Druillet – En grafisk rutschbana

Mar 14th, 2010 | By | Category: 2004-3, Artikel

Av Henrik Holmström

Kritiker har kallat Phillipe Druillets serier för ”en grafisk rutschbana”. Det inte utan. Druillets serierutor är fyllda till bredden med jättelika stjärnskepp, mytologiska demoner och exotiska vapen. Henrik Holmström, som skrivit artikeln, är en journalist i Kalmar. Henrik Holmström ger också ut populärkulturmagasinet Warp. Hösten 2004 startade han också Cabaret Metall, ett nytt bokförlag med specialinriktning på science fiction, skräck och fantasykonst.

I början bestod SF knappast av annat än storhetsvansinniga västernäventyr, där prärien hade ersatts av rymdens vidder, den trogne hästen av rymdskeppet (som hjälten inte sällan själv plockade ihop på bakgården!), sexskjutaren av strålpistolen och banditerna eller de blodtörstiga indianerna av utomjordingar.

Obestridliga mästare i den sortens rafflande rymdoperor var E.E Smith och Edmond Hamilton.

Men på 1960-talet började något att hända med SF litteraturen i USA. Det var då som SF slutligen upptäckte på allvar höglitteraturens stilmedel. Det skedde i samband med det så kallade ungdomsupproret. Istället för att modellera sig på västern- och äventyrsberättelser, plundrade man nu Franz Kafka och andra höglitterära portalfigurer. Man upptäckte den ”inre rymden” och surrealismen.

Moorcocks värld

Centrum för denna ”nya våg” inom SF var i början det engelska SF-magasinet New Worlds under ledning av Michael Moorcock, vilket för övrigt torde vara det enda SF magasinet i England och USA som fått kulturstöd.

Även i Frankrike tog de ”nya vågen” till sina hjärtan. Det var bara det att fransmännen drog det ytterligare ett varv när Jean Giraud, mera känd som Moebius, och Phillipe Druillet startade Metal Hurlant.

Metal Hurlant var en speedad hyllning till de gamla pulpmagasinen, det vara bara det att här användes serieformen för att berätta science fiction.

Det var på 1970-talet som Phillipe Druillet tillsammans med Moebius var den franska science fiction seriens portalfigur.

Magnifika bilder

I Druillets magnifika bilder möter betraktaren ett myller av detaljer, jättelika byggnader med märkliga utsmyckningar; exotiska vapen och bisarra stjärnskepp, helt fjärran från andra seriers glättiga SF-design.

Druillet debuterade 1966 med en rätt illa tecknad serie om den galaktiske lyckosökaren Lone Sloane, Avgrundens mysterier. Sedan måste han övat som en besatt under fyra år. För han återkom i den idag legendariska tidskriften Pilote med Loane Sloanes Resor som en sann mästare och slog den samtida serievärlden med häpnad med sin alldeles egna och lätt bisarra vision av framtiden.

Sloane handlar i korthet om en galaxernas lycksökare, en demon med röda ögon, jagad av maktens män som vill utnyttja honom i maktspelet om en galax på väg att sönderfalla i korruption.

Sloane står kort sagt på kaosets sida, mot alla som vill skapa en ny förtryckande ordning.

I en av de mer fantasieggande serieberättelserna om Sloane lånade Druillet berättelsen från 1800-talsförfattaren Gustave Flauberts roman om Kartagos undergång.

Givetvis gjorde Druillet en helomvändning och förlagde berättelsen till framtiden och fjärran världar.

Operakitsch

Om Moebius står för det lättsamma och lätt humoristiska så står Druillet istället för det operaktiga, kitschiga – men ack, så vackra.

Druillet är inte lätt att ta till sig, men när man väl har gjort det är det svårt att slita sig från hans rutor som vanligtvis är formade som enorma episka planscher.

Den amerikanske serietecknaren Jim Steranko har nog beskrivit det bäst: ”Andra SF tecknare tecknar universa, Druillet skapar dem. Hans serier sjuder av känslomässig spänning, de uttrycker på något sätt alla framtiders generationers ångest”. Tyvärr har vi i Sverige inte fått njuta av Druillets bildpoesi på många, många år. Inte sedan Horst Schröder efter att ha stämt Bonniers fick lägga ner tidningarna Tung Metall och Epix.

Idag betingar dock äldre nummer av tidningarna ett högt värde på auktioner och på serieantikvariat. Auktionsfirman Tradera.com brukar ha ett stort antal baknummer av Tung Metall för försäljning. Det är bara att bjuda på.

Den som en gång har läst Druillet lär inte ångra sig.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22