna och ungdomar med sin sagokaraktär som smakar 1800-talsäventyr mer än framtid. Årets kanske största läsäventyr!



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22