Donna Leon: Hemkär kommissarie jagar maffia-hejdukar i Venedig

Jan 11th, 2008 | By | Category: 2000-2, Artikel

Av KARL HJELM

I förfjol fick vi stifta bekantskap med en intressant författarinna som i original skriver på amerikansk engelska, fast hennes romaner utspelar sig i Italien. I Venedig, närmare bestämt.

Romanen hette i original Death at La Fenice och i Sverige Ond bråd död i Venedig (Forum). Titeln Döden i Venedig är ju som bekant redan upptagen.

Författarinnan heter Donna Leon.

Hon är professor i engelsk litteratur vid en amerikansk universitetsfilial på en militärbas nära Venedig.

Hon bor i La Serenissima som också är hemstad för hennes polisman Comissario Guido Brunetti vid La Questra. Han är tvåbarnsfar och gift med en politiskt radikal dotter till en venetiansk conte – det vill säga greve.

Det är en desillusionerad kommissarie. Överallt hittar han kopplingar till maffian hos statstjänstemän och politiker.

– Jag är nära vän med en tysk journalist bosatt i Italien, har Donna Leon förklarat. Hennes specialitet är att bevaka maffian och hon är säker på att det är den som styr och ställer i detta land.

– Jag har ingen anledning att tvivla på det och detta gör att Brunetti reagerar som han gör.

Hopplös kamp mot korruption

Leon låter honom föra en närmast hopplös kamp mot korruption och kriminalitet. I så gott som varje bok hon skrivit – en om året sedan 1992 – löper maffians trådar löper in i de finaste salonger och maktens palats. Man kan till och med finna dem inne i polishuset.

Det låter som om Brunetti borde vara en dyster typ, men det är han faktiskt inte. Donna Leon skriver om honom så att han ibland riktigt strålar av humor och ironi, och ända är han samtidigt en man med hög moral. Till råga på allt tycks han vara en god make och far.

Han engagerar sig rejält at familjen, oroar sig för barnens skolgång och små krämpor, klarar av att pröva dotterns kokkonst utan att tappa fattningen. Det är en snäll karl.

Det finns kvinnor som klagat på Donna Leon för att hon inte skriver särskilt feministiskt. Hennes romaner skulle kunna vara skrivna av en man. Hennes intriger ligger nära den italienska verkligheten och har en “samhällsatirisk udd”, säger de som förstår sig på sånt.

Förändrar ingen statistik

Brunetti jobbar på, men tycks inte inbilla sig att det han uträttar är särskilt bestående. Om han tar fast en mördare ändrar det i stort ingenting. Italien är som det är.

Och nog är det ett intressant område i Italien Brunetti rör sig i. Han vandrar ofta i Venedig, emellanåt tar han Vaporetton, vattenspårvagnen, förbi platser som man känner igen från besök och från vänners vykort. Ibland blir hon doftrik, som när hon berättar om hur det luktar från kanalerna under sommaren. Det gör hon i den nyss översatta Död i främmande land (Death in a Strange Country) som Forum gav ut i höstas.

Leon berättar alltså också om det Venedig som turistbroschyrerna brukar lämna därhän. Men hon är så noga med sina miljöbeskrivningar att man kan använda sig av romanerna som guideböcker. Det enda hon kan tänka sig att ändra på är namnet på någon krog, om den är alltför inblandad i intrigen.

Debut på operan

I debutromanen Död i främmande land får man också en delförklaring till att hon är så road av opera. Hon inleder nämligen varje bok med citat ur olika operor, mycket gärna ur Mozarts Don Juan. Debuten utspelar sig till stor del bakom kulisserna på La Fenice, det operahus i Venedig som sedan boken skrev skadades svårt vid en storbrand.

Anledningen till att hon började skriva deckare kom sig av att hon studerat litteraturhistoria och därvid läst all världens stora berättare. Hon ville bli författare men ansåg att hon inte kunde mäta sig med dem. Men en kriminalroman skulle kanske gå.

Hon hade ju läst deckare också, från de amerikanskt hårdkokta till de engelska damerna och herrarna. Så skrev hon sin första kriminalroman, mest för att det var så roligt och för att se om hon klarade det. En vän berättade att man i Japan hade en tävling om bästa deckarmanus.

– Jag skickade in Death at La Fenice … och vann! Sedan var det bara att fortsätta. Att det blev polisromaner föll sig naturligt. Det är poliser som har rätt att ställa frågor, det är poliser som har kunskap om lagar och förordningar. Sedan hade jag tur. När jag vandrade omkring i Venedig såg jag en man som verkligen var sinnebilden för en kriminalpolis. Han såg lycklig och belåten ut och jag visste med ens att detta var min comissario.

Donna Leon är född i New York men kom till Italien 1965 och blev häftigt förälskad i landet. Efter många besök där fattade hon beslutet att bli bofast och flyttade dit på 80-talet.

Eftersom hon varit lärare i engelska i olika länder kunde hon börja undervisa vid universitetet på den amerikanska militärbasen utanför Venedig.

Fler skriver om Venedig

Om man inte nöjer sig med Donna Leons berättelser om brottsligheten i Venedig kan man på svenska hitta Dödens lagun (Legenda) av Michael Dibdin. Han är en f d lektor i engelska i Italien, numera bosatt i Oxford. Han tycks vilja vara mer litterär än Donna Leon.

Dibdin låter sin antihjälte, den enstörige Aurelio Zen vid Rompolisen, besöka barndomsstaden Venedig som skildras som dyster och hemlighetsfull. Hans övriga romaner om Zen utspelar sig i Rom.

Framtidsskärvor

Ny science fiction-roman av Stefan Mankefors

En mäktig krönika över en värld med helt ändrade förutsättningar för mänskligheten där hopp och förtvivlan, kärlek och hat, finner sina vägar i den nya tidens alla blänkande fasetter.

[Best. nr. 106] Pris: 110 kr. ( + porto)

“Sluka och njut” Hans-Uno Bengtsson författare och fysiker

Välkommen att beställa böcker och få vår utgivningskatalog! Som kund får du också vårt infoblad Fantastiskt. Besök gärna vår hemsida för aktuell information!

Bokförlagel Paradishuset. Vildandsvägen 18:H209, 227 34 Lund

E-post: paradis@home.se Hemsida: http://welcome.to/paradishuset



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22