Det tog 20 år att skriva SVART ELD

Sep 3rd, 2009 | By | Category: 2000-4, Artikel

Christina Brönnestam är en av höstens debutanter med Svart Eld (Natur och Kultur), en fantasybok. Hon är teknikinformatör och civilingenjör i teknisk fysik, född 1966, bosatt i norra Bohuslän och den första bok hon läste var en Tintin-bok. DAST träffade henne på Bokmässan och där berättade Christina att hon både minns hur hon började läsa och började skriva.

– Den första boken jag läste var en Tintinbok. Vi satt och tittade på bilderna väldigt mycket och det fanns så konstiga saker i pratbubblorna. Jag kommer ihåg att det var nån dag då texten plötsligt blev begriplig i de där bubblorna. Jag har älskat Tintin sen dess. Framför allt har jag läst, läst, läst sen jag var fem år. Jag har en liten son som jag nu läser för ur mina gamla barnböcker. När jag tar fram en gammal bok undrar jag ofta vad är det här för en bok, men när jag börjar titta i den så kommer många minnen och känslor.

– Jag har alltid gillat fantasiäventyr. Man brukar säga att barn vill ha böcker som de kan identifiera sig i, men jag ville hellre läsa om saker som inte handlade om sånt som jag kunde uppleva själv. Jag läste mycket sagor. Jag har läst mycket Astrid Lindgren: Det finns nåra underbara sagosamlingar som heter Sagans Fågel, Sagans Slott och de har gett mig jättemycket utan att jag egentligen vetat om det. Jag tittade i dem häromåret och hittade formuleringar som jag trodde att jag hittat på själv. Jag anser att Selma Lagerlöf är en fantasy-författare. Nils Holgersson är absolut fantasy. Jag har läst mycket Lagerlöf, men inte Gösta Berlings saga, men jag har tänkt läsa den många gånger.

– När jag kom på att jag skulle skriva? Ja, det var väl då jag började läsa. Man är fem år och tycker det är roligt med böcker och så har man en penna och så ska man göra en egen bok. Jag tror att man är sån och jag skrev en liten bok när jag var fem år. När jag var åtta år skrev jag historier om hundar och äventyr, inspirerat av sånt som jag läst. När jag var i 12-årsåldern läste jag Sagan om Ringen och började då att sätta ihop nåt som skulle vara likadant. Det var nånting med den där världen som funkade så bra att jag stannade i den och det är samma bok, samma personer, samma land fortfarande även om handlingen blev helt annorlunda med tiden. Jag började skriva Svart Eld när jag var 14 ar och har hållit på och skrivit den i 20 år. Men handlingen var inte densamma då. Det var i början inte den bok som nu har kommit ut.

– Att skriva Svart Eld har varit som ett läromedel för mig. Jag har försökt lära mig hur man skriver en historia och numera vet jag mera vad jag vill med en historia. Just nu planerar två böcker, bland annat en uppföljare till Svart Eld, men jag är inte säker på att jag kommer att skriva den nån gång. Det är ingen mening med att skriva en uppföljare för uppföljarens skull. Jag vet inte riktigt vilket projekt jag ska satsa på. Just nu trevar jag mig fram. Men nästa bok tar inte tjugo år att skriva.

– Jag försökte läsa förordet till Tolkiens Sagan om Ringen tre gånger. Det stod att det skulle vara en bra bok. Jag kämpade och det var så tråkigt. Så hoppade jag över det där förordet och läste kapitel ett, kapitel två och sen bara föll jag ned i den här världen.

– Den här genreindelningen är lite dum och jättesnäv. Väldigt mycket fantasy är ju bara kopior av Tolkien och i jämförelse är han då naturligtvis bäst. Men om man vidgar perspektivet lite och tar såna som Selma Lagerlöf, så vill jag inte säga att han är bäst litterärt sett. Tove Jansson tycker jag är en fantastisk bra författare. Mumindalen är något så originellt. Jag tycker inte att Astrid Lindgrens fantasyhistorier är det bästa hon gjort. Det är Emil och sånt som är bäst hos henne.

– Jag skulle vilja framhålla att Svart Eld är skriven med lite hat-kärlek, för jag blev ganska trött till slut på det svart-vita i fantasy. Min bok är en karaktärsskildring och därför hamnar fantasy-elementet ganska mycket i bakgrunden.

– Just nu känns det riktigare att skriva om människor och jag är också trött på att man ska lägga all sin energi på att konstruera en värld som ändå nästan är likadan som vår och hitta på konstiga folkslag. I min bok förekommer bara människor och lite magi.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22