Fältskärn Historisk såpa återuppstår i nytt medium MEDIUM

Jan 1st, 2009 | By | Category: 1999-2, Artikel

AV BERTIL FALK

Författaren Zacharias Topelius (1818-1898) och tecknaren Bo ”Bovil” Vilson (1910-1949) är ett team som dök upp i Levande Livet på 40-talet. Den förstnämnde avled tolv år innan den andre föddes. Då Zacharias åstadkom tidernas finsksvenska tvålopera på historisk grund med Fältskärns berättelser, så var det passande att under det andra världskriget skapa en tecknad serie av denna patriotiska skröna. Vi kände oss så att säga av försvarstekniska skäl under beredskapstiden svenskare än vi kanske gör i dag.
Fältskärns berättelser tillhör inte genren fantasy men det handlar ändå om en sorts Sagan om Ringen långt före Tolkien. En berättelse om kungens kopparring, som ger lycka i fred och framgång i krig. Men som betyder döden om dess bärare förlorar den. Perspektivet är märkligt, svensk nationalism i finländsk tappning.

Fantasin möter historien

Det är en berättelse fylld med härliga gestalter och romantiska men inte alltid lyckliga kärlekshistorier. Fantasin möter historisk verklighet i tät omfamning. Jag läste denna superstory som grabb och upplevde den i en andra omgång just som tecknad serie i Levande Livet. Sverige hade under 30- och 40-talen en rad utomordentliga illustratörer och Bovil, reklamtecknare, bok- och tidskriftsillustratör samt serietecknare, var en av dem.
Bovil hade nog varit glömd vid det här laget om han inte haft sonen Björn Vilson, som 1992 kom med den fina Boken om Bovil En serietecknande konstnär (Carlsen Comics). Nu har sonen med utgångspunkt från sin pappas version av Topelii tvålis kommit med CD-ROMEN Fältskärns berättelser och Sveriges stormaktstid (Utbildningsradion).
Om Bo Vilson vidareutvecklade berättelsen i serieteckningmediet, så fortsätter Björn Vilson nu denna utveckling in i CDROM-mediet med dess pedagogiska möjligheter. Pappas tecknade serie är stommen kring vilken en pedagogisk faktakarusell om den svenska stormaktstiden roterar.

Gestalter bättre än fakta

Ändå är det inte fakta utan den gamla skrönan, som gör störst intryck på mig. Dessa gestalter!
Den fanatiske jesuitpatern Hieronymus, vars religiositet slår över i gediget hat och oförfalskad ondska. Den stolta och sköna katoliken Regina von Emmeritz med sina blixtrande svarta ögon. Gustav II Adolfs älskade Merit från Finland och hans naturlige son, som till sist blir adlad och som drunknar under tågen över bälten efter att ha förlorat ringen. Och många fler.
Vid sidan om den magiska ringen, som försvinner och åter dyker upp, finns där en annan märkvärdig pryl, krucifixet med en fjäder som utlöser ett knivblad lika lätt och elegant som senare tiders stiletter pluppar fram. Fältslag, klasskamp, slädjakter efter förrymda fångar, familjeuppgörelser i det finländska bondehemmet! I sin mustighet får Toppe och de båda vilsönerna, Dallas och Rederiet att te sig som beskäftig söndagsskola.
Förbannelser och välsignelser virvlar omkring i en berättelse, som uppfyller alla tänkbara krav på dramatik, mystik och romantik. Det är jäkla smart av Utbildningsradion, att så här försöka slå in historiekunskap i skallen på svenska folket, som brukar utpekas som historielöst. Men vi vet ju att historieintresset är på frammarsch!



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22