En manga är en manga är en manga

Sep 9th, 2009 | By | Category: 2006-2, Artikel

AV JOHANNES GENBERG

Det ligger i människans natur att försöka ge enkla förklaringar kring de saker och ting som man egentligen inte förstår. Det kan yttra sig genom allt från lustiga huskurer till rasistiska fördomar. Genom att forma världen runt omkring sig i enkla formuleringar så gör man det lättare att skapa en fungerande överblick, men samtidigt sluter man öronen för de verkliga förhållandena därute. De som oftast både är mångbottnade och komplicerade.

Sedan många år tillbaka är jag road av japanska serier, något som i folkmun kallas för manga. Manga bildas av det japanska tecknen na man och go. Den senare betyder kort och gott bild men den första är desto mer svårförklarad. Man betyder allt från osammanhängande, irriterande, fantiserande, ofrivillig, slumpmässig till flummig. Den har även en underliggande betydelse som betyder något i stil med moraliskt korrupt. I Sverige betyder manga serier från Japan men i hemlandet betyder det kort och gott serie.

Även Tintin och Dick Tracy räknas som en manga. Numera kallas de även för komikkusu (från engelskans comics) men har ungefär samma betydelse.

Många självutnämnda experter har försökt förklara konceptet manga men har i sin jakt på en heltäckande betydelse mest lyckats göra det mer förvirrande. Framförallt journalister i större tidningar har lyckats slå hål på vissa fördomar bara för att skapa nya. Själv har jag inga större ambitioner att förvandla mina läsare till experter i ämnet. Jag är inte heller tillräckligt arrogant för att försöka. Istället ska jag ta er igenom en resa genom mangans moderna historia och försöka krossa några synnerligen seglivade myter.

Anor till 1100-talet

Manga som ord användes för första gången av den berömda konstnären Katsushika Hokusai (1760-1849). Ordet användes för att ge hans tre bildvolymer, som kretsade kring myter, historia och det vardagliga livet, en känsla av nyckfullhet. Även om ordet manga myntades här så har de tecknade serierna anor ända tillbaka till 1100-talet, men var då endast ämnad för den vuxna eliten (barn har ju inga pengar). Det var inte förrän på 1700-talet som en växande medelklass också kunde ta del av denna konstform, vilket i sin tur resulterade i att serierna började massproduceras.

Efter 1868, när Japan ville modernisera sig efter västerländsk modell, började serierna mer likna dess moderna motsvarigheter. Bland annat dök pratbubblor upp för första gången och serierutorna började användas. Men den moderna mangans framfart började inte förrän efter andra världskriget, och det tack vare en enda man: Tezuka Osamu.

Debut som 17-åring

Tezuka Osamu (1928-1989) var egentligen utbildad fysiker, men blev under studentåren biten av seriemediet. Vid 17 års ålder skapade han sin första riktiga manga: Mas Dagbok och i och med Den nya skattkammarön blev hans namn känt i Japansseriekretsar. Men det var inte förrän han skapade Astro Boy 1952 som både hans namn och tecknarstil blev odödlig. Han tecknade serien ända tills 1968 och gjorde också en mängd tecknade filmer kring figuren.

Astro Boy är en typiskt pojkserie om kampen mellan gott och ont. Professor Tenmas son Tobio dör i en bilolycka och bedrövelsen gör att han skapar en robotversion av honom. Men ganska snart inser han att roboten inte har mer gemensamt med hans döde son än ansiktet och ger därmed bort honom till en cirkus. En annan professor, Ochanomizu, upptäcker honom och lär sig utnyttja pojkens övermänskliga krafter.

Tog upp allvarliga ämnen

Men Tezuka hade också en allvarlig sida. Det var sällan hans serier inte innehöll problemställningar som fördomar, utanförskap, familjeproblem och moraliska dilemmor. En av hans sista skapelser, Adolf, handlar om tre personer som alla heter Adolf före och under andra världskriget. En är en jude, en är nazist och en är självaste Hitler. Handlingen kretsar kring att Hitler egentligen är jude och måste göra allt för att dölja detta. Tezuka avled 1989 av magcancer. Därefter belönades han med titeln mangans fader och mangaguden av hans många fans. Fram till sin död hade han tecknat över 170.000 sidor.

Frågan är då, vad gjorde Tezuka så stor? Först och främst var det hans tecknarstil, som var mycket influerad från amerikanskt håll men anpassad för japansk publik. Bland annat började han teckna stora ögon som senare skulle bli mangans (något godtyckliga) kännetecken utomlands. Hans tecknarstil inspirerade en helt ny generation mangatecknare redan under hans livstid.

Därefter var det hans berättarstil. Tezuka ansåg inte att manga enbart var riktade till barn, eller att de som var det skulle vara mindre genomtänkta eller komplicerade än vilken roman som helst. Tezuka introducerade en mognad som länge saknats i seriemediet och som fortfarande saknas i stor del i den övriga världen.

Ödmjuk naturälskare

Utöver detta var Tezuka en ödmjuk människa som älskade naturen. Hans passion för miljövård skapade ett intresse för hans person vilket bidrog till att hans popularitet aldrig försvann. Dessutom hjälpte han unga tecknare att utveckla en egen stil, även om den skilde sig drastiskt från hans egen.

Slutligen bidrog han även till den japanska animationens utveckling. Genom att utveckla ett system för att minimera antalet teckningar per film kunde han hålla kostnaderna nere till en bråkdel av det hos traditionell animation. Kort och gott var Tezuka Osamus bidrag till mangans utveckling så stor att det inte alls är överdrivet att kalla honom för mangans gud.

Efter honom har mangan fortsatt sin utveckling och är idag en enorm industri som omsätter biljarder årligen i Japan enbart. Av all tryckt media står mangan för hela 40%. Det är med andra ord ingen som längre vågar se ner på mediet och idag kan man hitta manga som tillfredställer så gott som alla sorters läsarbehov. Allt från samhälls information till sadistisk porr.

Men vad är då en manga?

De flesta oinsatta skulle nog svara att manga är den där tecknarstilen med stora ögon och knasiga frisyrer vars historier är kantade med våld och sex. Den bilden är lika nyanserad som om man skulle svara Aktuell Rapport på frågan vilken skrift som bäst representerar den svenska. Den porrtidningen finns ju också, men det vore en rejäl förolämpning att bortse från allt annat som skrivits i Sverige. August Strindberg, Selma Lagerlöf och Vilhelm Moberg för att nämna några kända författare som inte alls har något gemensamt med nämnda tidning. Samma sak gäller även för manga.

Det är sant att manga oftast har stora ögon, och vissa fräcka personer har hävdat att det beror på att japaner är avundsjuka för våra västerländska rundare ögon. I själva verket beror det på att mans anser att ögonen är själens spegel och man har då medvetet gjort ögonen större för att få plats med fler känslouttryck. Knasiga frisyrer beror nog mest på att när mangan blev uppmärksammad för första gången på 80-talet så var det på modet. Idag är det inte lika extremt.

Att manga per definition skulle kretsa kring våld och sex är en fördom, men inte alls taget ur luften. Den japanska serien är oftast mer ”verklighetstrogen” än den genomsnittliga västerländska. Dvs. att i mangans värld händer det att folk dör och att de goda förlorar, även i barnserier. Och att kärlek följs av sexuellt umgänge.

Våld och sex

Våld och sex är inte alls ovanligt i japanska serier och det som jag tror de flesta stör sig på är att våldet ibland är riktigt rätt och att sexualiseringen riktar sig till en relativt ung publik.

Även 12-åriga pojkar får lära sig nöjet av panchira (att flukta på en tjejs trosor under skoluniformen) och att blodet flödar fritt från mun och näsa när skurken får den där smällen i ansiktet. Detta är snarare en avspegling av det japanska samhället än ett bevis på att serier är en fristad för perversa våldsverkare.

Japaner lever stressigt

Japaner i allmänhet lever ett inrutat och stressigt liv. Från tidig morgon till sen kväll jobbar mannen i huset så han kan betala skolavgifter och huslån. Kvinnorna har det inte mycket bättre. I en mansinriktad magsårsframkallande arbetsmarknad är kvinnans enda hopp omen dräglig tillvaro att gifta sig och bli uttråkad hemmafru. Och för barnen finns det inte mycket tid över till socialt liv pga. alla prov och all plugghets. Dessutom bor japaner så trångt att ett privatliv är en lyx få kan unna sig. Att då fly in i mangans fantasivärld blir då mycket lockande. Där är nämligen allt möjligt och alla omöjliga fantasier blir verklighet för en stund. Även de mest förbjudna och ouppnåeliga fantasier kan tillfredsställas.

Man kan bli den där halvfula tjejen som blir ihop med skolans genompopuläre drömkille. Eller den där killen som vaknar upp en dag med krafter nog att enkelt spöa upp det där killgänget som mobbat honom så länge. Eller varför inte den där livströtte mannen som träffar en ung tjej på gatan som rutan senare har smugit in i ett hotell och älskar för fullt. I väst tittar vi på hollywood-blodbad och porr på betalkanaler. I Japan läser man manga. I grund och botten handlar det om att tillfredsställa samma sorters fantasier vi alla delar. Det är bara mediet som skiljer.

Men finns det då en mangastandard? Svaret är nej. Manga är för brett för att kallas en genre, men för smalt för att kallas ett medium. Det har nämligen inget att göra med vare sig någon berättar- eller tecknarstil.

En annorlunda synvinkel

Manga är serier ritade i en nation vars kultur har en helt annan syn på tillvaron än vi. Det är den synen som speglas i serierna och det är nog det som är den riktiga lockelsen. Att få uppleva ett helt annat sätt att se på livet, på sinomgivning, hur subtilt det än kan vara. Det kan verka lockande att försöka dra alla japanska serier över en kam, att en gång för alla slå fast vad termen innebär men det vore inte att hjälpa till.

Manga är, precis som Hokusai menade när han ritade sina bilder på Fuji-berget för alla dessa år sedan, ett ord med många betydelser där ingen är mer korrekt än den andra.

Fortfarande innehåller mangan en känsla av härlig nyckfullhet i sig.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22