Fil.dr i SF-litteratur publicerar avhandling

Mar 5th, 2010 | By | Category: 2007-1, Artikel

Raketsommar borde finnas i varje sann SF-intresserads bokhylla

AV AHRVID ENGHOLM

 

Raketsommar är en hörnsten i varje sann science fiction-fans bokhylla. Denna bok från ellerströms (2006) som är Jerry Määttäs i Uppsala doktorsavhandling. Han är den förste i Sverige att bli filosofie doktor för en studie om sf-litteratur. Tidigare har dock bland andra Ulrika Nolte i Tyskland och Ivo Zelezny i Tjeckien skrivit doktorsavhandlingar om svensk sf. Det säger en del om att klimatet för sf-studier inte alltid varit så förmånligt i vårt avlånga land.

Det är också vad Määttäs bok avhandlar.

Dassiga JVM-noveller

Förenklat kan man säga att han skriver om sf-genrens ”uppgång och fall” i Sverige, under perioden 1950-1968. Under 1940-talet (1940-47) utgavs i Sverige Jules Verne Magasinet/Veckans Äventyr som introducerade genren för en större publik. Tyvärr var JVM-novellerna ofta ganska dassiga och man kallade det inte ”science fiction”. Bibliotekarien och sf-förkämpen Roland Adlerberth skrev i början av 50-talet flera artiklar om sf för olika kulturtidskrifter och är nog den som skall ha äran för att ha introducerat termen ”science fiction” (andra förslag var ”teknovision”, ”faktasi”, ”vetsaga”). Han var också grundande medlem av en av Sveriges första sf-klubbar, Futura, startad 1950. (”En av” säger jag då det finns bevis för en annan klubb, Strate-Organisation, grundad av sf-ikonen Dénis Lindbohm 1949.

Men Määttä avslöjar i Raketsommar att det fanns en klubb från 1946, Atom-Noak, med ingen mindre än Harry ”Aniara” Martinson som aktiv. Icke desto mindre var Futura den klubb som fick mest betydelse, bl.a. genom sin pådrivande ordförande Sture Lönnerstrand som själv börjat skriva sf redan i Levande Livet på 1940-talet.

Man kan säga att sf-genren i början av 50-talet mottogs positivt av det svenska kulturetablissemanget, med bl.a. en antologi av litteraturprofessorn Tigerstedt. Men från mitten av 50-talet och framåt sablades genren ned, och ett möjligt publikt och kritikermässigt genombrott omöjliggjordes.

Forskning om kritiker

Määttäs bok hanterar 1. kritiken, 2. förlagen, 3. sf-rörelsen, i den prioritetsordningen. Stora delar av Raketsommar handlar om kritikerna, och här har Määttä gjort ett otroligt imponerande forskningsarbete, genom att leta fram allt som skrivits i de vid tiden 16 största dagstidningarna (och ofta även diverse kulturtidskrifter).

Som exempel på hur grundligt han gått till väga kan nämnas hans tredjehandsämne, sf-rörelsen. Den legendariske unge sf-fanen Alvar Appeltofft lanserade under sent 50-tal, med cirkuläret ”Top Secret”, en plan för att populärisera sf-genren via insändare i tidningarna. Määttä har letat fram dessa insändare! Trots att sf-rörelsen, fandomen, är en bisak i Raketsommar gör Määttä faktiskt en riktigt bra genomgång av dess historik på ca 95 sidor. (En av källorna för detta är undertecknads längre ”fandomuppslagsverk” Fandboken, som kan återfinnas på nätet.)

Man kan spekulera över många skäl till varför sf-genren till att börja med mottogs positivt, men sedan sablades ned. Uppenbarligen blev inte de sf-bokserier som startades av bl.a. Eklunds, Bonniers och Lindqvist lönsamma. De lades ned. Det har hävdats att sf-fansen var för aparta (de var alla i gymnasieåldern, men faktum är att förlagen knappast ens kan ha känt till deras existens då det var en grupp om några få dussin personer).

Tidsandan förändrades

De viktigaste skälen till att sf-genren mötte svårigheter är, tror jag (och det är saker Määttä också delvis är inne på), 1. kritikerna, 2. en förändrad tidsanda. 1954 publicerade kritikern (expert på mellaneuropeisk s.k. smutslitteratur) Elisabeth Tykesson en längre och nästan legendariskt ökänd artikel i BLM (Nästa: Venus). Där beskrev hon sf som barnsligt, stilistiskt trivialt och hyllande övermänniskoideal. Det var en snyting som inte gick av för hackor. Tykesson upprepade sedan sina anklagelser i radioprogram och en hel del andra stämde in.

Men sf-genren kämpade på. Bröderna Kindberg i Jönköping utgav 1954-1966 Häpna! som var en i alla fall initialt (kvaliteten må ha sjunkit efter hand) lyckad tidskrift och 1958-60 fanns t.o.m. en svensk upplaga av amerikanska Galaxy (med bl.a. Pär Rådström i redaktionen). Det hjälpte dock inte mot den sunkigaste bokserie som kanske någonsin sett dagens ljus, Pingvinförlagets ”Atom-boken” som översatte det absolut sämsta av brittiska sf-brödskrivare. (Wennerbergs Rymd-böcker var mycket bättre, även om sf-författaren och förlagskonsulten Börje Crona misstänker att han tog kål på serien genom att föreslå utgivning av alldeles för bra böcker!)

Kärnvapenkriget skrämde

Men vi får inte glömma att det också skedde mentala förändringar. Sf är i hög grad ”teknikoptimistiskt” men på 50-talet började vi bli allt mer rädda för kärnvapenkrig. Det Kalla kriget blev allt frostigare. Vi hade en debatt om en svensk atombomb. Det hjälpte inte att Sputnik sköts upp 1957, ty egentligen var dessa tidiga rymskott inget mer än uppskjutandet av glorifierade soptunnor. (Med Berlinmuren och Kuba-krisen under tidigt 60-tal kunde teknikoptimismens epok slutligt avskrivas.) Introduktionen av idén om ”flygande tefat” hjälpte knappast heller sf-genren, som länge fick leva med denna knäppisidé (sf-fansen var dock de första med att förkasta tefaten).

Sf-genren sågs som irrelevant trams, högflygande drömmar och i värsta fall som amerikansk kulturimperialism. Samma behandling utsattes till exempel pop- och rockmusiken för. 60-talet blev ett blytungt decennium för genren.

Faktum är att sf-genren kom igen på 70-talet med flera nya bokserier och andra satsningar, men det ligger utanför Raketsommar (och under senare år har granngenren fantasy firat många framgångar).

Jag tycker att dr Jerry Määttä gjort en viktig pionjärinsats genom att skildra sf-genrens knepiga, motsägelsefulla tidiga historik i Sverige. Det är en lysande genomgång av kritikerläget under perioden 1950-68 och Raketsommar har även mycket annat intressant att säga (t.ex. om sf-rörelsens utveckling).

Jag böjer mig och bockar.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22