Finn Rideland: Novellöversättaren som blev globetrotter och stor etnograf

Sep 12th, 2009 | By | Category: 2003-2, Artikel

AV KJELL E. GENBERG

För några år sedan var jag inbjuden till en pressresa genom Halland och hamnade bredvid en trevlig man som visade sig ha mycket att berätta även om annat än det landskap som flöt förbi utanför bussrutorna.

Det tog ett par mil innan jag fattade att karlen var Finn Rideland.

Namnet var välbekant. Detta var en globetrotter av stora mått, journalist och författare. Det visste jag mycket väl men min hjärtklappning kom från annat jag visste om honom – han hade nämligen översatt spännande äventyrsnoveller om flyghjältar, legionärer och andra remarkabla typer i Levande Livet och Lektyr.

Dem hade jag läst uppflugen i ett papperslager på skroten i Hudiksvall dit den snälle ägaren lät mig komma in när dagens id på läroverket var överstökat. ”Bara du inte röker”, sa han med en åtbörd mot allt det brandfarliga.

Papperslagret var mitt universitet. Det är inte klokt vad folk slänger grejer som ger upplysning. Men det där med översättning hade jag ännu inte lärt mig. Jag trodde att Finn Rideland verkligen upplevt allt som de där legionärerna i flygarna berättade om.

Sjöman, journalist och … papuan

När vi nu träffades i Halland hade han varit med om mycket mer än de påhittade hjältarna.

Men vi kan ta hans historia från början. Han föddes 1932 i Falun, blev lite större och gick till sjöss som 16-åring. Som återbördad landkrabba blev han journalist och anställdes 1957 av Åhlén & Åkerlunds förlag.

Där blev han kvar i två år och sista året gjorde han en reportageresa till Papua Nya Guinea. Till Sverige återkom han inte förrän fem år senare. Han fick nämligen jobb i den australiensiska förvaltningens distriktstjänst som informatör.

Finn fick vara med om att medla mellan höglandsprovinsernas krigande kannibalistiska stenåldersfolk och blev intresserad av urbefolkningar.

Om ni blir sjuka i malaria bör ni kontakta Finn. Han är utbildad för att bota sådant (liksom på förlossningar och amputationer) och kallas ibland Djungeldoktorn.

Efter stationering på Bougainville i Salomonöarna började han studera etnografi i Port Moresby, Suva och Brisbane.

När Finn Rideland återkom till Sverige 1964 var han redan författare. Två år tidigare kom debutboken Papuas hjärta som handlade om hans arbete bland bergspapuanerna. Den följdes av ytterligare fyra om Australiens dåvarande territorier i Stilla havet.

Reporter på resande fot

I Sverige jobbade han åt Expressen, Svenska Dagbladet och Sveriges Radio liksom åt TV. En tid var han telegramredaktör på gamla Aktuellt.

”På radion gjorde jag massor av musikprogram”, minns Finn. ”Och åt P1 blev det otroligt många utländska magasin som alla handlade om olika länder och platser med titeln ’Här är … ’.”

Ridelands erfarenheter gjorde att han utsågs till informationsofficer i FN-styrkan på Cypern 1968-70 (resultat: boken Den kluvna ön 1971) och 1970-71 arbetade han vid en katastrofhjälpstyrka i Peru.

Mellan varven gjorde han återresor till Nya Guinea för Sveriges Radios räkning. Dessa och andra resor genererade också reportageserier i stora svenska tidningar.

Denne äventyrens man ville emellertid ta det lite lugnare ett tag. Han flyttade till Kilafors i Hälsingland för 28 år sedan och hamnade i ett K-märkt hus från 1728, inte långt från sjöstranden och granne med ortens herrgård.

Man kan nog säga att rätt man kom på rätt plats när han fick arbete som handläggare på en flyktingförläggning i närheten.

”Om kulturkrockar vet jag det mesta”, säger han leende. ”Jag kan förstå hur invandrare känner sig.”

Återupptäckte den svenska skogen

Nu upptäckte han vilka tillgångar och äventyrsmöjligheter som fanns i det egna landets natur. 1980 gav han ut boken Skogsögon där han förklarar hur han återupptäckte skogen. Året efter kom Året med älgen. Skogen, visade det sig, var något han ville skildra. I Smultronlandet från 1982 berättar han om de invandrande svedjefinnarnas kolonisering av skogsmarkerna och deras odlargärning. Sedan kom också Vargen, Hälsingland och 1998 Lycksalighetens marker, där Finn Rideland går vidare i Smultronlandets påbörjade svenska invandrarhistoria.

Finn Rideland är känd lite här och var – inte alltid så som han själv tycker om att bli det. Häromåret upptäckte han via Internet att Ryssland hade tagit honom till sitt hjärta.

Ryssarna snodde hans bok

Boken En ö i Melanesien, som kom ut i Sverige 1964, hade snotts och översatts av ett ryskt förlag som gett ut den med bilder och allt.

Utan att betala för sig.

Ryska författarförbundet utreder och sånt tar tid.

Det är inte så lätt att bli profet i den egna provinsen. Trots att Finn Rideland gett ut många böcker om de norrländska skogarna finns han inte med i Norrländsk uppslagsbok, men häromåret blev filmaren, författaren, journalisten och bygdeforskaren i alla fall utsedd till ”Årets profil” i hälsingska Hanebo.

”Det är ju här jag hör hemma”, säger han. ”Jag är inte dalmas fast jag är född i Falun, inte stockholmare fast jag bott i huvudstaden.” Han tystnar lite eftertänksamt. ”Jag är kanske hemma överallt.”



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22