Elisabeth George: Hon ger brittiska klassamhället på nöten i sina omtyckta böcker
Sep 18th, 2009 | By ansvarig | Category: 1996-1, ArtikelAv ERLING HÅVALL
Elizabeth George är en lite över fyrtio år gammal författare som bor i Kalifornien, har katolsk italiensk medelklassuppfostran och skriver de mest engelska kriminalgåtor man kan tänka sig. Hennes detektiv är kommissarie Lynley, som inte är vilken snut som helst. Han är högadlig så det skriker, nämligen åttonde earl av Asherton. I hans arsenal finns en Bentley, en butter, kläder från Savile Row, ohyggligt god smak och ett väl underhållet socialt nätverk. Och givetvis pengar! Som kontrast mot honom står kriminalassistent Barbara Havers, kommen ur underklassen, och hon har snudd på inget av allt detta.
Nyligen kom hennes sjunde deckare som i Sverige fått namnet Aska och ära. Man kan tro att askan kommer från alla de olika cigarrettmärken som nämns i romanen, men så är inte fallet. I original heter boken ”Playing for the Ashes”, vilket är en kricketterm som betyder att England och Australien möts i denna ädla och för utomstående helt obegripliga sport. Termen föddes efter det australiensiska land slagets seger över England 1882, sedan hemmalaget för första gången blivit besegrat. I Sporting Times infördes en dödsannons över den engelska kricketen och läsarna fick veta att ”kroppen kommer att kremeras och askan föras till Australien”. När England i nästa landskamp besegrade Australien på bortaplan, brändes en av tvärpinnarna i den så kallade grinden och några australiensiska kvinnor överlämnade askan till den engelske lagledaren, och askan förvaras än på Lords kricketstadion i London, som är den engelska kricketens Mecka.
Men det handlar också mycket om cigarretter i Aska och ära. Folk ur medelklassen röker Marlboro, arbetarklassens folk blossar på Embassy eller JPS medan de överklassmänniskor som ännu inte slutat röka tar sig en Silk Cut.
Man är vad man röker
Elizabeth George förklarar detta med att klasstänkandet i Storbritannien är så starkt att människorna blivit vad de röker. Man kan se var en människa hör hemma så fort cigarrettpaketet kommer upp ur fickan.
– Förläggaren ställde sig mycket undrande till att jag skrev om alla dessa märken i boken, säger Elizabeth George. Men sedan jag förklarat mina avsikter insåg han det riktiga i att jag förfarit på detta sätt.
Hon poängterar gärna att andra författare skriver böcker om en speciell samhällsklass. Själv vill hon gärna skildra dem alla för att få med hela det sociala spektrat. Därför har hon dessa kontrasterande poliser – adelsmannen Lynley har tillträde till alla skikt i samhället, utom möjligen till de lägst stående, men till dem kommer Havers och talar med bönder på bönders vis.
Det kan tyckas underligt att en som lever sitt liv i USA har nått sådana framgångar genom att skildra ett land på andra sidan Atlanten. Men Elizabeth George hävdar att hon forskar noga.
– Platserna jag beskriver ser ut som jag beskrivit dem, säger hon. Jag kan studera platserna, eftersom jag har en lägenhet i London. Och an England är klasskiktat är ingen hemlighet. I brittiska hem uppfostrar mödrarna sina döttrar att skaffa sig en betydelsefull man. Hierarkierna bibehålls.
Ett signalsystem
Det finns recensenter som ondgjort sig över att Elizabeth Georges böcker är överlastade med rekvisita, men detta tar hon inte så hårt, eftersom hon själv vet vad de har för betydelse för berättelsen. Att ha gamla hemvanda saker innebär en trygghet i en värld som hela tiden förändras, och förändras mycket snabbt. Gamla saker på en byrå berättar för människan som bor där att England alltid kommer att finnas kvar. Sakerna blir koder i ett signalsystem lika mycket som vanliga prylar.
– Men mina böcker handlar faktiskt inte så mycket om skillnader mellan klasserna som man kan tro vid en första anblick. Jag skriver omhopp och kärlek och om att överbrygga motsättningar. Det kan man göra om man först lär känna sig själv.
Fast hon tycks föredra det till synes klassoberoende samhälle som man finner på den amerikanska västkusten. Där har människan sin status av ekonomiska tillgångar, inte på grund av sin börd . Där kan en nyrik bli behandlad med respekt, vilket inte alltid är vanligt i gamla världen.
Innan Elizabeth George blev författare funderade hon länge på hur och vad hon skulle skriva.
Läser Austen, inte deckare
– Att det blev deckare hänger nog samman med att mitt självförtroende var svagt, säger hon. Själv läser jag sällan deckare. På mitt nattygsbord brukar det ligga böcker av Jane Austen och Graham Swift eller av William Faulkner och John Fowler.
I Sverige har hennes böcker haft stora framgångar, hittills är romanerna sålda i cirka 500.000 exemplar. Det är inte alltid gåtan; hennes kriminalromaner som har den största betydelsen, det finns andra konflikter som väger tyngre. Klasstillhörighetens lojalitet är en sådan. Ändå uppskattar många läsare hennes realistiska skildringar av polisarbetet, den spänning som skapas när huvudpersonerna närmar sig gåtans lösning.
Allt detta finns med i den nya romanen Aska och ära, där givetvis kricket har en central plats i händelseutvecklingen. Kenneth Fleming, som är en av Englands bästa slagmän, hittas koloxidförgiftad i en historisk stuga i Kent och den lokala polisen konstaterar mordbrand.
När kommissarie Lynley och assistent Havers kopplas in på fallet upptäcker de att brottet har vida förgreningar, något som ger Elizabeth George tillfälle att briljera med sina kunskaper om brittiskt samhällsliv. Man har ofta för sig att engelska människor är kyliga och rationella, nästan som svenskar fast lite underligare, men här beskrivs trovärdigt hur också folk bosatta där kan drivas av starka kärleksrelaterade passioner.
Relaterade poster:
Fatal error: Uncaught Error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php:22 Stack trace: #0 /home/dastnu/public_html/wp-includes/template-loader.php(106): include() #1 /home/dastnu/public_html/wp-blog-header.php(19): require_once('/home/dastnu/pu...') #2 /home/dastnu/public_html/index.php(17): require('/home/dastnu/pu...') #3 {main} thrown in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22