Finska deckaress

Jan 11th, 2008 | By | Category: 2000-1, Artikel

Av LEIF-RUNE STRANDELL

För ett par månader sedan besöktes Sverige av fyra finländska deckarförfattare, här för att tala väl om sina egna böcker och göra ett försök att få svenskarna att begripa att det skrivs kriminalromaner också på andra sidan Ålands hav. De som gjorde oss den äran finns på bilden ovanför. Till vänster Leena Lehtolainen, Staffan Bruun, Reijo Mäki och Juha Ruusuvouri. De är alla mycket kända i sitt hemland, men det är i princip endast Staffan Bruun och – möjligen – Leena Lehtolainen som kunniga deckarläsare känner till här.

LEENA LEHTOLAINEN

Den moderna deckarhjältinnan ska numera tydligen vara småbarnsmor (som hos Liza Marklund). Den finska Leena Lehtolainens hjälte är en ganska tuffkvinnlig polis som i de första böckerna är ogift; i bok fyra gifter sig och blir med barn, i femte bokens slut föds dottern, och i den sjätte är hon tillbaka på jobbet efter föräldraledigheten.
Hon vill visa att man kan göra karriär även om man har barn. Hon har själv två söner och numera är maken hemma. Hon gillar samma whisky, musik och typ av man som hennes hjältinna. Hennes böcker finns inte på svenska. Men hon skriver manus på en av böckerna för en TV-film. Vi får hoppas att den når oss.

STAFFAN BRUUN

Den finländske deckarförfattaren, Staffan Bruun finns inte översatt till Svenska, däremot till finska. Det beror, förstås på att han skriver på svenska. Han är journalist på Finlands största svenskspråkiga tidning, Hufvudstadsbladet.
I höstas kom han ut med en bok som väckte stor uppmärksamhet i politiska kretsar: ett bokreportage om Nokia. Hans deckare har inte väckt lika stor uppmärksamhet utanför Finland. Det har blivit fem böcker, som samtliga kommit ut i originalpocket. Hjälten är journalist, avhoppad från Husis, som blivit en sensationstidning några år in i framtiden, och bär det oförklarliga namnet Burt Kobbat. Det beror på att Staffan Bruun inte kom på något bra namn på sin hjälte när han började skriva. Och han visste att hjältens namn är en viktig sak.
Så han skrev bara xx för att sedan kunna byta detta mot det riktiga namnet. Men en bit in i boken kändes det fel med xx. Något tillfälligt namn måste han ha. Burt Kobbat dök upp någonstans ifrån, fick duga så länge. Men när boken var klar var, det omöjligt att ändra.
Förläggaren blev förtjust, föreslog originalpocket (och det gick ju bra för jag skriver ju kioskdeckare, säger Staffan Bruun, men namnet gick alls inte an.
Det går inte att ändra, sade författaren. Han heter så, vare sig jag vill eller inte.
Staffan Bruun har kallats för Finlands Stieg Trenter, inte för likheter i intriger utan för att han skildrar Helsingfors, så som Trenter skildrar Stockholm. Eftersom han skriver på svenska kan ju svenska läsare själva bedöma. Böckerna går att få tag på i Sverige, eller varför inte på kryssning till Mariehamn, Åbo eller Helsingfors. Även svenska böcker kan vara billigare i finska boklådor eftersom momsen är lägre.

Reijo Mäki

– Jag är en mycket seriös, hårt arbetande författare säger Reijo Mäki (flera gånger) trots att hans författarkollegor inte verkar övertygade. Det sägs att hans skämt i böckerna är de sämsta i Finland. Hans hjälte i deckarna bor i Åbo
ken, är tuff privatdeckarna som inte är våldsam, men råkar ut för en del själv. Författaren har viss erfarenhet själv har varit inblandad i handgemäng i Stockholm.
Innan han blev författare var han bankman. Och när han slutat skriva vill han att hans aska förvaras i en Koskenkorvaflaska på krogen Nya Apoteket i Åbo så han får vara nära vännerna.
Han har gett ut 16 böcker varav tre utspelar sig i Stockholm, och en är en science fiction-roman (och hans egen favorit). Stockholmsmiljön kan han efter att för 20 år sedan ha arbetat i tunnelbana och i färdtjänsten, Det var då han råkade bråka med några serber och hamnade på Södersjukhuset. Och på krogen där det började är han portförbjuden för evigt.

Juha Ruusuvuori

Juha Ruusovouri är en ovanlig deckarförfattare. Han skriver historiska deckare med filosofiska och religiösa diskussioner Alla fem har haft olika tidsperioder, utom den första som utspelade sig i nutid vid de franska atombombsproven på Mururoa.
I den senaste är det en präst, kaniken Lapus, som under pesten 1354 börjar tvivla.
Den utspelar sig i Finland och i Uppsala, och har nominerats till ett nordiskt litterärt pris.
Bra skönlitteratur är bra underhållning, och vice versa, säger han, men konstaterar att den finska underhållningslitteraturen haft det svårt. Den har blivit sedan 80-talet, men få översätts, och de säljer dåligt utomlands. Det är inte som i Sverige, med stora namn som Sjöwall-Wahlöö och Håkan Nesser.
Men man får inte längre dåligt rykte om man läser deckare.
Att översättningarna är få beror på att svenska förlag har dåliga kunskaper i finska. Det är frustrerade ,med att tillhöra ett litet udda språkområde.
an har arbetat som journalist och med teater och barnteater och har skrivit en musikal.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22