En trilogi om makt, ansvar och vampyrer – Släktet av Chuch Hogan och Guillermo del Toro

Jun 16th, 2013 | By | Category: 2013-06 juni, Artikel

Av GUSTAV KÄLLSTRAND

Omslag till SläktetTrilogin Släktet av Guillermo del Toro och Chuck Hogan utkom på svenska 2010–2012. I den första delen, Släktet, sprider sig ett vampyrvirus över USA och världen, och de två följande delarna, Förgörelsen och Evig natt, handlar om hur några få överlevare försöker bekämpa de allt mäktigare vampyrerna.

Chuck HoganMedan Chuch Hogan (bilden tv) är författare så är del Toro (nedan tv) mer känd som regissör. Hans filmer rör sig i gränslandet mellan skräck och fantasy, som i den mörka sagan Pans labyrint. Det finns flera paralleller mellan den och handlingen i Släktet-trilogin. Båda handlar om myternas kraft, om kärlek som kan skada och om vad som händer när de mäktiga väljer att inte ta ansvar för dem de har makt över.

Släktet startar suggestivt med att ett flygplan som just landat i New York blir stående på landningsbanan, nedsläckt och tyst. När räddningspersonal tar sig in i planet upptäcker de att alla utom tre passagerarare är döda, inklusive piloterna. Ingen nödsignal har hörts från planet – vad kan ha dödat alla så snabbt. Man misstänker en smitta och kallar in Ephraim Goodweather från Smittskyddsinstitutet, som genast sätter de tre överlevarna i karantän.

Guillermo del ToroDet visar sig snart att de mycket riktigt drabbats av ett virus, ty det är så vampyrismen beskrivs. Ett bättre ord kanske hade varit en parasit, eftersom vampyrsmittan sprids via en slags maskar i blodet, som förvandlar bäraren både fysiskt och psykiskt. Fysiskt genom att omvandla människor till hår- och könlösa vampyrer och psykiskt genom att utplåna individualiteten. Vampyrerna delar ett slags kollektivt medvetande med den urspungsvampyr de härstammar från – de bildar ett släkte. Det finns sju urvampyrer – den som kommit till New York ombord på flygplanet kallas Mästaren och är den yngste av dem.
Olika mytologier
Del Toro och Hogan använder en blandning av olika mytologier för att förklara vampyrerna, från bibliska till moderna. Till exempel har Mästaren färdats till Amerika i lastutrymmet på flygplanet liggande i en kista med jord, vilket är hämtat från Bram Stokers Dracula (1897) där Dracula kommer till London på samma sätt.

Omslag till FörgörelsenKopplingen till Stokers Dracula är en nyckel till tolkningen eftersom den direkt talar om för läsaren att berättelsen är självreflexiv. Släktet inte bara använder myter – serien handlar också om myterna. En bekräftelse på denna läsning kommer i början av Förgörelsen där det förs ett resonemang om myterna och deras historia. Ephraim Goodweather har vid det laget förstått att hans uppsättning av kunskaper, vetenskapen, inte räcker till för att kämpa mot vampyrerna, och han samarbetar med folkloristen och förintelseöverlevaren Abraham Setrakian. Denne, vars förnamn också är en koppling till Dracula, inte bara genom författaren, Abraham ”Bram” Stoker, utan också till vampyrkännaren Abraham van Helsin, för ett resonemang om myternas historia.

Enligt Setrakian kan myter inte förstås som enbart fiktion utan de är sprungna ur ett mänskligt behov av att göra världen begriplig. Myterna är de traditionella sätten för människor att hantera sådant som inte går att förstå: olyckor, sjukdomar och ondska. Det går att läsa detta som en kritik av moderniteten: Max Weber kallade ju den moderna världen för ”avförtrollad”. Den moderna världen är meningslös, dess teorier är kraftfulla men saknar djupare mening. Samtidigt kan man se att vetenskapen svarar mot samma behov som myterna, den handlar också om att göra världen begriplig. Men där den traditionella mytologin innebar att man såg mening i olyckor tillhandahåller den moderna mytologin verktyg för att förändra sin situation.

När epidemologen Goodweather och folkloristen Setrakian är detta ett möte mellan två olika kunskapstraditioner, som dock förstärker varandra snarare än att hamna i konflikt. Ett handfast på vampyrjaktens modernisering är att de använder lampor med UV-ljus för att bekämpa vampyrerna, eftersom de inte tål solljus. Exemplet är viktigt, eftersom det också löser upp skillnaden mellan naturligt och artificiellt – det är de ultravioletta strålarna som får vampyrerna att brinna, och det spelar ingen roll om de produceras av solen eller av en strålkastare.

Maktmedel
I Släktet-trilogin kan både vetenskap och myter användas som maktmedel. När Setrakian tänker tillbaks på sin tid i Treblinka så är det centralt att lägret byggdes för att människor valt att bygga dem. Någon hade för avsikt att utplåna andra människor i industriell skala. Men för att rättfärdiga beteendet – för att göra det meningsfullt – har de skapat en mytologi enligt vilken judarna måste utplånas. Myterna är funktionella, och inte i sig vare sig goda eller onda – lika lite som den moderna vetenskapen.

Omslag till Evig nattI Evig natt återkommer temat med läger. Mästaren har lyckats utplåna de andra sex vampyrsläktena och därmed gjort sig till världens härskare. Genom att låta stora delar av världens kärnvapenarsenal detonera har de skapat ett konstant molntäcke, en evig natt, som bara släpper igenom solljus två timmar om dagen. Vampyrerna är herrar och människorna slavar.

Människornas tillvaro är ordnad, men präglas av fruktan. Ingen vågar protestera, eftersom alla vet att deras familjer får betala för olydnaden. Kärlek blir ett maktmedel, och en ursäkt för undfallenhet och kollaboration. Själva hjärtat i det nya samhället är lägersystemet. Om städerna är enorma ladugårdar där människorna hålls lugna så är lägren slakterierna. Förutom att människorna (till skillnad från i människornas egna läger) inte dödas, utan bara används som mjölkkor.

Den mest osympatiske
Lägerchefen Everett Barnes är trilogins mest osympatiska karaktär. Genom att samarbeta har han fått en maktposition som låter honom leva ett gott liv (enligt hans omdöme). Han försvarar sitt handlande med att lägren varken är onda eller goda – de är bara effektiva. Detta påminner om Zygmunt Baumans teori om koncentrationslägren som en logisk konsekvens av den avförtrollade moderniteten. Barnes beskriver effektiviteten som i sig eftersträvansvärd – enligt honom behöver människor struktur. Del Toro och Hogan knyter här an till Hannah Arendts banala ondska – i jämförelse med Mästaren så är Barnes den verkligt skrämmande.

Vi kan också tänka på Barnes med hjälp av två andra filosofer. Dels är hans handlande en invertering av John Rawls teori om rättvisa – enligt vilken ett rättvist samhälle byggs upp genom att alla som ska leva i det skulle kunna tänka sig att födas i vilken position som helst. Barnes tycker endast att vampyrernas samhälle är godtagbart eftersom han befinner sig längst upp.

Den andra filosofen är Kant, som framlade den etiska principen att människor inte får användas som medel utan måste ses som ändamål. Denna tes, och konsekvenserna av den för synen på makt och ansvar är det andra stora temat i Släktet-trilogin.

I Evig natt finns en passage om Ephraim Goodweathers tonårige son Zack. I slutet av Förgörelsen tas han till fånga av Mästaren, som håller honom vid liv som ett lockbete för Goodweather. Zacks fångenskap är priviligierad, och han lär sig uppskatta den nya ordningen som gjort honom viktig och mäktig. På så sätt blir Zack en slags dubbelgångare till Barnes, förutom att han inte själv valt sin position utan den tvingas på honom av Mästaren, som blir en inverterad fadersgestalt.

Efter att ha lovat att han ska ta hand om det har Zack fått ansvaret för djurparken i Central Park; en slags parallell till hur ett barn kan få en hund för att lära sig ansvar. Men inverteringen syns i att Mästaren lär Zack att djurparken inte alls handlar om att ta hand om djuren, utan om att ha makt över dem. Under Mästarens inflytande börjar Zack se förhållandet mellan honom och djuren som assymetriskt – han är herren, ändå verkar det som om han tjänar djuren. När Mästaren ber honom att döda djuparkens snöleopard tvekar han först, men övertygar sig sedan om att det handlar om att visa djuret (och sig själv) vem som är herre och vem som är slav.

Precis som Barnes ser han ser på dem som står under honom, snarare än att se det ansvar som följer på en maktställning. Den moral Mästaren lär ut är att makt innebär makten att använda andra som medel för sin egen lycka.

Förälder/barn
Den relation som verkligen står i centrum för seriens tematik om makt är den mellan förälder/barn. Genom att vara sina barns skapare så har föräldrarna makt över sina barn, men de har också ansvar för dem – deras maktutövning måste syfta till barnen som mål. Men relationen mellan föräldrar och barn kompliceras av att kittet i det är kärlek. Av trilogins teman så är det om kärlek, och hur vampyrerna inverterar den, det mest obehagliga, och det som verkligen gör berättelsen till skräck.

I slutet av Släktet förvandlas Zacks mamma Kelly till en vampyr, och i Förgörelsen gör hennes band till sonen att hon dras till honom. Det djävulska med del Toros och Hogans vampyrer är nämligen att deras första instinkt när de förvandlats är att söka upp sin familj. Detta kan vi se som en invertering av kärleken: den blir en mekanism för att få vampyrviruset att spridas snarare än någonting meningsfullt i sig – den blir ett medel och inte ett mål.

Kellys jakt på Zack är en invertering av moderskärleken, en relation som borde präglas av omhändertagande handlar plötsligt om begär. Ty Kelly drivs inte att leta efter Zack av kärlek, utan av den drift som tvingar vampyrer att söka upp sina nära och kära. Vi ser en annan invertering, så att säga åt andra hållet, i vampyrjägaren Gus som tillfångatagit sin mamma, som blivit vampyr. Han förmår inte döda henne, utan förvarar henne i en bur och matar henne med droppar av blod från sin egen kropp – en nästan övertydlig invertering av amningen. Asymmetrin har ställts på huvudet, istället för att sonen får näring från modern så tär hon på sin son.

Här ser vi också sambandet mellan temat om myter och det om kärlek, makt och ansvar. Setrakian försöker förklara vad som är så skrämmande med Kellys inverterade kärlek, och han använder då det freudianska begreppet unheimlich, som syftar på hur obehag skapas av att det välbekanta blandas med det okända. Det är den effekten som gör enkla spökhistorier så effektiva: en dörr som öppnas utan synbar förklaring kan i litteraturen vara mer skrämmande än ett monster.

Men Zacks pappa jagar honom också, och hans skäl är inte helt osjälviska. Tvärtom motiverar han tydligt sin jakt på sonen med att han behöver den bekräftelse han får genom att ha någon som kallar honom pappa. Han behöver vara behövd. Såväl fadern som modern vill alltså ha någonting från sonen. Å andra sidan – om ingen får användas som medel i en relation så måste detta gälla även föräldrar i relationen till sina barn. Att känna sig behövd är belöningen för att man tar ansvar för sina barn. Och i slutändan är det oviljan mot Mästarens korrumperande inflytande över Zack som förmår Ephraim att offra både sitt eget och Zacks liv för att bryta vampyrernas makt. Hellre dö än att överleva som en parasit.

Brist på ansvar
Släktet kan alltså läsas som en moralistisk allegori över det moderna livets brist på ansvarstagande. Del Toro och Hogan pekar på att såväl vår kultur som vår vetenskap kräver ansvarstagnade: myter kan vara lika mäktiga och skadliga som bomber. Men både myterna och vetenskapen kan användas på ett ansvarsfullt sätt, och då är de av godo. För att detta ska ske måste ansvaret bottna i ansvarsfyllda relationer mellan människor.

———————-

Gustaf Källstrand är kulturforskare och verksam dels vid Tema Q (Kultur och samhälle) vid Linköpings universitet och dels som 1:e intendent på Nobelmuseet. Han disputerade hösten 2012 på en avhandling om Nobelpriset i pressen i början av 1900-talet.

De tre böckerna har recenserats i Dast: Släktet, Förgörelsen (med kommentar) och Evig natt.

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22