Ett litterärt hundraårsminne: Trent’s last case

Oct 11th, 2013 | By | Category: 2013-10 okt, Artikel

Av TYRGILS SAXLUND,  Fil dr i litteraturvetenskapPocketomslag till Trents Last Case

I år kan vi fira ett litterärt hundraårsminne som förefaller gå förbi under allmän tystnad. Detta trots att det kanske är en av de viktigare böcker som gavs ut under det förra århundradet. Det avser en bok som i vissa avseenden förnyade en hel litterär genre.

EC BentleyDen bok jag avser är den engelske journalisten E C Bentleys (1875–1956) detektivroman Trent’s last case, eller på svenska Trents sista detektivbragd, som den i dag något ålderdomliga översättningen lyder. Boken går fortfarande att få tag på i sin engelska språkdräkt medan den på svenska har sjunkit undan i glömskan.

I dag framstår det allt tydligare att detektivromanen blev nittonhundratalets bidrag till världslitteraturen på samma sätt som den store Walter Scott under början av 1800-talet skapade den historiska romanen. Däremot har den länge haft svårt att tränga in i den litterära kanon. När jag föreslog min avhållne lärare, den eminente litteraturforskaren professor Örjan Lindberger att jag skulle forska om detektivromaner slogs det bort som ett mindre lämpligt ämne för en ung och seriös litteraturforskare. Och ändå är det numera det svenska deckarundret som sprider vår litterära ära över jorden.

De femtiotalister som fortfarande kan locka en större läsekrets är framför allt Stieg Trenter och Maria Lang, knappast ett antal hel- och halvglömda poeter. Sedan min tid har forskningen dock kommit igång i större skala, även om jag fortfarande väntar på de riktigt djuplodande studierna kring Stieg Trenter, Maria Lang (som för övrigt nu ges ut i nyutgåva, efter att sedan länge setts som passerad av utvecklingen), Vic Suneson och kanske framför allt H K Rönblom. Dennes Höstvind och djupa vatten från 1955 är en i alla avseenden lysande svensk roman. Den nuvarande breda utgivningen av deckare har inte helt kunnat plocka hem den litterära kvaliteten hos en del av föregångarna.

Omslag till Trent's last case1913 en roman
1913 utkom alltså Bentleys roman om detektiven Philip Trent och hans kamp med att lösa en svår mordgåta. Skall man vara riktigt noga kom den ut redan året innan i USA, men det är trots allt den engelska utgåvan som får räknas, speciellt som den kom ut under det namn romanen är mest känd under.

Bentley som till yrket var en framstående journalist och ledarskribent samt medarbetare i engelsk skämtpress var god vän till en av tiden stora kulturpersoner och författare: G K Chesterton. Chesterton författade ju under flera år många detektivnoveller om den jovialiske prästen Fader Brown. Det är ett idag föga uppmärksammat faktum att detektivberättelserna under denna tid ofta var noveller – som de klassiska berättelserna om Sherlock Holmes. Långt fram i tiden skulle storheter som Agatha Christie och Dorothy Sayers m fl skriva många detektivnoveller, liksom på svensk botten vår egen Frank Heller.

Omslag till Trent's last caseBentley skrev en hel roman om sin detektiv och gav honom mera mänskliga egenskaper än vad man kan säga att Sherlock Holmes hade utrustats med av Conan Doyle. Romanen sägs ibland vara mera realistisk än sina föregångare, vilket är en sanning med viss modifikation. Offret är en amerikansk mångmiljonär bosatt med yngre vacker hustru på ett herresäte i England. Omkring sig har paret sekreterare och tjänstefolk i mängd, så det var knappast en roman med anspråk på verklighetsanknytning, så som det senare skulle bli hos de amerikanska efterföljarna, som en Dashiell Hammett eller en Raymond Chandler.

Men det är knappast detta som var det viktiga: det var mera författarens vilja att skapa levande människor i en tydligt skildrad omgivning. Och därmed blev den stilbildande och viktig för detektivromanens fortsatta utveckling.

Håller den?
Är det då en bra detektivroman – eller roman – vi har att göra med och har den stått emot tidens tand under sina hundra år? Det beror på vad man är ute efter: den är skriven på ett tidstypiskt, men ett även för en modern läsare fullt läsbart – och tilldels även fängslande – sätt. Detektivgåtan är trasslig och knappast helt realistisk, men det intressanta är att detektiven utifrån i och för sig korrekta iakttagelser drar totalt fel slutsatser och att lösningen på detektivgåtan sker i antal steg. Hjälten är alltså inte ofelbar; det är något som pekar framåt: en sökande och trevande detektiv, ungefär som Simenons Maigretgestalt. Han är för sin tid något av en antihjälte.

Bentley har dessutom lagt in en kärlekshistoria i romanen. Detektiven Trent blir störtförälskad i den vackra änkan, olycklig i sitt i förtid avbrutna äktenskap. Hon har dessutom en starkt misstänkt roll i mordgåtan. Även detta skulle senare gå igen i detektivromanen, kanske framför allt hos Dorothy Sayers, men även – faktiskt – hos Hammett och Chandler.

Bentley har en viss samhällskritisk udd i sin bild av den mördade amerikanske miljonären; i likhet med sin vän Chesterton hade han föga till övers för amerikanska storkapitalister. Som så ofta i tidens romaner får man intrycket att det finns erotiska underströmningar, som inte får komma till ytan. De gör romanerna intressantare än de annars hade varit och så är det också med denna pionjär.

Det går väl inte att utnämna Trent’s last case till en riktig lysande roman eller ens detektivroman: gåtan är alltför tilltrasslad och osannolik, personerna blir aldrig, trots ambitionerna, riktigt levande – i motsats till Chestertons Fader Brown. Hjältinnan är närmast osannolik i all sin skönhet och godhet, hjälten en aning för utstuderad o s v. Men låt oss trots det släppa det kritiska sinnet en kort stund, se romanen i sitt tidssammanhang och uppskatta dess tidsatmosfär – och slutligen konstatera att den i och med den roll den kom att spela för genrens utveckling blev en betydelsefull bok för att utveckla den litterära genre som idag torde vara den mest lästa av en bred publik.

Omslag till Trents sista detektivbragd 1914

Omslag till Trents sista detektivbragd 1914

Omslag till Trents sista detektivbragd 1954

Omslag till Trents sista detektivbragd 1954

Filmaffisch till Trent's last case

Filmaffisch till Trent’s last case

 

 

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22