Doris Gercke: – Jag beskriver det tyska samhället via en tjock 55-årig vodkadrickare

Sep 19th, 2009 | By | Category: 1995-3, Artikel

KJELL E. GENBERG

Doris Gercke är en späd, ganska kort och prydlig kvinna med kort, grått hår, Hon skriver romaner om en storväxt, 55-årig kvinnlig kriminalpolis vid namn Bella Block. Bella, som är mycket illusionslös, har inget emot karlar mellan lakan, men tar sig minst lika gärna ett glas vodka.

Jag träffade henne i Lund där hon medverkade vid Skandinaviska Kriminalsällskapets konferens och var lite manschauvinistiskt intresserad av att få veta om det fanns stora likheter inombords mellan Gercke och Block.

Jag vet fortfarande lika lite nu som då. Doris Gercke ger intryck av att vara blyg (kanske beroende på att min tyska är ungefär lika god som hennes engelska), mycket hövlig men sluten. Hon var i Lund tillsammans med sina kolleger Regula Venske och Sabine Deitmer och av dem fick jag veta vad som var felet. Man bör känna ganska väl Doris Gercke för att hon skall öppna sig, då är hon hur trevlig som helst. Men det tar tid att bli bekant.

Därför lär jag aldrig på allvar få veta om författarinnan – i likhet med sin huvudperson – anser att karlar är gemena mansgrisar. Ett artigt förnekande är ju inget bevis.

Hon talar hellre om Bella Block och om principer.

– Kriminalromaner är utmärkta speglar av samhället och med en lite äldre kvinna i huvudrollen blir böckerna intressantare. En dam i övre medelåldern är ju erfaren och vet vad hon talar om.

Ord med omsorg

Varje litterär polis och privatdetektiv bör ha en egenhet. I Bella Blocks fall är det – förutom den i kriminalsammanhang ganska vanliga vodkan – poesi. De två storheterna ingår i ett sammanhang: Bella har fått sitt namn efter den ryske poeten och symbolisten Alexander Block (denna stavning kan diskuteras), hennes utomäktenskaplige farfar. Dikterna har hon med sig och citerar dem gärna och ofta.

– Jag vill gärna sprida Alexander Blocks poesi, förklarar hon. Som en diktare vill jag också själv välja orden med omsorg.

Doris Gercke började skriva, femtio år gammal, den 3 augusti 1987. Fram till dess hade hon arbetat på kontor, varit hemmafru, vuxenstuderat, tagit examen i juridik och haft politiska uppdrag.

– Innan jag fyllde femtio trodde jag aldrig att jag skulle klara av att skriva en bok, har hon sagt.

Hon är född i Greifswald i det som förut hette Deutsche Demokratische Republik – Östtyskland. Som tolvåring tvingades hon flytta till Hamburg i Västtyskland dit föräldrarna, vanliga arbetare, sökte sig. Hon säger tvingades eftersom ett barn aldrig får bestämma något. Kanske ännu mindre i en familj med en nazianstucken far.

– Vi var fattiga och det fanns ingen möjlighet för mig att få en utbildning. Inte då, säger hon. Men jag lärde mig se världen, fann att den var uppdelad i fattiga och rika, de där uppe och vi här nere.

Man kan väl knappast kalla denna insikt för svartsyn, men när hon började skriva om Bella Block tog hon avstamp i insikten, lät sin huvudperson ha en mycket mörk blick mot tillvaron. Till sist började det ta emot.

– Hon tog över och fick mig att se världen med hennes ögon, anklagar hon sin hjältinna. Det blev outhärdligt och jag fann att jag inte kunde leva så.

Det är ett förståeligt uttalande, men ändå inte helt begripligt. Jag upplever vid läsningen av hennes böcker att det trots allt finns en hinna mellan författare och huvudperson; författarens satiriska provokation förvandlas hos huvudpersonen till bitter tolkning av samhället. Men aldrig mötas de två helt och hållet.

Troligtvis är hennes tolkning av relationen mellan lag och rättvisa i tyskland relevant, juridikstudierna har gett henne kännedom om termer och motsättningar. Men en tolkning är bara en tolkning, ingen sanning, vilket kan förklara vissa ramaskrin från detta sydliga grannland.

Avlyssnade ramaskrin

Andra ramaskrin har också avlyssnats. Delar av feministrörelsen ilsknade till över att Bella Block var heterosexuell. Om hon inte hade ett förhållande med en kvinna borde hon åtminstone ha en kvinna som närmaste vän.

– Jag har funderat på saken, kom svarte från Gercke. Men jag fann att det skulle bli fel. En nära kvinnlig vän passade inte in i Bellas personlighet.

Detta är kanske viktigt. Detta visar att hon vill vara oberoende, att hon fortfarande föredrar Anton Tjechov som förebild framför Raymond Chandler. Detta trots att hon framställts som en hårdkokt författare i chandlersk anda.

– Jag är inte så beläst när det gäller kriminallitteratur, påstår Doris Gercke.

Hon tycks klara sig utan att leka med de genrebilderna, utan att komma med subtila citat från ”de stora amerikanska förebilderna”. Hon har sitt eget sätt att snabbt skapa en ond eller hotfull atmosfär gnom att med en gång dyka ner under ytan.

Bryter mot trygghetsidealet

Gercke bryter egentligen mot det den anglosaxiska kriminallitteraturen alltid bjudit på, nämligen trygghet. Problemlösaren är läsarens buffert – och en pålitlig sådan – inför brottet, som inte beskrivs för att beröra oss. Det finns där som avstamp för en intellektuell lek. Doris Gercke följer i stället sin förebild Tjechov och visar närgånget fram relationer mellan människor, krossar idylliska fasader, gräver där hon står och hittar otäcka saker.

Doris Gercke har aldrig stuckit under stol med var hennes politiska sympatier ligger. Därför är det kanske lite märkligt att hon arbetar efter ett mycket borgerligt schema: mellan 8-12 varje dag för att producera mellan fem och sju maskinskrivna sidor text.

Hon måste säkert fortsätta med det. Från början var det nämligen meningen att hon skulle skriva sex böcker om Bella Block och i den sista skulle Bella dö.

– Förläggaren avrådde mig från att döda henne, eftersom jag kanske skulle behöva henne igen, säger Doris Gercke. Och han fick rätt.

Fotnot:

Blok, Aleksandr: rysk författare (1880-1921), skrev först vers i symbolismens stil, känd främst för sina två dikter ”Skyter” och ”De tolv” från revolutionsåret 1917.

I Sverige har Doris Gerckes böcker kommit i följande ordning:

Du skrattade, du skall dö, 1991 (Weinschröter, du musst hängen, 1988)

Moskva, min älskade, 1991 (Moskau, meine Liebe, 1989)

Kärleken, staden och döden, 1992 (Der Krieg die Pest, der Tod, 1990)

En vacker liten ö i havet, 1992 (Die Insel, 1991)

Vad angår det dig, Bella Block? 1993 (Kinderkorn, 1991)

Vad betyder din lycka och min? 1995 (Ein Fall mit Liebe, 1994)

Kommande böcker i Sverige:

Nachsaison (1989) kommer våren 1996

Kein fremder Land (1993) kommer hösten 1996

Auf Leben und Tad (1995) kommer 1997



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22