Dog kungens far i flygkraschen eller mördades han av nazister?

Sep 10th, 2009 | By | Category: 2006-2, Artikel

Av JEAN BOLINDER

I sin 75 år i Sverige skriver Carl-Adam Nycop om ”Den blandade officerskåren”. Prins Gustaf Adolf karaktäriseras där som ”en hårding i det militära och genom sitt giftermål med en tysk prinsessa utsatt för politisk påverkan genom släkten”. Det är en lysande formulering. Nu ägnar Expressens Per Svensson en bok om 300 sidor åt prinsen vilken om han levat 1973, skulle blivit Sveriges kung, 67 år gammal. Men ond bråd död kom emellan 1947. Den som efterträdde Gustaf VI Adolf blev Carl XVI Gustaf och inte Gustaf VII Adolf. Kanske var det trots allt väl – den ”politiska påverkan genom släkten” som Nycop talar om hade kunnat bli en svår belastning för både kungahuset och Sverige.

Att skriva en ärlig bok om prins Gustaf Adolf är en grannlaga uppgift. Man får inte som Bra böckers lexikon undvika alla skuggor men heller inte dra lättköpta poänger på tyskvänlighet och umgänge med Hitler och andra ledande tyska nazister. Det finns något som heter tidsanda och att stå emot släktens påverkan är inte lätt.

Svenssons bok heter Han som aldrig fick bli kung Berättelsen om Carl XVI Gustafs pappa (Norstedts). På omslaget syns prins Gustaf Adolf med mycket ordenslullull tillsammans med Gustaf V och den blivande Carl XVI Gustaf. Prinsen står i en, som det verkar, obekväm ställning för att kunna betrakta sin son. Den blivande Gustaf VI Adolf är bortklippt på bilden av ”Fyra manliga generationer av Sveriges kungahus”, som togs vid månadsgamle Carl Gustafs dop 7 juni 1946.

På baksidan av boken sitter en glatt leende Gustaf Adolf tillsammans med bl.a. Hitler och Göring vid OS i Berlin 1936. Johannes Molin som skapat omslaget har genialt lyckats ge prinsen både fram- och baksida: Far till nuvarande kungen, kompis med Hitler.

Jag är soldat

Den blivande militära hårdingen (född den 22 april 1906) fick sin första uniform när han var fyra år gammal. Och vid något tillfälle formulerade han skillnaden mellan sig och sin bror: ”Sigvard är bara en vanlig pojke, men jag är soldat”. Gustaf Adolf kom att leva sitt liv i uniform. Det verkar som om han gillade det och som om uniformen blev ett skydd kring hans person. Han uppfattades som otillgänglig och verkar inte ha varit omtyckt. Han skickades till internatskolan Lundsberg där man tillämpade ”kamratfostran”. Per Svensson försöker ge en bild av skolan med Luis De Geers Singletonböcker, men jag finner detta mindre lyckat.

Själv utsattes jag för vidrig kamratfostran på Solbacka, en skola Jan Guillou skildrat i Ondskan. Kamratfostran är detsamma som fri mobbning och Singeltonböckerna falsk överklasspropaganda av värsta slag. Ska man förstå Gustaf Adolf, måste man på allvar sätta sig in i den hemska värld där han växte upp. Lundsberg följdes av Karlberg, ett annat näste för pennalism. Själv vägrade jag gå på Solbacka men Gustaf Adolf tycktes tubbad att stå ut med sina helvetiska förhållanden. Hur präglar det en ung människa?

Förlovningen och giftermålet med Sibylla skedde i Coburg där nazismen hade starkt fäste och där Hitler var hedersmedborgare – svärfadern hertig Carl Eduard var nazist och hade gamla kontakter med honom. Vid bröllopet 1932 var hakkorsen frekventa. En gäst, klädd i SS-uniform, blev senare ansvarig för koncentrationslägret Buchenwald och dömdes efter kriget till livstid. Vigselförrättaren fick tio år. Svärfadern dömdes till böter…

I min bok 30-tal (1977) har jag med en förstasida på Aftonbladet från 1934 med rubriken: ”Prins Gustaf Adolf störtar” och därunder står med mindre stil ”vid hinderlopp på Ulriksdal”. Rubriken förebådar vad som hände 13 år senare, prinsen störtade till döds i ett flygplan. Den 21 januari 1947 reste Gustaf Adolf till Holland för att jaga vildsvin. DC 3:an som skulle ta honom hem, mellanlandade på Kastrup. Vid starten gick det i marken, brann upp och alla 22 ombord omkom. Per Svensson skriver att orsaken var ”banalt slarv” – en kil vid aktre höjdrodret hade glömts kvar.

Jag hörde som ung rykten om att den som nazianstucken av vissa betraktade prinsen, bragts om livet i det av Tyskarna under fem år ockuperade Danmark. Det var nog inte så, men saken borde utredas och Svensson kunde ha nämnt detta. Hans bok är ambitiös och innehåller mycket, men som historiker tycker jag att han tar för många hänsyn och därmed inte ger en riktigt övertygande bild av människan Gustaf Adolf.

Det finns en grym tidstypisk logik i Gustaf Adolfs liv. En pojke som uppfostras till militär robot och som ”blundat för Förintelsens förspel, som regelbundet firat semester i en nazistisk högborg, som skålat för Hitler och varit med om att dekorera Göring”. En tuffare bild av prinsen hade nog gjort honom begripligare och faktiskt mänskligare. Han var ingen ond aktör utan ett ömkansvärt offer.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22