Ett steg i mörkret bortom Sältsjöbaden

Sep 15th, 2009 | By | Category: 1998-2, Artikel

AV ELISABET PETERZÉN

Ethel Lina White är inte ett namn som säger så mycket. Men säg En dam försvinner och alla vet. Hitchcocks filmatisering (se DAST 1/98) är en klassiker. Jag har inte sett den på länge, men det finns synbilder som aldrig går bort. Den inledande, där damens plats på tåget står tom. Och den där med skuggorna ute på gården, löv som viskar, knastrande grus en skugga…

Jag har hittat hennes Step in the Dark i en femkronorslåda på en loppmarknad.

Papperet är tunt ”pulp” och Penguin, som givit ut boken, hänvisar på omslagets insida till pappersbristen. Utgivningsår är 1945, första publiceringsår 1939. Texten på baksidan säger att Ethel Lina White hade elva syskon och växte upp i Wales. Vi får inte veta när hon föddes, men hon dog 1944, så det var troligen på 1800-talet. (Det var 1887. Reds anm). Som vuxen arbetade hon på kontor och det stod hon inte ut med. Undra på det! En författarbegåvning kan inte stå ut med att sitta och skriva upp vad andra dikterar för henne.

Bokens handling är klassisk och har skrivits tusen gånger sedan dess, och som bokklubbarna fortfarande kränger i vartenda utskick: En renhjärtad ung kvinna (gärna änka med barn) möter en oemotståndlig man.

Förbryllande erotik

Han störtuppvaktar henne, hon blir störtförälskad och innan man vet ordet av är de gifta eller åtminstone förlovade, och han tar henne med till sitt slott. Det erotiska inslaget är, som ofta i böcker från den tiden, förbryllande för moderna läsare: Han kysser henne en gång för att bekräfta förlovningen, och sedan är det bra fram till bröllopet. Och då visar han sitt rätta jag; han är nämligen en sadistisk galning. Resten av boken beskriver hjältinnans förtvivlade kamp att komma därifrån med livet i behåll, vilket hon naturligtvis lyckas med och får en ny, bättre man på köpet.

Det roliga med just denna bok är att den utspelas, of all places, i Sverige. Utanför Saltsjöbaden! På en öde ö, dvs. öde utom för Georgins fästman, greve Gustav och hans anhang. Gustav är isblond och har en magnetisk utstrålning. Han är ganska elak redan från början, men han tar ändå Georgia med storm, liksom hennes mor och hennes döttrar.

Ser Gretas arbetsplats

De nyförlovade reser till Sverige med en av Svenska Lloyds båtar och har för avsikt att fortsätta uppför Göta Kanal, vilket tyvärr inte blir av. Men de går på Skansen och de ser NK, där Greta Garbo arbetade. Sedan bär det av (Dumma Georgia! Varför lyssnade du inte till din instinkt och reste hem bums?) från Saltsjöbaden till Gustavs moderna funkispalats långt, långt ute i havet.

Vad som gör boken rolig och läsvärd, förutom själva miljön, är några av bipersonerna och hur de skildras. Georgia har två döttrar, Mavis och Merle, från sitt första äktenskap. Om handlingen är litet krystad, är Mavis och Merle hela tiden i högsta grad levande. De är roliga slagfärdiga, starkt tecknade ungar. Så fort de dyker upp, lever berättelsen.

När Merle gifter sig, tänker hon ha manliga brudtärnor klädda i silvertrikå. Vilken bra ide!

Den andra glada överraskningen är hjälten i stycket, den som räddar hjältinnan från ett öde värre än döden. Hjälten är en kvinna! Inte så att boken slutar lesbiskt; den försmådde förre beundraren tar Georgia i sina armar när allt är över. Men egentligen är han sur och svartsjuk och vill inte blanda sig i, helt naturligt.

Döv prästdotter ser sanningen

Den som inser sanningen och ser till att Georgia blir räddad är Miss Jones – inte ens en väninna, ganska föraktad av Georgia, hennes döttrars guvernant, en döv prästdotter!

Miss Jones får inte ens vara med vid den slutliga uppgörelsen. Men det är hon som är bokens egentliga hjältinna. Undrar vad det blev av henne sedan?



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22