Det våras för Falkner och hans romankonst

Sep 3rd, 2009 | By | Category: 2000-4, Artikel

John Meade Falkner (1858-1932) tillhör den där kategorin av undanskuffade författare som på tröskeln till ett nytt århundrade börjat att uppmärksammas på olika sätt. I England finns numera ett litterärt sällskap som bland annat ägnar sig åt hans senviktorianska verk. Han skrev inte många böcker, men för ett årtionde sedan kom förlaget Pontus i Lysekil ut med två av hans böcker, nämligen Smugglarna i Moonfleet (1986 ; 1989), som på engelska bara hette Moonfleet (1898) samt Spökfiolen (1991), som i original hette The Lost Stradivarius (1895).

Det är förläggaren Margareta Marins förtjänst att denne i den engelskspråkiga världen näst intill bortglömde och hos oss egentligen aldrig upptäckte författare finns på svenska. DAST träffade henne på Bokmässan i Göteborg och hon berättar att hon för drygt femton år sedan läste en artikel i New York Times Review of Books om försummade litterära pärlor. Bland dem fanns också Falkner.

– Jag är intresserad av gamla glömda författare som en gång i tiden var allmänt lästa, berättar hon. Jag tog reda på mer om Falkner och hans författarskap och gav ut de båda böckerna jag fick tag i.

Spökfiolen är verkligen spöklik. Den handlar om en man som bryts ner av ockulta fenomen, vilka dels är knutna till noter, ett musikstycke, en tavla och en fiol dold i ett hemligt skåp och dels till hans oförmåga att stå emot ondskefulla ”vibrationer” som emanerar från dessa föremål och fenomen. Historien är garnerad med tragedier och nya sällsamma egendomligheter uppdagas allteftersom.

Det är en egenartad berättelse med kusliga övertoner. Betecknande är människornas oförmåga att på grund av fördomar (som vi ser det från vårt århundrade) tala ut om saker och ting med varandra. Denna oförmåga är en förutsättning för det mystiska drama som spelas upp. Den förtätade stämningen får tanken att lätt slira över på liknande fenomen i systrarna Brontës romaner och Dorian Grays porträtt av Oscar Wilde. Men till skillnad från dessa romaner så slutar Spökfiolen i ett tillstånd av oförlösthet, som känns lite oroande.

Smugglarberättelsen är en mera rak äventyrsberättelse, som snarast för tanken till Stevenson eller ännu hellre till Daphne du Mauriers Jamaica Inn och Selma Lagerlöfs Löwensköldska ringen.

Det finns också en tredje roman, The Nebuly of Coat. En fjärde roman blev aldrig avslutad. Falkner glömde nämligen det ofullbordade manuskriptet i en väska vid en tågresa mellan Durham och Elswick, en resa han gjorde varje dag.

Falkner var mycket bildad – minst sagt. Hans mamma började lära honom latin när han var fem och hans pappa började läsa grekiska med honom när han var sex. Som vuxen blev han affärsman.

Han gifte sig vid 40 års ålder med en 29-årig kvinna. Äktenskapet höll till hans död. Falkner har emellertid beskrivits som ”en naturlig celibatör” – vad det nu kan innebära.

Påståendet kan möjligen baseras på det faktum att paret inte fick några barn. Det får väl The John Meade Falkner Society, som bildades den 8 maj 1999, reda ut.

Taggar:

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22