Djävulen är en fin herre

Dec 23rd, 2009 | By | Category: 2009-5, Artikel

Omslag till The Devil is a Gentleman

Av Iwan Morelius

För en tid sedan erhöll jag biografin The Devil is a Gentleman – The  Life and Times of Dennis Wheatley av Phil Baker. Den är på hela 699 sidor, illustrerad och med ett mycket omfattande referensregister samt personindex. När jag läst boken slog det mig att det skulle kunna vara roligt, inte enbart för Dennis Wheatley-fans, att få veta lite mer om de personer, som nämns i boken och som artikelförfattaren träffat personligen, mycket beroende av mitt långvariga intresse för Dennis Wheatley.

Det blir lite av historien om mitt eget liv med den engelske författaren.

Alltsammans började redan 1942. Vi bodde i Lilla Ursvik utanför Stockholm. Min far var anställd vid ett väldigt  ammunitionsförråd, Europa var mitt i kriget och Sverige låg faktiskt rätt illa till. Jag skulle fylla 11 år i november och träffade en lite äldre kille som nyss flyttat in i vårt femlägenheters hus. Han visade mig boken I hemligt uppdrag (The Scarlet Imposter), en thriller skriven av just Wheatley, som han tyckte var otroligt spännande och som dessutom innehöll en hel del sex.

Något liknande hade jag aldrig läst, däremot betat av de flesta av Jules Vernes böcker och en massa riddarromaner. Någon Dennis Wheatley fanns inte där. Men kompisens bok visade sig vara en läsupplevelse av högsta karat och jag blev såld redan efter de inledande kapitlen.

Ett decennium senare

Sedan skulle det dröja ända fram till slutet av 50-talet innan jag läste min nästa bok av den författaren. Då hade vi flyttat via Brommaplan till Hallsberg där far fick jobb på ett ännu större ammunitionsförråd. 1957 gifte jag mig med Inga och hamnade i Uppsala där jag träffade min blivande svåger, Jan Alexandersson, som sällskapade med min hustrus syster Anita. Han var lika bokintresserad som jag och hade en liten fin samling av böcker. En kväll nämnde Jan att en av hans favoriter var Dennis Wheatley och vi beslöt att leta efter Wheatleys böcker på olika antikvariat i Stockholm. Så började en jakt som skulle pågå i åtskilliga år, men till sist hade vi skaffat oss kompletta samlingar av Dennis böcker på svenska.

Dennis Wheatley i bibliotek

Lite senare ville jag veta mera om Dennis och hans böcker. Fanns samtliga på svenska? I januari 1961 skrev jag ett brev med ett antal frågor till min favorit Wheatley. Han svarade mycket vänligt, men påpekade att han var mycket  upptagen och inte hade tid att påbörja en regelbunden brevväxling.

120 brev

Så blev det i alla fall! Idag – den 28 november 2009 – har jag gått igenom arkivet och funnit att vi utväxlat 120 brev, att jag äger alla hans böcker, både på svenska och engelska, alla personligen signerade. Jag fick till och med en bok tillägnad mig år 1971 vid en lunch i hans hem på 60 Cadogan Square i London.

Mitt samlande har betytt mycket för mig och det är många människor som jag haft stor glädje av i jakten på Wheatleys verk.

De flesta har jag träffat personligen, men inte Norma P  Rennie, som jag kom i kontakt med på Hutchinsons förlag i London. Jag bad om recensionsexemplar och hon har skickat rätt många under årens lopp förutom att hon hjälpsamt svarat på mina otaliga frågor. Det visade sig att hon aldrig träffat Wheatley som inte gärna umgicks med personalen på förlaget. Han höll sig till direktörerna – kanske mest Robert Lusty.

Den första jag träffade ur Wheatleys närmaste krets var hans gamle vän J G Links, en körsnär och deckarvän som hjälpte författaren att sammanställa Murder Dossiers, en deckare i form av en dossier. Vårt möte ägde rum 1980.

På lunch

Jag ringde honom som överenskommet när jag kom till London och den engelske gentlemannen, oklanderligt klädd i mörk kostym och slips, inviterade mig på lunch på sitt kontor, till vilket vi drack ett kallt och välsmakande Rhenvin. Under tiden berättade han tiden när de arbetade med Murder Dossiers.

”De såldes i 100.000-tals exemplar”, berättade han med ett stort leende.

Han skänkte mig samtidigt nyutgåvorna av Murder off Miami och Who Killed Robert Prentice som just kommit från trycket.

Obergruppenführer Grauber

J H H Goute nämns i boken om Dennis Wheatley. Om honom har jag en verkligt roligt historia. CWA hade sitt årliga möte i staden Darlington hösten 1982. Man hade bjudit till ordentligt. Under galamiddagen var all serveringspersonal utklädda som romanfigurer. En av servitörerna föreställde Obergruppenführer Grauber från Dennis Wheatleys Gregory Sallust-serie (bilden).

Under middagen berättade borgmästare Bill Newton, den makabra historien om fjolårets utdelning Edgar.  En av pristagarna var engelsmannen J H H Goute, som fått priset för bästa faktabok det året (The Murderer’s Who’s Who, som han skrivit tillsammans med  Robin Odell). Ingen av dem kunde närvara men när priset ropades upp kom det fram en man och påstod att han var Goutes representant. Han fick smattrande applåder innan han försvann. Ingen har sett varken honom eller priset därefter.

Men denna kväll fick Mr Goute ta emot sitt pris, som skickats speciellt från MWA i New York.

Mr Goute fick till sist ta emot sin Edgar, som skickats speciellt till Darlington från MWA i New York.

Mr Goute fick till sist ta emot sin Edgar, som skickats speciellt till Darlington från MWA i New York.

Rolls Royce

Jag hade en längre tid brevväxlat med Dennis Wheatleys ende son Anthony och i ett brev bjöd han mig och Jan Alexandersson till sitt eleganta hem i Wimbledon. Hans advokat hämtade oss i Rolls Royce vid vårt hotell. När vi erbjöds en drink bad jag att få en whisky med is. Sådant gick tydligen inte för sig i detta upper-upper-class-home.

”Ah, a sherry, very dry!” sa en bleknande Anthony.

Det blev trots fadäsen en trevlig kväll med rökt lax och hummer.

Frederick Forsyth nämns inte i Phil Bakers bok men det är berättigat att nämna honom här. Jag hade brevkontakt med Forsyth och kommit överens om att träffas på hans klubb Mont Calm i London. Han hade just kommit ut med Schakalen och när vi pratat om den en stund undrade jag om han kände Dennis Wheatley.

Frederick skrattade till och berättade följande:

I Hatchards bokhandel i London firade man Author of the Year och Dennis var där med anledning av sin bok The Devil and All His Work samtidigt som Frederick med Odessa Files. Dennis flirtade våldsamt med Fredericks unga vackra hustru hela kvällen. När de två presenterades lite senare skrattade Dennis hjärtligt och bjöd hem dem på middag.

Försommaren 1982 besökte jag David och Liz Osborn i Vermont för att läsa manuset till Davids bok Love and Treason som utspelades i Vita Huset. En kväll kom vi att tala om Dennis Wheatley.

”Kom hit, Iwan”, sa Liz och ledde mig till fönstret. ”Kan du gissa vem som bor där?” Det kunde jag naturligtvis inte. ”Jo, det är Diana Younger, Dennis Wheatleys dotter.”

En kvart senare hade hon ringt Diana som sa att naturligtvis var en vän till Dennis mycket välkommen på en drink dagen därpå.  Den 2 juni fick jag veta mycket om hur hon tecknat alla kartor i Dennis thrillers.

Webben

Rätt många år senare träffade jag den nu framlidne Bob Rothwell, som grundade webbplatsen om Dennis Wheatley. Vi möttes i Österskär utanför Stockholm sommaren 2003 då han besökte mig tillsammans med sin hustru. Bob hann med att köpa mängder av Wheatley-böcker under sin vistelse i Sverige.

Ett stort Wheatley-fan var engelsmannen Steve Whatley, som faktiskt stavar sitt efternamn så. Han hade annonserat efter Wheatleys böcker i magasinet Collecting Books & Magazines och jag svarade på annonsen. Det visade sig att han försökt kontakta mig i tiotalet år, men misslyckats eftersom jag flyttat från Strängnäs till Spanien. Han och hans sambo Jean spelade badminton på hög nivå. Under en turnering i Spanien hamnade de våra trakter, hyrde bil och kom på besök. Senare har vi träffats vid två Dennis Wheatley Conventions som avhållits uppe i Elstree, norr om Luton. Steve kan mycket om Wheatley och hjälpt till när Phil Baker gjorde research för The Devil is a Gentleman.

När Bob Rothwell överraskande avled var frågan vem som skulle kunna ta över Dennis Wheatley-webben. Dataexperten Bob hade krypterat både databas och register. Men en man vid namn Charles Beck lyckades med bedriften. Naturligtvis började jag korrespondera med denne trevlige man och vi har träffats vid The First Dennis Wheatley  Convention i Elstree. Charles arbetar som bäst med att sammanställa ett Internetbaserat Dennis Wheatley Museum.

—————-

På webbplatsen www.denniswheatley.info/ hittar man allt om Dennis Wheatley.

The Devil is a Gentleman är en bok som alla Dennis Wheatley-fans bör läsa. Den kan hittas på följande adresser:
Dedalus Ltd, 24-26 St. Judith’s Lane, Sawtry, Cambs;PE28 5XE. E-mail: info@dedalusbooks.com Website: www.­dedalusbooks.com. Eventuella frågor om denna artikel tar jag gärna emot: morelius@hotmail.

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22