Ett urval tidig spännings- och populärlitteratur på engelska del 1

Mar 11th, 2010 | By | Category: 2005-2, Artikel

Av Hans Ugerup

Allt började egentligen redan under 1800-talet med de så kallade Sixpenny Wonderfuls, pappersbundna lågprisromaner i stora upplagor i enkelt och lätthanterligt utförande med texterna oftast utgivna i häften i serieföljd med klatschiga omslagsbilder eller publicerade i någon tidskrift, men alla med underhållande, lättsmält, spännande och gärna romantiskt innehåll. Böckerna kunde läsas var som helst, när som helst och av vem som helst, de var den tidens pocketböcker. Utbudet var enormt och kvaliteten skiftande. Bland de många författarna är de flesta numera helt oläsbara och bortglömda, men några av de stora berömda författarnamnen känns ändå igen. Wilkie Collins (1824-1889) var väl etablerad i den här branschen med ett flertal romaner, men är nu mest känd för sina båda klassiska deckare från 1860-talet The Woman in White och The Moonstone, den med överkonstapel Cuff. Till och med Charles Dickens bidrog med sina tidiga alster i genren med Sketches by Boz 1836-37, Pickwickklubben 1836, Oliver Twist 1837, Nicholas Nickleby 1838-39, alla först publicerade i serieform. Inte minst genom sin kriminalroman Bleak House 1852-53, även den i serieform med bl.a. detektiven Bucket och den oavslutade Mysteriet Edwin Drood 1870 kan han också sägas vara involverad i genren på allvar. Andra kända namn är Thomas Hardy 1840-1920 och Arnold Bennett 1867-1931.

Spinnsidan höll sina ställningar med romantiska romaner i upplagor på flera hundra tusen exemplar genom namn som Ouida, pseudonym för Marie Louise de la Ramé (1839-1908) med fransk far och engelsk mor. Baronessan Emmuska Orczy (1865-1947) av ungersk extraktion och, om man så vill säga, mamma till Scarlet Pimpernel, hade minst lika stor läsekrets. Hennes historiska romaner om Sir Percy Blakeney är ganska överhettade, kanske mycket beroende på att hon enligt baronessan själv fått sin inspiration om honom direkt av Gud. Hennes samlingar av detektivhistorier är mycket mer jordnära och utgjorde en verklig nymodighet genom sin indirekta berättarteknik. I bokform kom berättelserna ut 1909 med titeln Old Man in the Corner. De handlar om en stamgäst i en enkel ABC-teservering i London, där han sitter och löser kriminalfall utan att röra sig från sitt hörnbord. Mrs Hungerford (1855-97) med förnamnet Margaret skrev om moral och omoral, dotter som hon var till en domprost. Jag kommer särskilt ihåg den något mystifierande titeln på en svensk översättning: Varken gift eller ogift!

Något senare gjorde så Sherlock Holmes sin entré i berättelsen En Studie i Rött, publicerad 1887 i Beetons julnummer och slog sig enligt den ner på Baker Street 221B. Men enligt de första berättelserna om Sexton Blake, utgivna 1893, (alltså sex år senare), bodde då redan sedan fyra år, (alltså 1871), denne Sexton Blake – som var Sherlock Holmes värste konkurrent som konsultativ detektiv – på samma gata. Och inte liknog med det, under årens lopp började han anta Sherlock Holmes alla yttre och inre karaktäristiska drag och kännetecken. Blakes skapare gav sig den på att hans romanfigur Sexton Blake skulle komma i första hand!

”Dödgrävarens” berättelser

Berättelserna om Sexton Blake (”sexton” betyder på engelska dödgrävare, kyrkovaktmästare) är en intressant företeelse. Dessa historier, som så ihärdigt glorifierar hjältens bedrifter, är skrivna av ett stort antal olika författare över en period av nästan 75 år och publicerade i olika tidskrifter för populär underhållnings- och spänningslitteratur. Detektiven Blake skapades av Harry Blyth 1893 och framgången var enorm från början. Under årens lopp har nästan 200 författare producerat omkring 4.000 berättelser i vilka han är huvudpersonen. Översättningar har gjorts till de flesta europeiska språk, men även till arabiska, hindi och afrikaans. Blake hade en medhjälpare, som hette Tinker och en blodhund, som lystrade (då han nu gjorde det) till namnet Pedro. Eftersom Blake i likhet med Holmes bodde i en våning i ett privathus hade han också en värdinna, Mrs Bardell, som skötte marktjänsten och det gjorde hon så bra, att Sexton Blake faktiskt är kriminallitteraturens mest långlivade personage.

Chef hos BBC

Graham Greene och hans bror Hugh gav tillsammans ut The Spy’s Bedside Book, som avhandlar spioner och spionage, ett ämne de båda behärskade väl. Hugh Greene var under en period chef för BBC. Ensam gav han ut en serie på fyra böcker om Sherlock Holmes rivaler, (dock utan att omnämna Sexton Blake!) med mycket informativa presentationer av författarna och ledsagade av ett väl valt urval av deras produktion i form av noveller och berättelser. En intresserad läsare har mycket att hämta ur dem.

En av författarna till berättelser om Sherlock Holmes rivaler var Grant Allen (1848-1899). Han var upphovsman till boken An African Millionaire 1897, vilken är en av de mest roande samlingar av kriminalhistorier, som någonsin har skrivits. Efter ett gästspel som professor vid ett universitet på Jamaica, återvände han till England och skrev och utgav flera detektivromaner och ytterligare två utmärkta samlingar av kriminalnoveller. Tyvärr dog han innan han hann avsluta slutnovellen i Hilda Wade, men den slutfördes av ingen mindre än hans granne, vän och läkare Arthur Conan Doyle. Denne baserade novellen på samtal på dödsbädden med Allen och den publicerades i Strand Magazine 1900 med titeln The Episode of the Dead Man Who Spoke.

Farligt sympatisk

Ernest William Hornung (1866-1921) är mest känd som skaparen av gentlemannatjuven Raffels och för sina berättelser om honom. Han fick lida mycken samtida kritik för att han gjorde en förbrytare till hjälte. Raffles var stilig, begåvad, spirituell, social och sist men inte minst en cricketspelare av världsklass. Hornung, som var gift med Arthur Conan Doyles syster Constance, skrev också en serie berättelser om dr John Dollar, där denne löser kriminalfall med hjälp av psykologiska infallsvinklar. Boken The Crime Doctor kom ut 1914.

Raffles rönte samma öde som Sexton Blake. Efter Hornungs död fortsattes Raffles öden och äventyr av Barry Perowne, pseudonym för Philip Atkey. Han ändrade emellertid Raffles karaktär från att vara ett salongslejon till en äventyrare med hårda nypor av Schwarzeneggertyp. Så sent som på 1950-talet skrev Perowne en antal Rafflesberättelser, som utspelade sig vid sekelskiftet 1900. Många av dem publicerades i Ellery Queen’s Mystery Magazine.

Den amerikanske journalisten Jacques Futrelle (1875-1912) skrev bl.a. noveller om professor Van Dusen, en problemlösare av klassiskt snitt. Futrelle följde Titanic i djupet, men många av hans noveller håller än i dag.

Men det fanns de som inte skrev krimiberättelser, utan med vardagsrealism om vanligt folk, men med ovanliga levnadsöden. En av dessa författare var George Warwick Deeping (1877-1950), som skrev ett 60-tal populära romaner både från medeltiden, men även nutiden, dvs. tiden efter första världskriget. Dessa gick ut i stora upplagor och handlade mycket om vardagsromantik och sociala konflikter. Deeping var utbildad läkare och sällar sig därmed till raden av brittiska doktorer, som valde litteraturen framför läkarvetenskapen.

Alla dessa läkare

Jag tänker då på Arthur Conan Doyle (1859-1930), A. J. Cronin (1896-1981) – bl.a. Hattmakarens borg 1931, Stjärnorna blickar ner 1935 och Citadellet 1937, alla med sociala förtecken – Richard Austin Freeman (1862-1943) – skapare av dr Thorndyke, troligen världens mest berömda vetenskaplige detektiv – och William Somerset Maugham (1874-1965), som bland annat skrev ett antal utmärkta romaner, men även noveller om spioneri och brott samt berättelsen om Ashenden: Or the British Agent 1928.

Warwick Deeping är kanske mest ihågkommen för sin roman Sorrell and Son 1925, som handlar om klasstillhörighet och klassbarriärer i det brittiska samhället omedelbart efter det första världskriget och är alltså inte någon kriminalroman, utan har sociala ambitioner. Fadern Sorrell kommer tillbaka från kriget som demobiliserad officer och finner att det inte finns något lämpligt arbete för honom, trots hans medelklassbakgrund. Han måste ta ett jobb som hotellvaktmästare för att kunna försörja sig och sonen. Allt han tjänar går till sonens utbildning, när denne blir elev vid en känd boardingschool. När det uppdagas att fadern jobbar på ett hotell som vanlig vaktmästare, tvingar rektorn sonen att sluta på skolan – han är inte fin nog. Vaktmästaren stiger emellertid i graderna och slutar som direktör för ett stort hotell. Sonen Kit infriar faderns ambitioner genom att bli en framgångsrik läkare. Romanen blev en verklig bestseller – 1950 hade den utkommit i 40 upplagor i många hundratusen exemplar var.

1932 kom Deepings roman Doktorn i Roper’s Row i svensk översättning, utgiven i serien RIKTIGA ROMANER, ett varumärke, som ger intryck av att här huttlas det inte, här är den äkta varan! Man kan jämföra med BRA KLASSIKER, en bra serie i och för sig, men finns det DÅLIGA KLASSIKER eller ens ORIKTIGA ROMANER?

Omnämnas bör också några välkända namn, som tillhör samma generation. Jack London (1876-1916) hette egentligen John Griffith London och under detta namn träffade i egenskap av kock och restauratör en granne till min svärfar honom i Yukon i Alaska och Klondyke i Canada under den livligaste guldrushen. Grannen berättade för min svärfar – enligt en muntlig tradition att Jack ständigt drog historier från guldfälten och vildmarken för vem som ville lyssna och betalade ofta sin mat med guldnuggets, som Jack påstod sig egenhändigt ha vaskat fram.

Guldet blev till – halsband

Men eftersom han tillbringade mer tid på matstället än på guldfälten tog grannen det hela mest med en nypa salt. Men guldet var det inget fel på och det blev med tiden ganska många nuggets. Av dem lät grannen göra en präktig guldkedja till sin guldrova av dessa naturliga guldklimpar och när han sedermera dog hade han testamenterat kedja och klocka till min svärfar. Så småningom hamnade kedjan i min hustrus ägo och omgjordes i sin nuggetsform till ett ståtligt halsband, som mest på skämt går under benämningen ”Jack Londons nuggets”.

Tveklöst hade författaren plockat upp många uppslag till sina äventyrsberättelser från vad han hört berättats av andra på matstället och på andra håll. Han var USA:s mest lästa författare 1906 och har översatts till 68 språk.

Skor om dagen – romaner om natten

Edward Phillips Oppenheim (1866-1946) skrev 116 romaner och 39 novellsamlingar om brott, mord och internationella intriger. Han föddes i Leicester i östra centrala England, en stad med bl.a. stor skotillverkning och han arbetade först heltid i sin fars läderindustri, men skrev på nätterna sina romaner och berättelser. Han övergick senare till enbart författande. Hans bästa och mest lästa bok var The Great Impersonation 1920 och många av hans böcker filmades också. Han kallades av en litteraturkritiker för ”Historieberättarnas prins” på grund av sin berättarstil.

I en avslutande artikel i nästa nummer av DAST avhandlas tiden fram till första världskriget och mellankrigstiden.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22