Edgar Allan Poe – Arild Rosenkrantz två: Jämförande kuslighetsstudier

Feb 8th, 2008 | By | Category: 2001-2, Artikel

Arild Rosenkrantz illustrationer till Edgar Allan Poes epokgörande berättelser inom deckar-, skräck-, fantasy- och science fictiongenrerna är oerhört expressiva och skiljer sig från konstnärens stil i andra sammanhang. Bilderna är alla svart-vita skapelser, lätt asymmetriska.Även om de är ungefär lika stora, så varierar de som synes ändå en aning i storlek. De har återgivna teckningarna från början av 1900-talet ingick i Sällsamma Historier (Bra Böcker 1976), Edgar Allan Poe-noveller i urval och med förord av Tage La Cour. Som synes är det oerhört talande bilder som fångar de stämningar som Poe manade fram i sina suggestiva berättelser som föregrep kommande eller vidareutvecklade redan etablerade genrer.

Arild Rosenkrantz konstnärliga liv är i sig självt utomordentligt intressant.

Till skillnad från de flesta konstnärer som målar i samma stil i hela sitt liv, genomgick Rosenkrantz konst en total förändring efter det att han blev bekant med antroposofen Rudolf Steiner.

Denne fick Rosenkrantz att anamma Goethes färglära. Eftersom Rosenkrantz med sin nya stilutförde en rad konstverk med samma motiv som återfanns i hans tidigare målningar, kan man i dag på familjens slott Rosenholm i Danmark, där en stor del av hans oljemålningar finns bevarade, jämföra verk från de båda perioderna. Men Poe-bilderna är gjorda i en särskild stil för sig.

At male det usynlige heter en videofilm om Arild Rosenkrantz konst som Bente Arendrup har producerat tillsammans med Vagn Simonsen och Hans Jørgen Rasmussen.

Två konstnärer, ett motiv.

Det torde mer eller mindre ha gett sig av sig självt att det mest dramatiska och visuella i Edgar Allan Poes novell Den svarta katten, är anblicken av den svarta katten som enögd står på huvudet till liket som murats in i väggen.

Arild Rosenkrantz gjorde sina illustrationer tillutgåvan Hemlighedsfulle fortællinger som kom ut i två delar åren 1907-1908

Imaginisten och bokillustratören Gösta Kriland gjorde sina tolkningar av Poe i bild till Den gyllene skalbaggen (Bonniers 1954). Det är med andra ord nära femtio år mellan de båda illustrationerna.

Båda förmedlar var och en på sitt sätt den fasa som mördaren upplever när katten jamar bakom muren, som poliserna river och som blottar den fasansfulla sanningen.

“Jag hade murat in monstret i graven”, låter jag-berättarens ord, som avslutar denna berömda novell.

Arild Rosenkrantz svart-vita kusligheter påminner inte så lite om en liknande, aldrig publicerad svart-vit splash page (serieruta som omfattar en helsida) av Jim Steranko till seriemagasinet Captain America.

Sterankos bildruta gjordes 1969, alltså drygt 60 år efter det att Arild Rosenkrantz utförde sin illustration.

Detta faktum antyder att Rosenkrantz var före sin tid.

Han hade redan i början av 1900-talet platsat hos förlagen DC och Marvels på 1960- och 1970-talen. En intressant anakronism så att säga. Men Arilds konstnärliga utveckling tog en helt annan bana, med två klart avgränsade huvudperioder och smärre, sekundärt betonade perioder, där hans Poeillustrationer utgör en sak för sig. Och Steranko – han förnyade serietidningsmediet.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22