En tidig svensk spänningsförfattare

Sep 5th, 2009 | By | Category: 1999-3, Artikel

ERIC S ALEXANDERSSON 1922-1999 KVARTALETS NOVELLFÖRFATTARE


Av IWAN MORELIUS

När Eric Alexandersson var grabb och gick i Villinska skolan i Ellesbo nära Kungälv, gjorde han och kompisarna som de flesta andra jämnåriga – de läste Detektiv-Magasinet och Alibimagasinet tills det inte fanns några pärmar kvar. På den tiden kostade ett ”magasin” omkring 25 öre, fast kronan hade förstås ett helt annat värde då.

– Jag vill minnas att deckarna oftast var Knut Gribb, som jag då hade för mig kom från Göteborg, sade han till DAST när han gjorde sista intervjun före sin död i april i år. Sedan fanns norske Harald Ask. Jag minns författarnamnet Sverre Vegenor och givetvis också Leslie Charteris som skrev om Helgonet.

Bland det han slukade under den period då en grabb är som mest mottaglig fanns alltså Øyulf Gran, men också Gunnar Serber (Frank Heller) och Edgar Wallace. Självklart blev han läsvägen bekant med de skandinaviska Stein Riverton (Sven Elvestad) och Øvre Richter Frich och från England var namn som Agatha Christie och Dorothy Sayers stora.

– Jag fascinerades av att Wallace lär ha dött 1932 i Los Angeles när han skulle skriva sitt första filmmanus. I tidningen Tidsfördrif gick en serie i många år om gentlemannatjuven Monsieur Leval, Leva kallad, skriven av Juan Gallardo.

Uppväxt i religiös trygghet

Eric föddes i Masthugget 1922. Man kan knappast påstå att han växte upp i ett litterärt hem. Däremot var det strängt religiöst, med en schartauansk andlig trygghet, där strängheten innehöll mängder av kärlek. Hemmets förnämsta bok var Bibeln – en litterär skatt som innehåller i vissa stycken oslagbar poesi. I familjens bibliotek fanns också postillor av Johan Arndt.

– Att Bibeln varit en inspiration för många diktare har ju bekräftats, inte minst av Hjalmar Gullberg och Vilhelm Moberg.

Redan som pojke började han själv skriva. Han skrattar när han påminner sig detta.

– Jag besökte Alibi som ung, med ett manuskript under armen. Om jag inte minns fel låg redaktionen i det så kallade Amerikahuset nära hamnen. Jag blev refuserad eftersom mitt manus ansågs vara för yvigt.

Men Eric gav inte upp för det. Han fortsatte att skriva både noveller och annat. Fast nu hade han också arbete att tänka på. Han hamnade först på sjöförsäkringsbolaget Gauthiod, i ett charkuteri och på SKF innan han blev sjöman.

Skulle rymma till Kina

Fast innan dess hade Eric tänkt sig rymma till Kina. Han tog som 16-åring båten Kronprinsessan Ingrid från Göteborg till Fredrikshamn för att till fots jobba sig genom Europa.

Fast han kom inte så långt. Efter att ha blivit efterlyst i radio (- Det var min första berömmelse, sade han) fångades han av dansk polis i Vejle och skickades hem.

Strax efter andra världskrigets utbrott mönstrade han 1941 på däck på den svenska lejdbåten Sveadrott. Det var tufft och han rymde från den så fort fartyget kom till Texas. Sedan fortsatte sjölivet – mest som matros – och Eric seglade allt som allt på 16 fartyg, de flesta norska. Innan han kom tillbaka till Sverige 1948 hade han hunnit uppleva en massa elände (- Men också en hel del roligt och vackert!), bombardemang och torpederingar. Senare i livet fick han två norska medaljer för sina strapatser ombord på detta lands fartyg.

Väl hemma igen var det slut på det äventyrliga. Han gifte sig 1951 och blev änkeman efter 40 års lyckligt äktenskap.

Han anställdes 1955 på Citroën där han var kamrer fram till 1963.

Sedan blev det Göte borgs-Posten där han arbetade i 24 år och pensionerades därifrån 1987. Huvudsakliga sysselsättningen för honom var litteraturkritik och korrekturläsning.

Mest recenserade han lyrik och under sin verksamma tid skrev han gott och väl tusen recensioner.

Engelsk pseudonym

I slutet av 1950-talet och under 1960-talet publicerade både Göteborgs-Posten och Dagens Nyheter massor av hans korta deckare. Också Bulls Presstjänst förmedlade en hel del av hans alster till dagspress runt om i Sverige.

Till att börja med an vände han sig av pseudonymen John S. Williams, men det visade sig att två anställda på GöteborgsPosten hette Williams i efternamn, så det blev till att byta. Det nya författarnamnet blev Jerry Briggs.

– Att jag använde brittiska namn berodde till största delen på att mina deckarnoveller mest utspann sig i engelska miljöer, förklarade Eric.

På den tiden låg betalningen för en novell på en hundralapp. Det höjdes så småningom till 150 kronor och en bit in på 60-talet kunde man få 200 kronor. Fast tidningar som Tidsfördrif Smålänningen och andra ute i landet betalade sällan mer än 50 kronor.

Han har aldrig skrivit några deckare som kommit ut i bokform. Däremot har det blivit ett tjugotal andra böcker: romaner, dikter, aforismer och annat. Bland annat har han kommit ut med fyra självbiografiska Göteborgsromaner med förankring i 1930-talet.

Finns ”Simrishamns-författare”?

– Jag har ofta blivit kallad ”Göteborgsförfattare”, något som fått mig förundrad. Har någon hört talas om ”Simrishamns-författare” eller ”Yngredsfors-författare”?

Om den perioden och om Erics liv till sjöss under andra världskriget har Maj Wechselman gjort en TV-film som visades i TV 2 den 1 maj 1998.

Han bar fortfarande med sig starka känslor för den tid när han skrev sina noveller.

Fast det hela började med en dikt …

– Jag började skriva verser och små dikter redan i koltåldern. Vi var sju syskon så det gällde ju att göra sig bemärkt på något sätt. När jag var nio år gammal fick jag 50 öre av kyrkoherden i Masthugget som honorar för en dikt. Som elvaåring hade jag hunnit bli politiskt radikal och fick en dikt publicerad i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Betalningen, hela två kronor, fick jag av självaste Torgny Segerstedt. Senare hamnade en del också i GöteborgsPosten, Ny Tid och Göteborgs-Tidningen. Det var olika ämnen, fast oftast politik, kärlek och natur.

Det var efter dessa litterära bravader som han gick till sjöss och när han kom i land igen började han skriva noveller. Fast han har tagit både sig själv och sitt författarskap med en humoristisk klackspark.

– Jag var tvungen att ta livet av en människa i månaden för att själv överleva, förklarar han.

Stipendier och utmärkelser

Några år senare kom han första roman med titeln Hav och himmel. Den följdes av många flera, bland annat de fyra om uppväxtåren och tre om livet som sjöman. För detta har han erhållit en mängd stipendier och en del litterära utmärkelser.

På senare tid skrev han inte längre historier – det blev mest dikter och aforismer. En del av aforismerna är verkligt träffsäkra, eller vad sägs om:

Vad hjälper en ansiktslyftning när priset gör att man tappar hakan?

En kvinna kan sköta fem sysslor på en gång: En man kan syssla en hel dag med ingenting.

Om inte kärleken vore blind skulle de flesta vara ensamstående.

Ytterst få lyckas leva upp till sina nekrologer.

Mitt i sorgen efter hustruns död 1991 träffade han Ingegerd Carlsson, vårdlärare och rektor, och med henne levde han i lycka på Hönö.

Hans sista verk blev en aforism- och lyrikserie.

Den sista delen i den heter Nässlor och nattljus och publiceras postumt under hösten 1999.

Taggar:

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22