Firma Serner, Heller och Collin: Stora affärer i görningen

Sep 2nd, 2009 | By | Category: 2000-4, Artikel

En mycket stor del av de böcker som Gunnar Serner (1886-1947) under pseudonymen Frank Heller skrev om svindlaren Filip Collin alias professor Pelotard handlar om affärer av olika slag, mest ohederliga.

Detta fram går också av titlarna på böckerna, där jag nöjer mig med romanerna och förbigår de många novellerna. Här finner man t.ex. i kronologisk ordning Herr Collins affärer i London, I hasardens huvudstad, Storhertigens finanser, Salomon Caesars mästerkupp, Inled mig i frestelse, Herr Collin är ruinerad, Marco Polos millioner, Hur jag blev utpressare, Storhertigens senare finanser, Stölden av Eiffeltornet, Herr Collins affärer med hemlandet, Herr Collins alibi och Storhertigens efterlämnade finanser. Att Frank Heller (i det följande kallad FH) intresserade sig så mycket för ekonomiska problem har delvis sin förklaring i hans egna erfarenheter.

För att mycket kort rekapitulera hans liv så föddes han 1886 i Lösens församling utanför Karlskrona av kyrkoherden där, Jöns Serner och hans hustru Elisabeth Lindman. 1894 fick fadern transport till Bosarps pastorat utanför Eslöv, och där var FH skriven återstoden av sitt liv, så att bouppteckningen efter honom 1947 måste inregistreras vid Rönnebergs häradsrätt i Landskrona.

Efter privatundervisning av fadern hemmet började han på Katedralskolan i Lund, där han 1902 avlade studentexamen vid ännu icke fyllda 16 års ålder. FH tog examen i smoking, eftersom den eljest brukliga fracken skulle ha sett löjlig ut på honom, som var ovanligt liten jämfört med kamraterna.

Avhandling om lyrik och epik

Han fortsatte sedan med humanistiska studier vid Lunds universitet, där han 1905 avlade fil kand examen i engelska, romanska språk, tyska samt teoretisk och praktisk filosofi och 1909 fil lic examen i engelska på avhandlingen Om stil och ordbildning i Swinburne’s lyriska och episka diktning. Han byggde mycket snabbt ut denna till en doktorsavhandling, som dock framlades på engelska istället under titeln On the Language of Swinburne’s Lyrics and Epics. Doktorsdisputationen skedde den 25 maj 1910, då han ännu ej fyllt 24 år.

Under skoltiden och de första åren i Lund hade han varit en välartad skolgosse, men efterhand kom han in i en krets av delvis förmögna, högt levande, drickande och spelande kamrater, bl.a. den legendariske överliggaren Sam Ask, som både han själv och Fritiof Nilsson Piraten skildrat i flera sammanhang. FH fick hjälp till licensiatstudierna av en förmögen släkting, men detta räckte bara till de nödvändigaste utgifterna.

Från föräldrarna kunde han inte påräkna någon hjälp, eftersom det fanns flera syskon, som också behövde sådan hjälp. Fadern hade dessutom lidit stora förluster på om- och nybyggnader på prästgården och prästbostället i Lösen, där fadern, som var bondson, själv drev lantbruket. Efter transporten till Bosarp fortsatte fadern att själv driva jordbruket på prästbostället där och lät bl.a. odla upp en dithörande fälad på 60 tunnland. Detta medförde ytterligare utgifter för honom, som ersattes av staten först 1921. Dessa ekonomiska problem medförde att Jöns Serner 1903 måste ingå ackord med sina fordringsägare, något som medförde att familjen måste leva på begränsade inkomster.

Finansiering med växlar

FH å sin sida finansierade sina växande utgifter med hjälp av de då florerande studentväxlarna, som användes för banklån. Det fanns ju inga statliga studielån eller någon Lunds Studentkår Kreditkassa och det var tydligen inte vanligt, att man tog upp reguljära banklån med en livförsäkring som säkerhet. FH hade visserligen vissa inkomster genom att han var skicklig kortspelare, men det var ju ingenting att bygga på. Hans ekonomiska framtidsutsikter försämrades ytterligare genom att möjligheterna till en akademisk karriär gick i stöpet på grund av dåligt betyg på doktorsavhandlingen, och andrahandsalternativet att bli läroverkslärare försämrades genomdåligt betyg från provåret vid Lunds Katedralskola 1911, där han f ö som handledare bl.a. hade dåvarande adjunkten i tyska, Ernst Wigforss.

Den stora kuppen

I september 1912 var FH:s läge förtvivlat, och han beslöt sig för den stora kuppen.

Han förfalskade därför tre förmögna studenters och andra bekantas namn som endossenter på tre låneväxlar på vardera 4500 kronor, som han försökte trassera i tre banker i Malmö lördagen den 28 september. Att han valde denna plats och dag berodde dels på att hans ekonomiska ställning var mindre känd i Malmö än i Lund, dels på att förfalskningarna skulle kunna upptäckas tidigaste på måndagen och då skulle han redan vara långt borta.

Han hade nämligen beslutat sig att fly till utlandet, närmare bestämt England, som han kände till från besök under avhandlingsarbetet, och skapa sig en ny framtid där. De tre endossenterna var läroverksadjunkt Ernst Allander, Östersund, godsägaren Peder Ribbing, Ulfsnäs, och friherre Nils Trolle, Trollenäs. Växlarna drogs i respektive Sydsvenska Kredit AB på Södergatan 10, AB Skånska Handelsbanken på Stortorget 23 och Skandinaviska Kredit AB på Bruksgatan 2. Samtliga har sedan gått upp i andra banker men lokalerna finns kvar.

I den tredje banken misslyckades emellertid försöket, eftersom man där ville undersöka växeln närmare, dock icke på grund av misstanke om förfalskning utan ur ekonomisk synpunkt med tanke på säkerheten. FH råkade inte i panik och flydde skrikande ur banken utan fortsatte enligt planen. Ur juridisk synpunkt skulle brotten med dagens rubriceringar ha betecknats som två grova bedrägerier medelst urkundsförfalskning och ett försök därtill.

Samma kväll reste FH via Danmark och Tyskland till England. Efter en tid där reste han till Monte Carlo för att mångdubbla sin förmögenhet på kasinot där med hjälp av den tur i spel han trodde sig äga. Givetvis blev han snabbt ruinerad och levde en längre tid under mycket svåra förhållanden, tills han 1913 genom förmedling av den gamle lundavännen och författaren Arthur Möller började skriva artiklar, kåserier, noveller och romaner med motiv från Rivieran, som var en helt ny skådeplats för en svensk författare. Han lyckades placera dem hos svenska tidningar, tidskrifter och förlag och fick snart sitt litterära genombrott med goda inkomster av stora upplagor och översättningar till flera främmande språk. Hans mycket aktiva författarskap varade ända till hans död och ett par postuma böcker kom ut kort därefter.

Betalade bankskulder

Hemma i Sverige hade brotten upptäckts samma dag de skedde och två banker gjorde polisanmälan redan på lördagen. Några dagar senare efterlystes FH i Polisunderrättelser. Trots att han inte anträffades i Sverige och var känd som berest och språkkunnig blev han inte internationellt efterlyst och ännu mindre begärd utlämnad. Under första världskriget med dess passtvång bodde han i Danmark och kunde med hjälp av sina nya inkomster redan 1916 betala sina skulder till de båda bankerna.

Däremot vet jag inte hur och när de många vänner och bekanta från Lund som i olika egenskaper stod på hans växlar fick betalt. Genom att bevisa att han ersatt målsägandena lyckades FH 1919 få ett svenskt pass och 1926 återvände han för första gången till Sverige, i varje fall officiellt.

Eftersom han blivit en alltmer etablerad författare och med goda inkomster blev han nu rangerad karl, och han och hans hustru kunde 1926 resp 1927 bygga resp köpa villor både på Bornholm och i Mentone på Rivieran.

Bouppteckningen efter FH:s död 1947 utvisade en ganska liten behållning, delvis för att de båda villorna skadats under kriget. När den danskfödda hustrun Annie Kragh dog långt senare, 1973 i Danmark, uppvisade bouppteckningen efter henne däremot en mycket stor behållning, delvis därför att villan i Mentone stigit kraftigt i värde. Fadern dog 1931 och modern 1922. Deras bouppteckningar uppvisade ingen fordran på sonen.

Mest bedrägerier i böckerna

Vad angår FH:s författarskap så är det endast ett par av hans 50 volymer omfattande kriminallitterära produktion som handlar om de klassiska deckarbrotten mord och dråp. Dit hör hans båda bästa böcker av traditionell deckartyp, Tre mördare inträda 1940 och Atlantis undergång 1941.

Mycket vanligare är bedrägerier av den typ som under min aktiva tid som åklagare kallades skojarbrott och nu, om de är av mera kvalificerat slag, kallas ekobrott. Karakteristiskt för FH:s skildringar inom detta område är elegansen och det goda humöret hos de brott som hjällen Filip Collin förövar med hjälp av sina båda kompanjoner engelsmannen Graham och fransmannen Lavertisse. Brotten drabbar i allmänhet heller ingen fattig, som det heter, utan allmänna kassor, juridiska personer, fysiska personer som själva försökt bedraga de tre kompanjonerna, eller andra allmänt osympatiska personer.

Hit kan räknas flera exempel på Joakim von Anka-syndromet eller i de tidigare böckerna den irländske privatdetektiven James Kenyon i London. Om någon entusiastisk FH-läsare med goda kunskaper i straffrätt skulle analysera hans romaner och många noveller ur juridisk synpunkt skulle man finna exempel på följande brott i brottsbalkens ordning och med nuvarande brottsbenämningar, människorov, olaga frihetsberövande, rån, bedrägeri, oredligt förfarande, utpressning, ocker, svindleri (t.ex. i de tre Storhertigenböckerna), förskingring, trolöshet mot huvudman, oredlighet och vårdslöshet mot borgenärer, mordbrand (t.ex. Branden i Breuil Supérieur i D:r Zimmertürs bisarra möten), kapning (t.ex. av de ryska tankfartygen i Storhertigens senare finanser), urkundsförfalskning, undertryckande av urkund, penningförfalskning och utprångling där av, samt signaturförfalskning.

Landsflykt övertygande skildrad

Det finns dock åtminstone tre ställen i författarskapet, där verkligheten i att vara landsflyktig brottsling skildrats på ett mycket övertygande och allvarligt sätt. Det är i novellen Den blåögda lögnen i Herr Collins affärer i London, 1914, diktcykeln I landsflykt i diktsamlingen Ballader till bröderna 1926 och romanen Herr Collins affärer med hemlandet 1932. Den sistnämnda, som också innehåller en trovärdig skildring från Berlin, handlar om en förskingrande advokat i en svensk småstad, som vill tillgodose sina fordringsägare med hjälp av sin livförsäkring men inte kan begå självmord på grund av en sådan klausul i försäkringsbrevet. Därför försöker han ordna så att han skall bli rånmördad på en bakgata i Berlin.

Jag slutar denna artikel som jag brukar sluta alla mina artiklar och föredrag om FH, en av mina litterära favoriter ända sedan gymnasietiden 1938-41: Varför finns det inget FH-sällskap, när det finns litterära sällskap ägnade åt så speciella författare som Hedenvindsällskapet, Ragnar Jändelsällskapet, Föreningens Wendelas vänner och Janne Wängmansällskapet eller med deckaranknytning Homansällskapet?

Taggar:

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22