Det våras för Niels Meyn!

Feb 8th, 2008 | By | Category: 2001-2, Artikel

AALBORG (DAST) I Sovjet var det vanligt att människor som föll i onåd helt enkelt försvann, retuscherades bort från fotografier, ströks ur uppslagsböcker där de ersattes med inklistrade nya texter, som skickades ut till sovjetencyklopediens abonnenter. I Danmark existerar inte Niels Meyn. Han finns inte på biblioteken. Han är “bortretuscherad” ur den litterära verkligheten. Minns man honom så är det för att han var medlem av nazistpartiet, säger Jan B. Steffensen, mannen som tagit till sin uppgift att skapa en Niels Meyn-bibliografi, skriva hans biografi och analysera hans litterära kvarlåtenskap. John Loren i Göteborg, som var redaktör för Detektivmagasinet och sedan för Alibi-Magasinet, ansåg att Niels Meyn var Skandinaviens produktivaste författare.AV BERTIL FALK

Tittar vi på kartan ser Danmark litet ut. Men kör man bil timme efter timme på 450 kilometer motorväg från Malmö till Aalborg på norra Jylland, så förändras perspektivet. Dimman ligger tung över Skåne och Danmark och när den lättar bortom Odense på Fyn, så får man klart for sig varifrån Carl Nielsen fick idén till sin underbara flöjtkomposition Dimman lättar. Efter fyra-fem timmar är man framme i universitetsstaden Aalborg, där Jan B. Steffensen är bosatt i en villa med bokhyllor fyllda med krimilitteratur från golv till tak.”Jag menar att Niels Meyn är en av de stora danska kriminalförfattarna”, säger han. “Jag anser att det är på tiden att kartlägga hans produktion och sammanställa en historik över hans författarskap. Det finns egentligen ingen som riktigt på allvar har intresserat sig för honom. Han ansågs här i Danmark att vara en populärförfattare av det värsta slaget. En författare som folk inte borde läsa. Han har inte ansetts fin nog. I varje fall inte i Danmark. Det var ju annorlunda i Sverige.

Det som finns är några ofullständiga bibliografier och enstaka enklare artiklar, men inget sammanfattande sammanhang.Jan B. Steffensen var nästan 30 år när han över huvud taget upptäckte Niels Meyn. Han har samlat material om honom alltsedan han blev intresserad av kriminallitteratur på ett djupare plan. De senaste fyra åren har han koncentrerat sig på arbetet med bibliografi och biografi.

“Det är möjligt att jag läste någon Meyn-bok i yngre år utan att veta om, men jag har inget minne av det. Jag kom in sent på kri­minallitteratur. På universitet var uppfattningen om deckare negativ. Jag delade under en period den allmänna meningen och såg ned på kriminallitteratur.

Som barn läste jag min första deckare, Baskervilles hund av Conan Doyle, i en lättläst dansk utgåva. Sedan läste jag klassiska deckare och spänningslitteratur. Det är möjligt att jag läste Meyn utan att veta om det, men jag kan inte minnas det. Anledningen till att jag inte stötte på honom var helt enkelt den att man inte kan hitta hans böcker där man normalt finner litteratur.

Han är misskänd hos oss i Danmark. Han saknas i stort sett på biblioteken. Jag frågade min far om han läste Niels Meyn när han var pojke på 1940- och 1950-talen. Han hade aldrig hört talas om Meyn fast denne då skrev som mest.

Niels Meyn är inte lika känd i Danmark som han var i Sverige, dar inte bara hans deckare om Jack Lester utan också hans science fiction och inte minst hans djurböcker var oerhört populära.

Det är inget tvivel om att Meyn var populärare i Sverige än hemma i Danmark. Han kom också ut i Norge, men där fick han aldrig samma framträdande position som i Sverige.

Jag kan inte bevisa att Niels Meyn var Skandinaviens mest produktive deckarförfattare, men det skulle inte förvåna mig. Han skrev inte bara under eget namn utan under minst 37 olika pseudonymer.

I min databas och min förteckning över hans verk finns över 400 olika titlar. Jag vet inte om det betyder att han var mest produktiv, men han var i vart fall mycket produktiv.

Om folk i dag vet något om Niels Meyn, så är det att han var medlem av nazistpartiet. Man kan diskutera om han var nazist. Hans involvering med nazistpartiet var nog mera en organisatorisk bekvämlighet för att få skriva i deras avis.

Hans fru hade illegala tidningar från motståndsrörelsen hemma. Hans son har berät­tat att en dag när Niels Meyn kom hem i sällskap med en tysk officer, så låg dessa illegala blad framme på bordet. Som tur var såg man tysken genom fönstret och hann plocka undan bladen innan de kom in. Efter kriget uteslöts Niels Meyn ur författarförbundet, men han togs till nåder igen på 1950-talet.

Jag letar efter hans originaltitlar, vilket har sina problem. Han skrev om sina historier med nya namn på huvudpersonerna. Vilken var den ursprungliga historien? För det andra skrev han så mycket anonymt.”

Niels Meyns kontakt med kioskbokskungen John Lorén ledde till att inte bara många av hans deckare översattes till svenska. En del av dem skrevs direkt för svensk publik och Jack Lester blev en av favoriterna vid sidan om Harald Ask/Knut Gribb, Henning “Latmasken” Örn och många andra.

Med en rysning kan man avhöra Jan B. Steffensen berätta följande om Meyn-böckernas status i Danmark: “Det finns inte ens en komplett samling av hans böcker på nationalbiblioteket. Ofta har bibliotekarierna helt enkelt kastat bort hans böcker.”



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22