En hängiven tecknare från Skövde

Jan 16th, 2008 | By | Category: 2001-4, Artikel

Av Rickard Berghorn

Rosenkrantz, Helge Forsslund och Ernest Montaut. Här fortsätter DAST att uppmärksamma medlemmar av den viktiga men av anmälare och kritiker negligerade grupp skapande konstnärer som gör bokomslag och illustrerar berättelser. Turen har kommit till ett stjärnskott inom serier, science fiction and fantasy. Här berättar Rickard Berghorn om denne unge tecknare som gjort serier och illustrerat mycket science fiction och en del klassiska skräckberättelser.

Nicolas Krizan föddes i Lidköping 1963 med svensk mamma och slovensk pappa. Pa gymnasiet gick han teknisk linje i fyra är (“Mest för att slippa bestämma mig för framtiden”, säger han) och skaffade därefter arbete på reklambyrå, först i Nyköping och Göteborg, därefter på Factum i Skövde där han fortfarande bor tillsammans med sambo och barn. I skarven mellan 1970- och 1980-talen engagerade Nicolas sig i landets serie- och science fiction-rörelser (eller “fandom” som de sammanslutningar av människor kallas, som delar ett gemensamt intresse och ofta själva strävar efter att bli professionella på området. Amatörtidskrifterna som utges i fandom kallas “fanzines”). En ung science fiction-fan vid namn Anders Bellis lade märke till Nicolas Krizans bidrag i fanzines och rekommenderade honom som illustratör till John-Henri Holmbergs pressbyrådistribuerade tidskrift Nova Science Fiction. Det gick vägen, och sedan dess har Holmberg och Krizan blivit något av ett radarpar i den svenska science fiction-utgivningen.

Välkänd och uppskattad

När John-Henri Holmberg övergick till Timbro blev Nicolas Krizan bl.a. ansvarig för teckningarna till antologierna Den fantastiska julen och Framtiden inför rätta. Han följde sedan Holmberg till Bra Böcker och frilansar numera för densammes förlag Replik. Vid sidan av att teckna illustrationer, formger han också böcker. Som om inte det är nog, har han dessutom tecknat serier och skrivit manus i serietidningen om Mumintrollen, och hjälpt till att formge David Nessles och Joakim Lindegrens kulttidning Kapten Stofil, samt formger i stort sett hela serieförlaget Optimals utgivning. Nicolas Krizan är alltså i många kretsar ett välkänt och uppskattat namn. Hans bidrag i böcker, serietidningar, tidskrifter och fanzines är många, men själv har han visat sig förhållandevis sällan i kretsarna.

En av gångerna var som uppskattad hedersgäst på science fiction-kongressen Confuse 2000 i Linköping, som också hade en konstutställning med hans teckningar. Serie- och science fictionfandom har varit viktiga för tecknaren Nicolas Krizan.

Många som blivit professionella skribenter och tecknare vänder ryggen åt de amatörkretsar dar de växt upp och blivit formade. Nicolas har aldrig gjort det; han fortsätter att bidra till fanzines och tycks inte göra någon skillnad vad gäller arbete på bilderna till ett fotostatkopierat häfte i 100 exemplar, som på illustrationerna till en bok i flera tusen exemplar.

Arbete för Minotauren

Krizans professionalitet kan jag själv gå i god för. Sedan åtminstone 1994 har vi samarbetat med en lång rad projekt. Krizan har som tecknare eller formgivare varit inblandad i de flesta böcker jag utgivit och illustrerar noveller i så gott som varje nummer av Minotauren. Han håller en ovanligt jämn kvalitet och missar mycket sällan en deadline.

Någon möjlighet att ta sig till Skövde och göra en ordentlig artikelintervju har jag inte haft, men denna intervju utfördes över telefon en regnig söndagseftermiddag i våras.

Du har alltså ingen egentlig utbildning som tecknare. Hur blev du intresserad av konst?

– Min släkt bestod av hemmafruar och metallarbetare, och hemmet jag växte upp i var inte konstnärligt på något sätt. Jag vet egentligen inte; jag har inget minne av tiden innan jag började teckna. Tecknandet var en passion och inget jag såg som ett framtida yrke. Mitt intresse för formgivning är ett resultat av att jag började arbeta i reklambranschen. Från början, i yngre tonåren, hämtade jag inspiration från Barry Smiths Conan-serier.

Bauer och Rackham

Därefter upptäckte jag sekelskifteskonsten med alla symbolister, jugendmålare och prerafaeliter. John Bauer och Arthur Rackham är några av de jag sätter högst.

När jag tecknar bygger jag mina bilder i stor utsträckning på ytor. Det skall bli bra i sitt platta, tvådimensionella sammanhang. Jag tänker ofta på att skapa djup, men det blir ytorna som vinner i slutändan. Och det fungerar bra på det sättet också.

Vilken teknik använder du?

– Den är ganska konventionell. Först gör jag en liten miniatyrskiss – en “tumnagelskiss” – som ofta inte andra än jag själv kan tolka. Sedan skissar jag en större version med blyerts, och använder ljusbord för att få fram slutversionen. I början skippade jag ljusbordet och gjorde både skisserna och slutversionen på samma papper, men det var något som reklambranschen vande mig ifrån.

Känslomässigt enkelspårigt

Tycker du reklamarbetet skiljer sig mycket från att teckna och formge annat?

– Det finns ju skillnader. Reklam bygger ofta på en känslomässigt enkelspårig “tralala-lycka”. medan bokillustrationer har ett bredare känsloregister.

Men jag har inget emot reklam som sådan.

Har du gjort någon bild eller något uppdrag du minns speciellt bra?

– Det måste vara min första professionella publicering 1981, i Svenska serier. Som extra bonus fick man också bra betalt… På den tiden tecknade jag mycket serier, men nu gör jag det inte längre. Undantagen är väl bara mina Muminserier. När det gäller min utveckling som tecknare, tycker jag det gått framåt och bakåt.

Vissa saker som jag gjorde förr, kan jag inte alls göra nu, men annat kan jag göra nu som jag aldrig skulle klarat av då. Det är lite av min livsfilosofi, att väljer man något, måste man välja bort något annat. .

John-Henri Holmberg skulle utge science fiction-författaren Thomas M Dischs barnbok The Brave Little Toaster med dina illustrationer. Hur gick det med den?

– Den blev färdig i manusform, översatt och illustrerad. Men John-Henri lyckades aldrig intressera olika förlag för att utge den. Kanske något annat förlag tar sig an den i framtiden istället, man vet aldrig. En annan barnbok var Evastina Törnqvists Så firar man halloween.

Det var också John-Henri som utgav den. Men det blev bråttom med att leverera illustrationerna, så jag använde mig av erfarenheter från reklambranschen. Jag tecknade i alla fall med gott humör. Nu fortsätter jag med Minotauren, Optimal och mitt reklamtecknande. Sannolikt ska jag göra omslag och formgivning till en bok om seriernas historia som Seriefrämjandet ger ut och så har John-Henri tänkt dra igång Nova Science Fiction igen, där jag dyker upp ännu en gång, enbart som tecknare vad det ser ut som.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22