En grannlaga uppgift

Jan 11th, 2008 | By | Category: 2000-1, Artikel

Det finns läsare som tycker att DAST innehåller alldeles för många sidor recensioner medan andra tycker att DAST ska innehålla längre och mer djuplodande recensioner. Till att börja med så har DAST en ambition att recensera all litteratur inom ramen för ”Detektiv-Agent-Science Fiction-Thrillers”, som förkortningen DAST står för.
Av utrymmesskäl måste det bli korta recensioner. Det ger inte alla gånger utrymme för djupare analyser. Djupdykningar kan däremot ske i längre artiklar. DAST har emellertid gjort till sin den målsättning som Anthony Boucher formulerade med orden, ”Bland alla ytterst olika böcker som buntas samman under ett genrenamn skall jag försöka bedöma var och en rättvist, allt efter vad författaren avsett att skriva och inte efter de preferenser jag personligen har.”
Det är inte säkert att alla DAST:s recensenter har den inställningen. Redaktionen försöker inte heller att tvinga någon att recensera på ett visst sätt. Men att recensera en bok är en grannlaga uppgift och Bouehers attityd är enligt DAST:s uppfattning den hederligaste programförklaring som en recensent lyckats prestera. Han levde också som han lärde. Hans recensioner i New York Times och Ellery Queen’s Mystery Magazine var mycket uppskattade av både läsare och författare. Det innebar inte att han berömde allt han läste. Långt därifrån. Men läsarna kände att de fick en god väg ledning och författarna upplevde att de blev hederligt behandlade.
Den som under årens lopp läst hundratals, ja, tusentals recensioner i olika sammanhang, märker snart att det finns recensenter som inte tar sin uppgift på allvar. Borta är visserligen de stockholmsbohemer i gamla Klara som hämtade en bok på en kulturredaktion, satte sig på Tennstopet eller Café Flamman och skrev en recension efter att ha bläddrat i boken, därefter raskt sålde den på närmaste antikvariat, återvände till tidningsredaktionen med ”recensionen” och kvitterade ut honoraret i kassan.

Oläst bok?

Ändå finns det än i dag författare som klagar över att anmälaren troligen inte har läst den bok som ”recenseras”. Ett tecken så gott som något på att bedömaren gjort det lätt för sig är när halva recension är ett sammandrag av baksidestexten och den andra halvan handlar om helt andra saker än om boken. En viktig regel för en recensent är att hon eller han på ett självständigt sätt utan anknytning till baksidestexter visar att boken verkligen blivit läst. Om alla recensenter vinnlade sig om det skulle mycket vara vunnet. Och det är egentligen en självklarhet att den som ska anmäla en bok koncentrerar sig på boken och inte svävar ut .
Det lär finnas en akademisk teori som går ut på att recensenter är misslyckade författare. Att det skulle gälla generellt är
knappast troligt. Just Anthony Boucher var ju inte bara recensent utan också en framgångsrik författare av deckare, fantasy och science fiction. Men när man träffar på en recensent som begär att författaren i stället för den aktuella boken borde ha skrivit en annan bok, då lär man ha snubblat över en individ som tycks vara hemmahörande i denna suspekta kategori av recensenter.

Skriv boken själv då!

”Skriv och boken själv då!” är en tanke som ger sig oförmedlat när en dylik recension dyker upp. Recensenter av den kalibern har hamnat långt ifrån Anthony Bouchers målsättning. Besläktad med denna typ av kritiker är besserwissern, för vilken recensionen främst utgör ett medel att själv visa sig på styva linan, också det en form av recensent som läsaren kan vara utan, hur välformulerad och verbal och inte sällan elak som en sådan anmälare än kan vara
En recension ska naturligtvis i första hand vara en vägledning för läsarna. Problemet är bara det som många författare fått erfara, att om man låter hundra personer oberoende av varandra läsa och recensera en bok, så visar det sig att åsikterna om boken varierar alldeles kolossalt. De flesta författare har varit med om att en och samma bok som höjs till skyarna i en tidning bespottas och spolas på toaletten i en annan tidning.

Vem kan läsaren lita på?

Vilket omdöme ska man då som läsare lita på? Sitt eget naturligtvis, men då är ju hela idén med recensioner förspilld. För vem har tid att läsa alla böcker? Ett dilemma så gott som något.
Särskilt illa blir det när alla recensioner är bra utom den som publiceras hos Bibliotekstjänst. En recensent hos Bibliotekstjänst har en ännu mer grannlaga uppgift än en recensent på andra håll, eftersom biblioteken baserar sina inköp på de recensioner som står där och som för övrigt brukar vara minst lika korta om inte kortare än recensionerna i DAST.

Debatt behövs

Kvaliteten på recensioner kan bara höjas genom seriösa diskussioner, där problemen medvetandegörs. Finns det en policy som är bättre än Bouehers, så bör den komma fram. Men visst finns det både i DAST och i andra sammanhang många goda granskare, som älskar att läsa och som tar sin uppgift på stort allvar. Den som utan att ha sett Bouchers policyförklaring klarar sin uppgift lika bra som han gjorde.

B.F.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22