Det norska krim-året 1995: Kvinnor, samhällskritik och litterär kvalitet

Sep 12th, 2009 | By | Category: 1996-2, Artikel

Av WILLY DAHL

1995 var det stora kvinnoåret i norsk kriminallitteratur. Det kom totalt ut 25 sådana romaner och av dem var sex skrivna av kvinnor. Det ger visserligen inte mer än 24 procent – men räknar vi med kvalitet blir det annorlunda: De sex kvinnoböckerna, tre av dem skrivna av debutanter, placerar sig alla enligt min mening i den övre hälften, trots att ingen av dem nådde fram till Riverton-priset eller en Glasnyckel -kandidatur.

Vi tar de ”gamla” först: Anne Birkefeldt Ragde rör sig i kriminalgenrens yttre gränser med Svalbardskildringen Zona Frigida medan Kim Småge är tryggt innanför i En kjernesunn død, ett angrepp på prestationspressen inom barnidrotten. Detsamma gäller Anne Holt som i Demonens død riktar sökarljuset mot barnavårdsnämnderna.

Debutanterna: Lyrikern Karin Fossum kom med den språksäkra Evas øye, en kvinno- och konstnärsroman om det att plötsligt bli indragen i ett mordfall.

I avmätt, sarkastisk stil låter Pernille Rygg en kvinnlig psykolog bli privat efterforskare i Osloromanen Sommerfugleelfekten.

Kartor kan man inte lita på

Ett Oslo mättat av tiden kring ”sextioåttornas” röda dagar och internationell narkotikasmuggling presenteras i Hanne Schaulunds Vannlinjen där hon drar en pessimistisk feministisk slutsats: Det går inte att lita på en enda karl här i världen…

Som synes är den samhällskritiska traditionen dominerande i dagens norska kriminallitteratur; pusseldeckaren är inte på modet. Också de två stora och välkända manliga namnen fogar in sig här med välgjorda romaner: Fredrik Skagen exponerar våld och ungdomskriminalitet i Nattsug, årets norska kandidat till Glasnyckeln. och Gunnar Staalesen låter i Skriften på veggen Varg Veum bli inblandad i avslöjandet av barnprostitution i Bergen.

”Samhället” är också med i Pål Gerhard Olsens Isdronningen, som dock mest är en psykologisk studie. Gard Erik Sandbakken vacklar mellan vildmarksskildring och psykologi i Septemberkvinnen. Oron i kriminalgenren speglas också i Olav Havnes Kafka-präglade Du skal herske.

En utredare och scout

En trygg, traditionell polisroman är emellertid Kolbjorn Hanges Død man i boks, årets Riverton-vinnare. Den borde intressera också svenska läsare eftersom den utspelas mellan fjord och fjäll i det avlägsna och exotiska Vest-Norge. Spaningsledaren, den gudfruktige lensmansbetjenten, scout på fritiden, är ett originellt påhitt, säkert hämtad ur verkligheten. Det är en särdeles lokalt betonad roman, men författaren vet mycket väl – likt de flesta norska kriminalförfattare – att vårt rika, trygga lilla land inte är det enda i världen.

Min specielle favorit inom just detta område är actionförfattaren Tor Torkildsen, full av sakkunskap om internationell shipping, dieselmotorer och ångturbiner, försäkringssvindlerier, kommanditbolag, tvätt av pengar och allt det andra som vi då och då ser en skymt av på tidningarnas ekonomisidor. Årets Dødt skip är hans andra bok.

Jajamän, vi har goda år i norsk krim nu för tiden!



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22