Edgar Allan Poe

Dec 28th, 2008 | By | Category: 1998-4, Artikel

Av K-B JANSSON

Edgar Allan Poe föddes i Boston 1809. Hans föräldrar var kringresande skådespelare. Sommaren 1810 övergav fadern sin hustru, som lämnades ensam med tre barn, den treårige William, den ettårige Edgar och den nyfödda Rosalie. I december 1811 dog modern, bara några och tjugo år gammal.
Poe omhändertogs av familj en John Allan i Richmond. Där växte han upp som son i huset även om han aldrig blev formellt adopterad. Då mr Allan fick ett stort arv etablerade han sig som tobakshandlare och när han 1815 öppnade filial i England följde Edgar med familjen dit. Han gick i engelska och skotska skolor, och kanske väcktes också då det intresse för gamla borgar och gravar och ödsliga hedar som senare skulle uppenbara sig i så många av hans berättelser.

Känd som debattör

Efter fem år flyttade familjen tillbaka till Richmond, där Poe fortsatte sin skolgång. Vid sjutton års ålder skrevs han in vid det nyinrättade Virginiauniversitetet. Han fick högsta betyg i latin och franska och gjorde sig även känd som debattör. Hans förhållande till styvfadern var emellertid inte det allra bästa. För att dryga ut det knappa underhållet började han spela hasard och ådrog sig snart så stora skulder att han måste avbryta sina studier. Efter ett häftigt gräl med mr Allan reste han i mars 1827 till Boston, där han följande månad debuterade med ett litet dikthäfte, Tamerlane and Other Poems. Boken, som han låtit färdigställa på en god väns tryckeri, väckte dock ingen större uppmärksamhet.
Samma vår tog han under antaget namn värvning i amerikanska armén och hade efter två år avancerat till sergeant.

Författaren blev officer

Då mrs Allan dog i februari 1829 reste han hem till Richmond och försonade sig tillfälligt med styvfadern. Strax efteråt begav han sig till Baltimore och bosatte sig hos sin faster, mrs Maria Clemm. Han fortsatte att skriva och gav det året ut Al Aaraaf Tamerlane and Minor Poems. I juli 1830 skrevs han in vid West Point för att utbilda sig till officer. Mr Allan hade vid det laget gift om sig, och hans nya hustru var starkt kritiskt inställd mot Poe.
Vid West Point misskötte sig Poe medvetet, och när han senare ställdes inför krigsrätt för försumlighet i tjänsten och relegerades blev brytningen med styvfadern fullständig. Då denne dog 1834 fanns Poe inte omnämnd i testamentet.
Återstoden av Poes liv blev en enda lång kamp mot fattigdom och nöd. Han försörjde sig enbart på sin penna och sålde sina berättelser och dikter till olika tidningar och tidskrifter.
Sin första litterära framgång fick han då hans MS. Found in a Bottle vann ett första pris på femtio dollar i en tävling anordnad av en Baltimoretidning.

Redaktören blev gift

Genom förmedling av en god vän fick han 1835 anställning vid tidningen Southern Literary Messenger i Richmond. Efter en tid blev han redaktör för tidskriften mot en lön på femton dollar i månaden. Samtidigt gifte han sig med sin fjortonåriga kusin, Virginia Clemm. Själv var han då tjugosex år.
I januari 1837 avskedades han för spritmissbruk. Men under det år han haft hand om tidskriften hade han publicerat 83 recensioner, 6 dikter, 4 essäer och 3 noveller samt ökat prenumerantstocken från 500 till 3.500. Framför allt var det hans skarpa och kontroversiella litteraturkritik som väckt sensation och hållit debatten i gång.
Han flyttade nu till New York, där han sysslade med brödskriveri. Samtidigt gav han ut The Narrative of A. Gordon Pym och Tales of the Grotesque and Arabesque.
År 1841 blev han litterär redaktör rör den förnämliga månadstidskriften Graham’s Magazine i Philadelphia. Även här skrev han skarpsinnig litteraturkritik och publicerade dessutom en del av sina bästa noveller och dikter. Men trots att upplagan under hans tid steg från 5.000 till 37.000 exemplar, blev han avskedad också från den anställningen, förmodligen på grund av intriger. Han försökte nu utan framgång starta en egen tidning. 1844 återvände han till New York och medarbetade under ett par år i bl.a. New York Mirror, där han publicerade sin dikt The Raven (Korpen), som gav honom stor berömmelse men bara tio dollar i ekonomiskt utbyte. I Mirrors spalter förde han dessutom krig mot Longfellow, som han beskyllde för att ha plagierat åtskilliga andra författares verk. Vid denna tid gav han också ut The Roven und Other Poems och ännu en samling berättelser.

En erkänd talang

Poes talang var allmänt erkänd. Han hade lätt att få arbete, men svårt att behålla det.
Han arbetade flitigt men oregelbundet, och han skrev mycket snabbt. Han var ingen vanedrinkare, men behövde ytterst små mängder alkohol för att bli berusad. Men hans arbetsgivare uppskattade honom, och hans vänner försökte ofta hjälpa honom. Det var destruktiva drifter inom honom själv som gång på gång bragte honom på fall. Han hade svåra sexuella hämningar och var starkt modersbunden. För hans påstådda narkomani finns emellertid inga säkra belägg.
En ytterligare börda var hans unga hustrus sviktande hälsa. Hon hade flera år lidit av tuberkulos, som ytterligare förvärrats av att familjen långa tider levt på svältgränsen.

Depression av hustruns död

Vintern 1847 dog Virginia, endast tjugofem år gammal. Poe hade alltid vårdat henne med stor ömhet och kärlek, och han var också mycket fäst vid sin svärmor, mrs Clemm, som hela tiden bott hos dem och lyckats hålla ihop hemmet även under de svåraste förhållanden.
Efter Virginias död blev Poe alltmer deprimerad. Till bilden hör också att han inlät sig på flera misslyckade kärlekshistorier. Men år 1849 slog han sig åter ner i Richmond och gjorde en verklig kraftansträngning att komma på fötter. Han friade till en ungdomskärlek. Hon svarade ja, och han reste för att hämta sin förutvarande svärmor till bröllopet. I Baltimore stannade han för att fira den lyckliga händelsen.
Fem dagar senare påträffades han medvetslös på en bakgata. Han fördes till sjukhus, där han dog den 7 oktober 1849, endast fyrtio år gammal. Men dödsorsaken var hjärnhinneinflammation, inte delirium tremens, som så ofta hävdats.
Redan mycket tidigt uppmärksammades Poe av den tolv år yngre Baudelaire, som ägnade mycken möda och tid åt att tolka de flesta av sin själsfrändes noveller och åtskilliga av hans litteraturkritiska verk. Poe kom härigenom att utöva ett starkt inflytande på de franska symbolisterna. Tack vare Baudelaires insats blev han också snabbt översatt till en rad andra europeiska språk och nådde en berömmelse som först senare kom honom till del i hans eget hemland.

En man och hans rysare

Vissa av Poes berättelser skulle med modern vokabulär kunna kallas för ”rysare” och är genomförda med sadistisk kyla och utan ett ögonblicks darr på rösten. Andra tillhör avdelningen “fantastiska berättelser” och utspelar sig mot bakgrund av hela den skräckromantiska 1800-talsrekvisitan med drivande stormmoln, tinnar och torn, gnisslande dörrar, mörka källarvalv och dunkla slottsgemak. En del av hans onda sagor börjar med försåtligt humoristiska tonfall men bistrar långsamt till och en av dem slutar med ett av världslitteraturens mest makabra practical jokes.

Detektivnovellens fader

Men Poe kunde också visa sig från en renodlat humoristisk sida, där han föregriper sin landsman, den en generation yngre Mark Twain, han kunde dessutom skriva en i ordets egentliga bemärkelse vanvettig fars och använda ironins gissel mot självbelåten borgerlig slätstrukenhet. Inte minst framstår han dock som den moderna detektivnovellens fader. Mönstret går igen hos Conan Doyle, har varierats i oändlighet och ännu inte upphört att fascinera vare sig skrivare eller läsare.
Av sin amerikanska samtid var Poe mest känd som kritiker. Han har också skrivit mycken utomordentligt välljudande vers, men någon stor lyriker var han egentligen inte. För eftervärlden är han framför allt berättaren med den rikt flödande fantasin, det mångsidiga ämnesvalet och de djupa inblickarna i mänskligt och omänskligt själsliv. Och det är på detta område han alltjämt är en levande klassiker.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22