Dödens två ansikten kan man inte glömma

Sep 19th, 2009 | By | Category: 1995-2, Artikel

Av ELISABET PETERZÉN

Man glömmer aldrig den första vuxenbok man läste som ung, eller de två eller tre första. En av dessa var, för mig, den amerikanska deckaren ”Döden har två ansikten” av Helen Eustis. Den slog mig, tolvårig, till marken. Den var så stark att långa sättningar i boken fastnade i minnet, och åratals efteråt kunde jag återge dem utantill. Så till exempel första kapitlets inledande scen, där mordoffret, skrämd och äcklad, avvisar mördarens kärleksförklaring, vilket får mördaren att gripa efter eldgaffeln …

Som väl är håller boken. Den är inte bara en bra deckare, utan även bra litteratur. Handlingen utspelar sig på ett college i Connecticut, där en omtyckt och omsvärmad lärare hittas mördad, med skallen inslagen. En överspänd kvinnlig elev blir misstänkt. Ett ungt par gör egna efterforskningar, jämsides med polisen: han är en ambitiös journalist, hon stämplad som charmlös plugghäst, men eftersom hon är hjältinnan får hon ändå sin prins på slutet.

Inlindad gåta

Själva deckargåtan är väl inlindad, men med tillräckligt klara ledtrådar för att läsaren skall kunna dra sina egna slutsatser. Och den är blodisande: undra på att orden i kärleksförklaringen fastnade i mitt unga sinne och finns kvar där än i dag! Dessutom finns det flera skarpt tecknade bipersoner och miljön är målad med levande färger. Den håller för omläsning, om och om igen, både som deckare och som psykologisk roman.

Om Helen Eustis vet jag ingenting. Veterligt har hon inte givit ut fler böcker, i vart fall inte på svenska. Boken gavs ut av Ljus förlag 1948 (pris 6:75) och heter i original ”The Horizontal Man”.

Boken har bjudit på ett litet deckardrama i mitt eget liv. Den tillhörde mina föräldrar, som intet ont anande bytte deckare med en annan familj, och där försvann boken någon gång i mina övre tonår. Jag kom varken ihåg titeln eller författarens namn, men omslaget och innehållet fanns kvar i minnet. I något sammanhang, många år senare, kom jag att läsa om en bok som jag förstod måste vara just denna, och antecknade namnet.

Funnen – och borta igen…

Så en regnig dag i England, i Littlehampton, går jag in i ett antikvariat. Och där, bland högar av osorterade böcker, finns ett pocketexemplar av ”The Horizonal Man”, till ett pris av 20 pence. Eureka! Jag läser den på engelska och finner att passagerna jag kommer ihåg utantill, fäst sig så hårt, att jag till och med kan dem på engelska…

Vid återflytten från England till Sverige kommer en, säger en, boklåda bort i flytten. Gissa vilken! Och där står jag utan mitt livs bok.

Nej, jag har den igen och jag släpper den aldrig. En radannons i SvD renderar uppringning från en präst i Västergötland som är villig att sälja sitt ex. Tack för det! Nu kan jag när som helst ta fram boken och läsa de hårresande raderna igen:

”Äntligen känner jag mig riktig, och äntligen kan jag tala om för dig, Kevin, att jag älskar dig. O Gud, det känns som om det rann vatten genom min torra strupe, när jag säger att jag älskar dig.”

Helen Eustis föddes 1916. ”The Horizontal Man” kom ut hos Harper & Row Publishers Inc 1946. 1954 kom ”The Fool Killer” (Doubleday), en roman som filmades 1965. Enligt Jubins stora bibliografi från 1994 lever Helen Eustis fortfarande, 79 år gammal. Elisabet Peterzén är författare och har skrivit flera böcker med deckarinslag. Nämnas bör ”Äktenskapsbrott” (1969), ”Sista sticket” (1983) och ”Sista ordet” (1993).



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22