Ellroy – Trauma och besatthet

Sep 16th, 2009 | By | Category: 1998-1, Artikel

TYSKA TANKAR

Av THOMAS PRZYBILKA

”En okänd mördare hade just gett mig ett alldeles nytt liv.” Så reagerar den tioårige James Ellroy när polisen talar om för honom att de har identifierat liket av en våldtagen och mördad kvinna, hans mor. Den 22 juni 1958 dödades den ganska attraktiva, rödhåriga Jean Ellroy vid 43 års ålder. Detta mord klarades aldrig upp, trots alla ansträngningar av polisen i El Monte strax utanför Los Angeles.

Den rödhåriga är också titeln på Ellroys senaste bok – ingen kriminalroman som tidigare, utan historien om ”sökandet efter den som mördat min mor”.

Amerikanen Ellroy hör till världens mest kända kriminalförfattare i vår tid. Många skattar honom högt och applåderar honom, andra tar avstånd, men Ellroy är hur som helst en av de få kriminalförfattare som ingen kännare av denna genre kommer förbi, vare sig han nu är läsare, recensent eller kritiker.

Det aldrig uppklarade mordet fickpojken att till den grad tappa fotfästet att han under sin fortsatta uppväxt hamnade i kriminella sammanhang. Ellroy, som utvecklats till tjuv, hälare, knarkare och alkoholist, lyckades först sent ta sig samman. Tidvis hade han alltid en halvflaska starksprit i bagaget när han kom till terapier som skulle ”torrlägga” honom, detta för att stå ut med den press och den mardröm som en avvänjningskur utgör.

Slutligen lyckades Ellroy ändå ge sitt liv en ny inriktning och bryta sig ur den onda cirkeln av narkotika, alkohol och brottslighet, för att finansiera missbruket. Ändå förblir hans mors våldsamma slut – först i vuxen ålder upplever han tillgivenhet och förståelse gentemot henne – ett allt överskuggande trauma. Ellroy, som blivit känd för rysare om bestialiska kvinno- och seriemördare, försökte redan en gång tidigare litterärt bemästra detta tema. ”Den svarta dahlian”, en kriminalroman om ett likartat fall, gav honom oförbehållsamt erkännande i hela världen.

I mars 1994 flyger Ellroy till LA för att fördjupa sig i mordakten om sin mor. För sina efterforskningar försäkrar han sig om den just pensionerade detektiven Bill Stoners hjälp. Båda försöker rulla upp det många år gamla fallet, hela tiden i förhoppning att ändå fortfarande kunna lösa det. Trots ett gediget undersökningsarbete misslyckas de.

Ellroy ger i sin fascinerande bok inte bara ett protokoll över denna undersökning utan tecknar också en osminkad bild av sin mor som drinkerska och tillfällighetsprostituerad och av sin far som en misslyckad skrävlare, och vi får en verklighetstrogen interiör från polisarbetet i en amerikansk storstad sett ur Stoners cyniska och samtidigt resignerade synvinkel. Samtidigt ger Ellroy i den självbiografiska delen läsaren och deckarfantasten en skoningslös bild av människan och författaren Ellroy – en radikalt ärlig framställning av honom själv som man för några år sedan ännu inte skulle ha tilltrott denne författare.

Som komplettering kan jag varmt rekommendera en intressant intervju med Christine Grän, kvinnlig deckarförfattare från Bonn (Anna Marx-deckare; ”Mina hjältar är galna, än sen?”) i Zeit-Magazin nr 35, 1997 och en artikel av Marianne Wellershoff (”Mordsache [Mordfall], Z-483-36229”), i Der Spiegel nr 33, 1997.

James Ellroy: Die Rothaarige. Die Suche nach dem Mörder meiner Mutter. 1997, Hoffmann und Campe.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22