Eva Ermenz i attack mot riksdagshuset

Mar 10th, 2010 | By | Category: 2005-3, Artikel

Av Helena Sigander

Riksdagshuset exploderar. City och Gamla Stan skakar. Rök bolmar. Bestörtelse förlamar stockholmarna. En terrorvåg från Världen sveper över Kungariket Sverige och det är fasansfullt. Förvaltning och ledarskap decimeras därför att tusentals tjänstemän och förtroendevalda omkommer i spillrorna i kvarteren varifrån riket styrs. Författaren Eva Ermenz spelar en roll i ett skräckens scenario.

Kommissionen skildrar i tolv avsnitt hur Sverige vänds rätt igen efter ett terrordåd som (förstås) kommer oväntat och är skoningslöst och obarmhärtigt.

SVT satsar stort på dramathrillern av Anders Lenhoff. Lenhoff skrev på manuset i ett par år och insikten om att även Sverige kan drabbas kom efter 11 septemberförödelserna i USA 2001.

Vad händer efter katastrofen?

I en intervju i Rapport våren 2005 säger Lenhoff att han vill skildra vad som händer efter katastrofen. ”Hur vi skulle kunna gå vidare och hur vi ska jaga de skyldiga. Men jag vill se ett drama om de människor som faktiskt verkligen måste fatta besluten. Det sker ofta under tidspress och under stora moraliska dilemmor.”

I en exklusiv intervju med författaren, poeten och skådespelaren Eva Ermenz, som har en roll i Kommissionen, en strålande höstdag i innekrogen Viktora i Kungsträdgården mitt i Stockholm, nästgårds till Kanslierna, säger hon:

– I Sverige behöver vi förbereda oss på att världen inte ser ur som den en gång gjorde. Fienden är diffus, min son befann sig på Manhattan på sitt första jobb, på Wall Street, när WTC-skraporna föll. Han klarade sig tack och lov men blev vittne till en enorm förödelse.

– Du tycker alltså att Kommissionens fiktion bör skildras?

– Javisst. Kommissionen är en viktig dramathriller eftersom den skildrar vad som bänder när en stad, ett samhälle slås ut av terroristangrepp.

– Är det inte underhållningsvåld och spekulation, Eva? Är Kommissionen något att visa på teve, något som svenskar kan tro på?

– Problematiken som diskuteras i serien och analysen som gjorts om vad som händer efter en katastrof då ett lands styrelsemekanismer havererat överlämnar jag till tittarna att bedöma. Serien pågår ett långt tag.

– Fullständig bedrövelse och undergång har ju faktiskt inträffat redan. Fast inte här. Ännu. Vad anser du om underhållningsvåld i teve, så där generellt?

Kontrasterna behövs

– Underhållningsvåld är populärt och kan förklaras med att vi människor behöver kontraster. Svart – vitt. Himmel och helvete. Hat och kärlek. Är det inte den ständiga kampen mellan det onda och det goda som fascinerar? Nästan alla filmer och teaterstycken handlar i grunden om detta. Även deckare i bokform får man väl kalla underhållningsvåld?

– Det har du rätt i. I många deckare vinnlägger författaren sig om att massakrera och förnedra sina fiktiva offer men samhällsanalysen känns diffus eller obefintlig och man slutar att läsa. Ben och bål sticker upp ur sand men själva förklaringen till påhitten göms i moras.

Vi kommer överens om att i skildrat våld måste det finnas begriplighet medan servitrisen fixar på vårt bord.

Eva Ermenz ger ett intelligent intryck. Hon svarar intuitivt och tvekar sällan. Glasklart deklarerar hon att på intet vis räknar Kommissionen till spekulativt underhållningsvåld.

– I Kommissionen belyses olika aspekter av mänskliga reaktioner vid en terrorattack och de intriger som spänning, skräck och osäkerhet initierar.

Som DAST-läsarna nog har läst och hört i medierna är Eva Ermenz inte ensam engagerad och påverkad skådespelare ur ensemblen Kommissionen vad gäller ett terrordåd i Sverige.

Närmare verkligheten än vanligt

Loa Falkman som spelar rollen som statsminister sa före seriestarten i SVT ”Jag tror att det här kommer att beröra väldigt många människor därför att plötsligt blir det lite närmare verkligheten än normalt sett så att säga.”

Eva Ermenz ler obeskrivligt ljust, ögonblått och våra öl skummar. Bordsskivan är mörk. Den skrovlar en aning mot fingertopparna som om någon skurit flortunna flisor med en kniv. Vi sitter ute i hägnet av värmepanelen och egentligen borde vi ta hand om dagen; ty det är en fin dag för promenad och samspråk om viktiga ting som vänskap och fred och öppna vidder. Men jag frågar om censur eller något som Eva uppfattar som något åt det hållet. Eller om det är en tanke som måste formuleras i ord för vi tänker ju på våldsamt våld i teve.

– Censur och förbud tror jag inte på, säger hon och den glänsande hårmassan rör på sig. Däremot ska vi naturligtvis inte låta barn under vuxenbioåldern ta del av sådant de inte kan hantera psykiskt. Det är föräldrarnas sak att se till att barnen inte hamnar i fel TV-kanal. Personligen anser jag att förnedringsinslag i TV-program ställer till stor skada för individen. Våld som belyses ur olika synvinklar kan tjäna som varning och visa på ett bättre sätt att hantera en situation medan förnedring sätter djupa själsliga spår och får folk att tappa självförtroendet.

Medmänniskor måste reagera

Inom hörhåll porlar fontänerna och nästan tama duvor på marken skrockar som hönor i skyddad värpstad. Jag undrar hur Eva Ermenz tänker om verklighetens våld, det manuslöst bistra och förödmjukande förspelen till terror av typerna väskryckning, sexuellt trakasserande, skadegörelse och mobbning och hur mycket man ska tåla innan man ropar på polis.

– Jag tycker att vi som med människor har ett ansvar att reagera och agera när någon känd eller okänd råkar ut för kränkande behandlingar. Själv gifte jag mig med en man som ”räddade” mig när jag på 70-talet på en restaurang blev bestulen på min handväska. Tjuven tog sig in i min Lägenhet och forslade bort så mycket det gick att packa in i en taxi. Chauffören hjälpte faktisk till att lassa in mina tillhörigheter. Första vändan skedde före midnatt. Sedan kom tjuven tillbaka. Men då blev han överrumplad och nedbrottad och fasthållen av min kommande man. Jag ringde polisen. En tjuvgömma uppdagades och pojkvännen fick en belöning av polisen!

– Belöningar utdelas inte i dag (se DAST 2/2005 angående bilinbrott), inflikar jag.

Mycket vapen i omlopp

– Nej. I dag är det knivar och vapen i omlopp och detta faktum hindrar förstås oss att våga ingripa i samma utsträckning som vi borde. Men vad jag menar är att alla i ett samhälle har ett ansvar och att vi tillsammans med polisen hjälps åt att rapportera och observera.

– Vilken är din roll i Kommissionen, Eva Ermenz?

– Den är liten. Jag spelar domare i tingsrätten. Själva kommissionen är en grupp människor, som du förstås har uppfattat, som statsministern sätter ihop för att driva landet efter katastrofen. Jag kommer i avsnitt tolv vid rättegången.

– Vilken rättegång?

– Det får du se.

– Är domaren rättstänkande enligt ditt förmenande?

– Ja, det tycker jag.

Lever i global skräck

Katarina Ewerlöf spelar justitieministern som leder Kommissionen. Hon sa före seriestarten angående seriens tema om terrorism och dess följder att ”Vi lever ju i en mer global skräck faktiskt så på det viset angår det. Det är intressanta frågor tycker jag även om de är otäcka.”

– Terror, säger jag till Eva medan vi samlar ihop våra grejer för att lämna ”Vickan”, drabbar civila och ”oskyldiga”. Det är som oprovocerat gatuvåld som vem som helst kan råka ut för. Hur mycket våld kan du personligen tänka dig att ta till för att freda dig och dina närmaste?

– Den frågan går inte att svara teoretiskt på. Bara om man varit med om en händelse som har krävt nödvärn. Dessutom tror jag inte att man, som en normal icke-våldsutbildad människa, kan planera en viss åtgärd i en våldsam situation. Som jag känner mig själv kan jag tillgripa det mesta utom att ta till skjutvapen. Att vända andra kinden till duger inte. När det gäller angrepp på nära och kära törst jag inte tänka på vad jag skulle vara kapabel att utföra!

Eva Ermenz är rank och stark och jag vågar inte heller tänka på vad hon skulle kunna ta sig till. Se henne i teve och känn efter själv.

Författaren skriver sig själv, har någon tänkare (eller begåvad recensent funnit ut)

och poemet:

”Masten, kittlar molnen

Ett mulet hav

du smakar av en stormby

Innan den blir till”

kommer för mig ur Skärgårdsvinge av Eva Ermenz med fotoillustrationer av Kjell Ahlén.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22