En kartläggare slår till igen

Feb 3rd, 2008 | By | Category: 2002-4, Artikel

Vi har i DAST påpekat hur viktigt det är att populärlitteratur kartläggs. Inte minst för att där finns en guldgruva, helt enkelt svenska folkets oskrivna litteraturhistoria. Men den har ju skrivits flera gånger? Inte alls. Det vi ser är den högaktningsfulla toppen på ett isberg och handlar då om de som likt en Disney-docka av makthavande jultomte försetts med “godkänd”-stämpel i boken. Fröding, Heidenstam och slikt.Vi Står har inför tre behov som söker sina exekutorer. Kartläggning av all utgivning, återutgivning av gamla glömda men fina berättelser och forskning baserad på dessa om möjligt heltäckande kartläggningar. Som Dag Hedman konstaterar så krävs det kartläggning för att kunna forska om litteratur. Egentligen, säger han, borde allt säger ALLT katalogiseras och göras tillgängligt. Sådan verksamhet pågår, men med tanke på materialets omfattning kommer det nog att ta minst ett sekel innan 1900-talet är kartlagt.

Själv lever Dag Hedman som han lär. Med bibliografin Prosaberättelser om brott på den svenska bokmarknaden 1885-1920 (Gidlunds 1997) lade han grunden till kunskap om tidig utgivning av krimi på svenska. Med samlingsvolymen Den mystiske Mr Chayder (Fabel 1990) har han plockat gömda och glömda Frank Heller-russin ur gamla välbakade tidskrifter. Och att han använder sig av de fakta han vaskar fram, det framgår inte minst av uppsatsen Ivar Kreuger i svenska spänningsberättelser i detta nummer av DAST. Och nu återkommer Dag Hedman med ett supplement till Prosaberättelser (Gidlunds). Under den tid jag varit redaktör för DAST har jag haft stor nytta av bibliografin. Det nyutkomna supplementet, lika snyggt bundet som del 1, är naturligtvis en tillgång. Den som redan har huvudverket bör skaffa supplementet. Bibliotek, litteraturhistoriker, forskare och samlare som saknar det bör skaffa sig båda volymerna. Och vilka register!!!

Jag häpnar ständigt när jag läser berättelser som skrevs för länge sen, men som än i dag har en fräschör som får en slät barnrumpa av dagsländesnitt att te sig fårad som en gamlings rynkade panna. Att det finns svenska kriminalpärlor i det förflutna har en annan av detta nummers medarbetare, Per Olaisen, bevisat med sina CDM-utgivningar. När jag läser Knappnålen av Thomas Thorn (Knut Ljunggren) från 1915 baxnar jag. Och jag formligen gnuggar ögonen när jag läser Den spräckliga katten av Harald Wagner från 1918. Per Olaisen har bland annat genom att gång på gång publicera dessa båda mästerstycken gett dem välförtjänt klassikerstatus. Det handlar om noveller som de båda svenskarnas mer kända anglo-saxiska samtida kunde ha om inte direkt missunnat så dock avundats dem.

BERTIL FALK



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22