Ernest Haycox och en ofullbordad dröm

Sep 19th, 2009 | By | Category: 1995-4, Artikel

Av JOHN WAHLBERG

Bokstäverna på den tunga mahognydörren bildar orden ”Ernest T. Haycox Minnes-bibliotek”. Då dörren öppnats tvingas man fästa blicken på porträttet som helt dominerar rummet – ett vänligt ansikte med djupt liggande ögon under hög panna och retirerande hårfäste.

Runt den stora porträttmålningen finns mindre bilder av cowboys på häst ryggen, öken där det huvudsakligen växer salvia, eldsprutande revolvrar. Väggarna är i övrigt täckta av böcker. En medfaren svart skrivmaskin med slitet överdrag, står på en piedestal mitt i rummet.

Ansiktet på porträttet tillhör Ernest Haycox, en av USA:s mest uppmärksammade författare av westernromaner. Rummet är en kopia av hans eget bibliotek och ligger på andra våningen i Oregonuniversitetets bibliotek. Det innehåller minnena efter en man som älskade det skrivna ordet och gjorde vilda västern till sitt levebröd.

Vid den gamla svarta skrivmaskinen satt Haycox och hamrade fram uppemot 45 romaner och 300 noveller. Bokhyllorna är fyllda av referensböcker. Målningarna invid Haycox porträtt är påminnelser om den anda han fångade i sina romaner.

Det har ofta sagts all en människas bibliotek speglar hans tankevärld. I viss mån stämmer det här också. Man får en uppfattning om den rastlösa energi som Haycox utvecklade under sitt skrivande, en energi som känns ännu 45 år efter hans död.

Fast de flesta känner inte till att det var en oförlöst energi som hejdades av döden, När Haycox avled, 51 år gammal, var han mitt inne i en omställningsperiod.  Han försökte spränga sin genres gränser och göra sitt arbete meningsfullare. De flesta anser att den drömmen aldrig hann uppfyllas.

Haycox kom till Oregons universitet 1920 efter ett år på Reed College i Portland. Han var redan en resande själ, en man som ville känna livet. Som 14-åring hade han anslutit sig till Oregons Nationalgarde för att hjälpa general Pershing att jaga Pancho Villa. 17 år gammal fick han sitt elddop i kriget i Europa och muckade som sergeant. Han jobbade som piccolo, bonddräng och fiskare i Alaska för att finansiera vidare studier.

Då han studerade journalistik i Oregon skrev han bland annat för studenttidningen, där han hade en spalt kallad ”Campus Cynic”. Fast cyniker var han egentligen inte, Däremot skojade han friskt med ”Den förlorade generationens” (det fanns en då också) falska desillusionering. Efterhand tappade han intresset för nyhetsjournalistik och fastnade för fiktionen.

Action som framgångsmedel

Det passar bra att Haycox fått ett minnesrum på universitetet, för det var här han upptäckte action/äventyrsberättelsen som ett medel att nå framgång. Än viktigare var att han här träffade mannen som hade stor betydelse för hans karriär: W. F. G. Thatcher, som var lärare i novellkonst. Thatcher uppmuntrade sin elev och deras vänskap blev livslång.

– Ernest började skriva just när pulpmagasinen expanderade som mest, har Thatcher berättat. Författarna hade svårt att hinna skriva allt dessa tidningar svalde.

Haycox fick sin första berättelse, ”The Storm Raider”, publicerad i tidskriften Sea Stories 1922.

Sedermera beskrev han denna skröna om en rysk trålare utanför Alaskas kust som ”den värsta tänkbara om blod och oväder”.

Efter examen 1923 jobbade han som polisreporter för tidningen Oregonian i Portland. Kolleger från den tiden har berättat hur han efter sitt skift skyndade åtta trappor upp till ett rum där han skrev sina noveller. Snart tjänade han mer på dem än han fick i lön på arbetet. Efter nio månader sade han upp sig för att bli författare på heltid.

Osålda manus i bagaget

Haycox trodde att han skulle klara sig bättre om han flyttade närmare förläggarna i New York. Han tog ut de 400 dollar han sparat, köpte en gammal bil och styrde österut med bagaget fullt av osålda manuskript. I New York skaffade han lägenhet i Greenwich Village, men hans noveller fann ingen köpare, så han tvingades mot sin vilja spela rollen av svältande skribent.

När Haycox återvände till Oregon 1925 var han fortfarande optimist, fast hans noveller refuserats av pulpförläggarna. Medan han var i New York hade han bestämt sig för att helt ägna sig åt westerns. Han var mer intresserad av att tjäna pengar än att nå konstnärligt långt, och vid den här tiden var intresset för romantiska berättelser från den gamla västern stort. I slutet av 20-talet hade t.ex. magasinet Western Story över en miljon prenumeranter.

Konstnärliga begränsningar

Efter ett års vila och eftertanke återvände han till New York och nu kunde han nästan genast börja sälja sina berättelser. 1928 fick Haycox ut sin första roman, ”Free Grass”, som följetong i sex avsnitt i tidningen West. Det är en historia om en boskapsdrift från Texas, med en myckenhet action samt sex eller sju typer i persongalleriet. Nu började Haycox bekymra sig över genrens konstnärliga begränsningar. Han skrev om romanen: ”Det sämsta med den är händelseförloppet. Jag kommer att ha bekymmer med intrigerna till dess jag får råd att avstå från att skriva för billighetsmagasinen”.

Haycox skrev många brev till sin lärare Thatcher och en del av dem publicerades under titeln ”Dear WFG” och ger unik insyn i hans tankegångar. Om sina första försök skrev han: ”De tre första årens arbeten är jag inte stolt över, de var ganska usla. Men hela tiden töjde jag mig lite…”

Västernboken är en unik amerikansk litterat urform, men ofta har den banal intrig och stereotypa personer. Kritikerna brukar vara snabba att påpeka att ”De red den vägen” och ”Skär av flyktvägen vid passet” är återkommande standardfraser, Haycox försökte höja genren ovanför dessa stereotyper. Hans tredje roman ”Whispering Range” visar tecken på ansträngningarna att ändra stilen. Trots att intrigen inte är över sig är personutvecklingen annorlunda. Människorna blir trovärdiga i sitt samspel.

Två månader efter publiceringen av ”Whispering Range” 1930 sökte tidskriften Collier’s efter en westernförfattare, och Haycox visade sig passa. Under åren fram till 1937 publicerades 47 berättelser och sju följetonger där.

Omkring 1935 ändrade Haycox stil ännu mer. Hans första historier i Collier’s följde pulptraditionen, men han började skriva alltmer reflekterande berättelser med en eller två huvudpersoner. Vid det här laget gick det bra ekonomiskt för honom, men hans behov att uttrycka sig var inte tillfyllest. ”Det kräver mycken viljestyrka att bryta gamla mönster”, skrev han till Thatcher. ”Jag måste rensa mitt system från allt detta romantiskt äventyrliga”.

Bryta mönster

Det som hjälpte honom att bryta mönstret blev den historiska westernromanen. Någon plötslig upptäckt var det inte, för Haycox hade studerat historia. Under sin första resa till New York hade han allvarligt funderat på att ta examen i historia vid Columbiauniversitetet för att förbättra realismen i sitt skrivande.

Haycox var grundlig i sökandet efter realism, det kan man se i hans bibliotek. Där finns böcker om kofösarnas språk, repslageri och lassoknutar. Hans människor var påhittade men berättelserna står på verklighetsgrund. Man kan se att Haycox gjort sin hemläxa. Det märks inte minst i hans novell ”Born to Conquer”, som handlar om Peter Skene och som mycket liknar Oregons legendariske boskapskung Pete French. Den utspelas i samma tid och på samma platser, och autenticiteten är påtaglig.

Han arbetade också med att utveckla en speciell typ – en ”Präriens Hamlet” – som är vaksam, försiktig och spänstig. Målningarna på museets vägg framställer honom som en sammanbiten, muskulös man på cirka 180 centimeter. Luke Short, en annan västernförfattare, skrev om Haycox fiktiva person: ”Mannen besvarade en fråga med en motfråga. Dialogen var så sann att man knappt behövde någon beskrivning av personen som talade”.

Vid pass 1943 hade Haycox slagit igenom. Han tjänade omkring 15000 dollar per år och kunde nu leva på att skriva. Samma dag det året började både Collier’s och Saturday Evening Post publicera följetonger av honom. Under denna tid var Haycox fortfarande en mycket disciplinerad författare med regelbunden arbetstid. Han producerade minst fem maskinskrivna sidor per dag. Förlagsredaktörerna ansåg honom vara den bäste när det handlade om westernböcker.

Arbetade på förändring

Under sina sju sista år tappade han i produktivitet, för nu arbetade han åter på att förändra sig. ”Jag har byggt dammar i huvudet och mellan dem flyter fantasins vatten lugnt och stilla”, skrev han. ”Jag tror jag måste spränga vallarna och låta vattnet krossa det fridfulla landskapet”.

Han ville ta reda på om han inom sig hade förmågan att skriva ”litteratur” och inte enbart renodlade berättelser. Han ville skriva någonting bestående. Under dessa sju år kom också flera av topparna i karriären. 1946 hade filmen ”Canyon Passage”, baserad på boken med samma namn, premiär i Portland. Samtidigt hade Haycox blivit samhälleligt intresserad och därmed producerade han färre noveller än tidigare år. Men 1947 påbörjade han ett nytt projekt som han hoppades skulle överbrygga klyftan han kände skilde honom från att bli en verkligt bra författare. I ett brev till Thatcher avslöjade han sina känslor: ”Jag vet att jag genom att följa ett stadigt och säkert schema år efter år medger att jag är enklare litteratör och att jag inte kan vänta mig att uppnå någonting”.

En besvikelse

Men nysatsningen blev en besvikelse. Att skapa en ny stil var inte lätt. Romanen ”The Adventurers” refuserades. Detta misslyckande slog inte ner honom helt. Sedan han låtit saken smälta återvände han till skrivmaskinen. ”Nästa bok skall bli en knuff framåt för mig”. skrev han till Thatcher. ”Jag skall följa utvecklingen i ett nybyggarsamhälle det första året i Oregon. och historien skall tidsmässigt ligga i 1840-tal” .

Den fick titeln ”The Earthbreakers” och handlade om att naturen har en avsikt med människorna, att överleva och att söka efter livets mening. Efter att ha läst första utkastet var Thatcher säker på att Haycox var på rätt spår, fast fortfarande fanns det brister i historien. ”Jag kände att människorna fortfarande var för begränsade och att intrigen till del var artificiell”, menade Thatcher. ”Ändå kunde man se att Ernest gjorde framsteg med sin nya stil och stod på randen till ett genombrott”.

Men genombrottet kom aldrig. I juni 1950 opererades Haycox för cancer.

I augusti misslyckades en andra operation och han dog den 14 oktober, utan att ha skrivit ”The Earthbreakers” helt färdig.

Ernest Haycox bibliografi

Av ARNE ERIKSSON

Romaner:

l. Free Grass, Doubleday 1929

2. Chaffee of Roaring horse, Doubleday 1929 (som Roaring Horse, Corgi 1959). Svensk utgåva: Mannen från Roaring Horse. Silver Star Western nr 45, Bonniers 1964.

3. Whispering Range, Doubleday 1930.

4. All Trails Cross, Stanley Paul 1931.

5. Starlight Rider, Doubleday 1933. Svensk utgåva: Ryttare i natten, Pyramidböckerna nr 361, Wennerberg 1975.

6. Riders West, Doubleday 1934.

7. Rough Air, Doubleday 1934 (som Smoky Pass, Stanley Paul 1934).

8. The Silver Desert, Doubleday 1935.

9. Trail Smoke, Doubleday 1936.

10. Deep West, Little Brown 1937. Svensk utgåva: Den stora uppgörelsen, Pyramidböckerna nr 396, Wennerberg 1975.

11. Trouble Shooter, Little Brown 1937 (Som Frank Peace, Troubleshooter, Paperback Library 1963.

12. Man in the Saddle, Little Brown 1938.

13. Sundown Jim, Little Brown 1938.

14. The Border Trumpet, Little Brown 1939.

15. Rim of the Desert, Little Brown 1940.

16. Saddle and Ride, Little Brown 1940.

17. Trail Town, Little Brown 194 1.

18. Alder Glitch, Little Brown 1942 (som No Law and Order, Hodder & Stoughton 1942).

19. Action by Night, Little Brown 1943. Svensk utgåva: En främling från Texas, Pyramidböckerna nr 336, Wennerberg 1972.

20. The Wild Bunch, Little Brown 1943.

21. Bugles in the Afternoon, Little Brown 1944.

22. Canyon Passage, Little Brown 1945.

23. The Long Storm, Little Brown 1946. Svensk utgåva: Den heta sommaren, Punktwestern, Wennerberg 1976.

24. The Earthbreakers, Little Brown 1952

25. Pioneer Loves, Little Brown 1952.

26. Return of a Fighter, Dell 1952. Svensk utgåva: Dömd man slår tillbaka, Nya Prärie nr 139. Wennerberg 1973.

27. Head of the Mountain, Popular Library 1952. Svensk utgåva: Döden i mörkret, Pyramidböckerna nr 350, Wennerberg 1974 .

28. The Grim Mountain, Popular Library 1953.

29. Guns Up/The Hour of Fury, Popular Library 1954. Svensk utgåva: Den kluvna staden (översättning av Guns Up). Pyramidböckerna nr 322, Wennerberg 1971.

30. The Adventurers, Little Brown 1954.

31. Winds of Rebellion, Criterion 1954 (ingen western).

32. The Secret River/The Trail of the Barefoot Pony, Popular Library 1955.

33. Vengeance Trail/Invitation by Bullet, Popular Library 1955.

34. A Rider of the High Mesa, Popular Library 1956.

35. Dead Man Range, Popular Library 1957 (som Clint, Paperback Library 1973)

36. On the Prod, Popular Library 1957.

37. Brand Fires on the Ridge, Monarch 1959 (som Wipe Out the Brierly’s, Bemont 1975). Svensk utgåva: Rättvisa måste skipas, Longhorn nr 42, Trots 1972.

38. Bone Rider, Popular Library 1959.

39 Guns of the Tom Dee/Valley of the Rogue, Popular Library 1959.

40. The Feudists, New American Library 1960.

41. Outlaw Guns, Monarch 1964.

42. Sixgun Duo, Ace 1965.

43. Trigger Trio, Ace 1966.

44. Starlight and Gunflame, Ace 1973.

River Red Kid. Okänt förlag och utgivningsår. Svensk utgåva: Jakten. Prärie nr 178, Wennerberg 1979. Kan möjligen vara hämtad från novellsamlingen Frontier Blood (56).

Slaget vid Rocking River. Prärie nr 177. Wennerberg 1979. Innehåller två berättelser: Slaget vid Rocking River (Frontier Blood) och Sheriffen i Buffalo Crossing (The Roaring Hour). Den första och troligen även den andra, är hämtade ur novellsamlingen Frontier Blood (56).

Novellsamlingar:

45. Rough Justice, Little Brown 1950.

46. By Rope and Lead, Little Brown 1951.

47. Murder on the Frontier, Little Brown 1952.

48. Rawhide Range, Popular Library 1952.

49. Outlaw, Little Brown 1953.

50. Prairie Guns, Little Brown 1954.

51. Gun Talk and Other Stories, Popular Library 1956.

52. The Last Rodeo, Little Brown 1956.

53. The Best Western Stories of Ernest Haycox, Bantam 1960.

54. Powder Smoke and Other Stories, Avon 1960.

55. The Man From Montana, Dell 1964.

56. Frontier Blood, Ace 1974.

Noveller i svenska veckotidningar:

Ut ur dimman. Vårt hem 11/1937 (möjligen ingen västern).

Hans präriebrud. Vecko-Revyn 1/1938. Med samma titel i LIV 24/1938.

Detta är lyckan. Vecko-Revyn 4 1/1939.

Silversadeln. Vecko-Revyn 25/ 1940.

Riddaren av prärien. Hemmets Journal 3/ 1943.

Cowboykungen och banditerna. Hemmets Journa13/1943.

Ingen man är fri. Hemmets Veckotidning 42/ 1944.

Ingen tid för drömmar. Vårt Hem 25/ 1949.

Knepiga cowboys. Levande Livet 29/ 1951.

Banditen från Palomadistriktet, Thriller- Piller 1/1954

Överfallet. Levande Livet 28/1956.

Gränsfejden. Levande Livet 30-3 1/1956.

Den mystiske ryttaren. Levande Livet 35-36/1956.

Banditstaden. Levande Livet 49/1956.

Blodsbröder. Levande Livet 6/1957.

… och skapa dig här ett hem. Lektyr 45/1961.

Snålvind. Lektyr 50/1962.

Öga mot öga. Lektyr 23/1966.

Noveller i original (ett urval):

Stage to Lordsburg (den novell filmen Diligensen bygger på).

– Some Were Brave

– The Killers

– Contention Two Miles Ahead

– Pistol Gap

– McQuestion Rides

– When You Carry the Star

– Wild Jack Rhett

– Officer’s Choice

– Weight of Command

– Dispatch to the General

– Tactical Moneuve

– On Texas Street

– Deadline

– A Day in Town

– Night on Don Jaime Street.

– Quarter Section on Dullknife Street

– Cry Deep, Cry Still.

– Call This Land Home.

Källor: Svensk Bokkatalog 1961-1975. Svensk Bokförteckning 1979, Twentieth Century Western Writers 1980 (1:a upplagan) samt egna böcker. Tack till Gösta Gillberg och Kjell Hjalmarsson som hjälpt till med uppgifter.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22