Det var inget val: jag måste skriva deckare!

Aug 18th, 2009 | By | Category: 2009-3, Artikel

Veronica von Schenk

Nu har  VERONICA von SCHENCK kommit med sin andra bok om profileraren Althea Molin. Margareta & Iwan Morelius intervjuade henne.

Just nu är du det en av de nyaste tillskotten på den kvinnliga deckarhimlen. Vill du berätta lite om varför du valde deckarens form att skriva?

Jag måste erkänna att jag inte hade något val! Jag har varit fullt och fast insnöad på deckare sen jag läste om Ture Sventon och Sherlock Holmes när jag var liten. Jag har aldrig ens funderat på att skriva i en annan genre. Möjligtvis deckare för barn kanske!

Förstår att du måste ha läst rätt mycket och då blir frågan automatiskt vilka som är dina favoriter? Både författare och böcker är välkomna. Kanske någon som påverkat dig mycket?

Oj, jag har många, väldigt vitt skilda favoriter. En relativt ny upptäckt är franska författarinnan Fred Vargas, underbart nästan humoristiskt skruvade böcker med mörk underton. En författare som påverkat mig väldigt mycket är amerikanska James Lee Burke, med sitt målande språk och sociala patos. Han har på något sätt alltid förmågan att få fram det mänskliga, nakna i även den mest förhärdande brutala karaktär. Just nu läser jag om en gammal favorit: H. K. Rönbloms Döden i grytan från 1957. Sverige har en enorm skatt av gamla kriminalromaner av väldigt hög klass, som jag älskar att läsa som motpol till alla de moderna varianterna. Det finns en stilistisk renhet i de äldre böckerna som jag verkligen gillar!

Varför valde du en kvinnlig profilerare? Och varför just den bakgrunden? Har du själv varit i USA?

Jag är fascinerad av varför mycket mer än hur. Jag ville hitta ett sätt att fokusera på den mänskliga faktorn, både hos brottsling, offer och utredare. Profileringen passade bra. Den fascinerar mig mycket, eftersom den är en kombination av empati, analytisk förmåga och logik.

Altheas bakgrund, tja, den är ju onekligen speciell. Att hon blev amerikansk/koreansk/svensk berodde på att jag ville skriva om känslan av att höra hemma men ändå inte. Att vara en del av gänget men ändå inte. Jag har goda vänner som är koreaner och har alltid varit fascinerad av det landets kultur och svenskarnas relation till Korea så det föll sig väldigt naturligt. Samma sak med den amerikanska inblandningen. Profilering är ju i grunden en amerikansk teknik, och vi svenskar har ju en rätt splittrad hatkärlek till allt det amerikanska, jag själv inte minst, så jag tyckte att det skapade en intressant dynamik.  Jag har varit i USA några gånger och hoppas på att så småningom får möjlighet att åka till Korea.

Som gamla stockholmare, bägge två, tyckte vi mycket om din stockholmsskildring. Välkända platser för oss, särskilt för mig (Iwan) som är född på Kungsholmen). Har också bott i Lilla Ursvik 1939-42.

Tack! Själv är jag inflyttad. Jag flyttade till Stockholm från Örebro med mina föräldrar när jag var tretton år och blev handlöst förälskad. Jag upphör aldrig att fascineras av Stockholms många bottnar och otroliga skönhet. Jag har bott på Kungsholmen i många år, fast inte nu längre tyvärr. När barnen är uppvuxna hoppas jag på att kunna flytta tillbaka dit. Målet är någon liten vindsvåning vid Kungsholms torg!

Tycker dina personskildringar är mycket bra tecknade. Hur valde du dem? En del sympatiska en del verkliga ”skithögar” (ursäkta uttrycket), som man nästan alltid träffar på i deckare – både svenska och utländska.

Tja. Jag gillar människor. Jag gillar att hitta inspiration till mina karaktärer i någon form av lapptäcke av filmer, tidningsbilder, riktiga människor jag träffat, människor jag ser på stan, rena fantasier och mycket mer! Jag tycker faktiskt att skitstövlarna är svårast, jag vill alltid se något gott i alla och då tenderar mina karaktärer till att bli alldeles för förstående hela tiden!

Måste passa på att fråga om ett uttryck du använde ett par gånger i din bok. Vad är magrutor?

Det är en riktigt vältränad mans magmuskler som kan sägas bilda ett rutmönster.

Du ska ha en eloge som inte frossade i skildringar av bortskurna kroppsdelar eller våldspornografiska detaljer. Men en sak tycker vi inte verkade riktigt bar. Vi tror inte att polisen skulle ha släppt in Althea ensam till psykopatmördaren, som man gjorde i slutet av Änglalik. Insatsstyrkan borde så att säga banat väg för henne och först när allt säkrats kunde hon gått in som förhandlare. Vad säger du om det?

Nej, det är helt sant att jag i det läget tog mig lite friheter så att säga, för att få en intressantare och mer dramaturgisk välfungerade scen. Jag lovar att inte göra om det!

Jag tycker om att inte vara allt för hårt mallad i mina böcker, att arbeta med lite olika dramaturgi för att undvika att bli alltför förutsägbar. Jag hoppas att jag lyckats!

Har du några hobbies? Din musiksmak har vi fått ta del av i några kapitel. Det är ju vanligt att huvudpersonerna i dagens deckare både lyssnar på pop, jazz och klassiskt musik.

Jag älskar att måla tavlor, men har inte gjort det på länge, eftersom jag har två små barn som så gärna vill hjälpa till om jag tar fram penslar och färg! En nyfunnen hobby är faktiskt också trädgårdspysslande, man tänker så bra med fingrarna i jorden!

Det gläder mig (Iwan) att någonstans ha läst att Du gillar författarna James Lee Burke och Fred Vargas. den senare tycker jag är helt otroligt bra.

Ja, hon har ett härligt sätt att skriva på. Ett enormt självförtroende i att våga skriva udda. Det riktigt känns hur roligt hon har när hon skriver. Min favorit hittills av Fred Vargas är The Three Evangelist.
____________________________________________________________

” Frank Heller hade en bra förklaring till varför det måste finnas mord i en detektivroman i sitt förord till All världens detektivhistorier från 1945. Han menar att rädslan för döden är det enda vi alla har gemensamt innerst inne. »… vi äro alla dödliga«, skriver han. Onekligen. Jag tror mycket mer på den förklaringen än på att jag och alla andra läsare av krim skulle äga någon form av morbid blodtörst.” Citat hämtat från Veronicas uttalande i Svensk Bokhandel.

Omslag till Änglalik

Recension av Änglalik i DAST

Recension av Kretsen i DAST

Omslag till Kretsen

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22