En deckare med en filosofisk fråga: Vad är rättvisa?

Nov 26th, 2014 | By | Category: 2014-11 nov, Artikel

Kalle SegebäckKalle Segerbäck debuterade i år med en bok som riskerar att hamna på hyllan för fakta, inte skönlitteratur: Intervju med en seriemördare.

Men intervjun är den som bokens journalist håller med en dömd seriemördare, en med många mord på sitt samvete.

Eller, samvete…

Han erkänner allt när han grips, för det han har gjort är att gripa in där rättssamhället missat, genom att fria eller inte kunna åtala grova brottslingar. Han tar inte hämnd, men skyddar samhället, säger han.

Kalle Segerbäck har tänkt länge på detta: när blir det rätt att privat skipa den rättvisa som samhället inte klarar av? Tanken väcktes när han arbetade på samma redaktion som Katarina Wennstam när hon höll på att samla material till det som blev hennes första bok. Många våldtäktsoffer får inte den upprättelse som en fällande dom för gärningsmannen ger.

Han har läst om behovsteori och bland de 16 som är de grundläggande mänskliga behoven finns hämnden. När en person blir kränkt vill man kränka tillbaka.

Men det finns mer att tänka på, säger han och citerar Martin Luther King: ”Om vi ska leva efter Bibelns ord om öga för öga blir alla blinda.”

Alltså är det skönt med rättssamhället så att det finns regler för hur kränkningar och brott ska beivras. Men vad är rättvisa? Vi vill ju gärna hämnas om rättvisan misslyckas.

– Men få gör det, säger han, och påpekar att hämnden i stort sett alltid är kontraproduktiv.

Det blev alltså en deckare, thriller, och inte en renodlad debattbok, och alltså inte en reportagebok. Den får förstås gärna bli underlag för en debatt om sådana här frågor, för väldigt många personer har blivit utsatta för brott, inte minst sexualbrott där försvinnande få döms, och många våldsbrott klaras aldrig upp.

– Vi måste satsa på förebyggande åtgärder, på barn och unga, i stället för på hämnd.

Hans nästa bokprojekt ska handla om hur man kan ta bättre vara på sig själv. Mer vill han inte säga.

I denna debutbok finns knappt någon miljöskildring, annat än i allmänna ordalag. Vi får inte veta var handlingen utspelar sig, i något allmänt västerländskt rättssamhälle. Vi få veta vad personerna heter, men så kan man heta på många håll i västvärlden, men inga namn på platser.
Har han gjort en Nesser och uppfunnit ett eget land?

Nej, inte riktigt, men det var en klar idé om att platsen, landet, inte var det viktiga.

– För ingående miljöbeskrivningar förstör läsarens fantasi, och jag har träffat läsare som inte uppmärksammat vagheten utan utgått från att det var t ex USA.

Kanske skönt för en filmare med mycket dokumentära produktioner bakom sig att låta de inre bilderna leva.

LEIF-RUNE STRANDELL

Recension: http://www.dast.nu/recension/intervju-med-en-seriemordare

 

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22