Ett kärnkraftsscenario som slog igenom hårt

Sep 24th, 2009 | By | Category: 2007-3, Artikel

AV JEAN BOLINDER

Som vi berättade i förra numret har deckarförfattaren och journalisten Bo Estmer avlidit. Han och Jean Bolinder var vänner och här berättar Jean om hur Bo i DN förvandlade honom till fågelskådande nördig likfinnare.

Bo Estmer - en man med glimten i ögat.

Sommaren 1977 hade Dagens Nyheter en följetong i kärnkraftsmiljö. Barsebäcksverket stod i centrum för handlingen och allt publicerades som fejkade artiklar, vilket ledde till ett och annat missförstånd. Chock i Barsebäck: 15.000 tvingas öva utrymning var rubrik över första avsnittet. En norsk tidning lär ha återgett ”nyheten” på fullt allvar.

Min hemby Bjärreds innevånare sattes att agera personer i följetongen. De lyftes fram i helsidesannonser för den stora tidningen. Min hustru bortgiftes med konditorn, övertog en av bensinmackarna i byn och paret försågs med våra barn och ett lånat. Hustrun var dessutom i välsignat tillstånd med en av våra soffkuddar innanför täckjackan.

En småföretagare i min by blev chef för Barsebäcksverket. Han var på affärsresa i Stockholm och bodde på ett halvdåligt hotell när hans bild plötsligt upptog en sida i DN.

– Är det ni? undrade portieren .

– Javisst, vem skulle det annars vara?

De anställda på hotellet blev efter detta plötsligt mycket underdåniga och gav en förstklassig service. En så fin gäst hade man förmodligen aldrig haft.

Själv ansågs jag bara kunna agera som nördig fågelskådare. Å andra sidan var det jag som hittade liket efter en av de mördade – ingen dålig roll!

Mördaren spelades av en av mina bästa vänner i Bjärred. I sista avsnittet avslöjades han genom att man fann bilder på honom i en mördad fotografs kamera. Han kom rusande mot kameran med mord i sinnet.

”Mördaren” hade en syster som var missionär i Indien. Hon kom hem till Sverige efter flera månaders bortavaro, köpte DN och fick se sin bror som desperat mördare.

Den stackars kvinnan svimmade!

Den som kläckte idén till den uppseendeväckande kriminalberättelsen var Bo Estmer, DN-journalist. Han hade själv skrivit en lovprisad deckare Lek med liv och jobbade nu ihop med ett gäng kolleger, bland andra undertecknad. De övriga var Elvy Ahlbeck, K Arne Blom och Olle Högstrand.

”Hon vaknade i natten någon gång bortom tolvslaget. En vindstöt rev tag i regnet, det råmade däruppe i skorstensstocken. När hon klev ut ur slafen kände hon brasvärmen som en varm pust över ryggen. Hennes skugga fladdrade upp på väggen och smälte in i takdunklet.” Så börjar Bo Estmers Lek med liv som utspelas på en fäbod i Norrland. Ödebygd exploderar i ödesdrama. Boken diskuterar kriminalromangenrens moral. Amatördetektiven Steve frågar sig på slutet om allt det hemska hänt om han betraktat de inblandade som människor och inte som spelbrickor.

Kurt Persson mindes att Bo Estmer av Göran Bengtson, kallats lärjunge till H K Rönblom. Nu är båda dessa kritiker döda. DN-följetongen var kärnkraftskritisk och före sin tid. Tillståndet på Forsmark påminner starkt om det Barsebäck, som beskrevs i DN för trettio år sedan. Sista rubriken löd profetiskt: ”Katastrof hotar vid alla kärnkraftverk!”

Det känns inte som om allt detta hände för så särskilt länge sedan men en DN-nyhet från den här perioden får mig att vakna till. Om en nyfödd prinsessa skrivs: ”Hon ska heta Victoria”. Trettio år har de facto gått när jag en natt väcks av en telefonsignal och får veta att vännen Bo är död. Medan vinternatten sakta ljusnar till en bitter dag, minns jag allt roligt vi haft ihop.

Bosse var från början lärare i Saltsjöbaden och vann en novelltävlan. Han kom till DN och blev först skol- och utbildningsreporter. Han var den som kom på termen ”funktionella analfabeter” om elever som bedömdes kapabla läsa och skriva, men som ej kunde detta. Så blev han redaktionssekreterare och chef för rikskorrespondenterna.

Efter 13 år på DN övergick han till Tidningsutgivarna och branschens utbildningschef. Som generalsekreterare i EGIN ledde han arbetet med att samordna den grafiska utbildningen och forskningen i Europa.

Tillsammans med hustrun Pia skrev han den lysande detektivromanen Du gamla du fria om åldringscentrat Solbacken. Boken kom ut 1979 och är knivskarpt framsynt om åldringsvård. Även den boken börjar suggestivt:

”Det gick att smyga. De visste att de var svåra att upptäcka, trots att de tog sig fram över öppna fältet: en tunn månskära bara; stegen mjuka på den uppblötta grusslingan; två skuggor i regndiset.”

Jag minns det gula huset i Viggbyholm där vi hade så roligt tillsammans, båtkajkande i juniljus på Baggensfjärden med Bosse och Pia, färd genom Stockholms undersköna skärgård och en expedition där Bosse och jag försökte leta fram maratonbanan från Stockholms-OS 1912.

”Låt ditt hjärta unna sig fröjd i din ungdomstid” skriver Predikaren, ”ja vandra de vägar ditt hjärta lyster och så, som det behagar dina ögon.”

Bo Estmer var född 3 okt 1939 och sörjes närmast av hustrun Pia samt barnen Fredrik, Rebecka och Sara med familjer.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22