Det gick dåligt i skolan men nu blir Un-su Kim känd utanför Sydkorea

Oct 22nd, 2018 | By | Category: 2018-10 okt, Artikel

Un-su KimAtt stämma träff i en hotellobby med en person man inte träffat kan vara svårt, men lite lättare när personen är korean och jag svensk. Han borde alltså synas väl. Om inte en hel flygplansbesättning från ett japanskt eller koreanskt flygbolag just samlades i hallen för avfärd. Plötsligt var det idel asiater på plats.

Men det ordnade sig och jag kunde träffar Un-su Kim. Från Nordkorea känner vi farfar, far och son Kim. Kim är familjenamnet, men när sydkoreanske Un-su Kim presenteras av sitt svenska bokförlag väljer de att skriva familjenamnet som vi är vana.

Denne Kim ska nu bli känd för stora delar av västvärlden som författare till spänningsromaner. I hemlandet har fått flera litterära priser. I dagarna kom hans första till svenska översatta bok, Den rätta tiden för en kula i hjärtat. Den kom från trycket en dag efter att Bokmässan slutat, men eftersom mässan nästa år ska ha sydkoreanskt tema lär vi få chans att träffa honom igen.

Han var i Sverige för att presentera boken och möta pressen. Förlaget hade skaffat tolk för Un-sus engelska räcker inte riktigt till för en intervju. Boken väckte stor uppståndelse när den förra året presenterades på bokmässan 2017 i London. Förläggaren är stolt över att ha kapat den svenska rätten framför större förlag, och han räknar med att det nu kommer fler sydkoreanska deckarförfattare.

Det är dock inte författarens debut, utan hans andra roman, och han har skrivit ytterligare två böcker. Den första var en slags sf—fantasy-roman, nummer tre en novellsamling och fyran, Hjärteblod, handlar om gangsters i Busan (där Un-su föddes).

Yrkesmördare
Den rätta tiden för en kula i hjärtat handlar inte om gangstrar i vanlig mening, utan om hur det är att vara en yrkesmördare. Huvudpersonen, Reseng, hittas i en soptunna (något han tycker ändå är bättre än att leva hos föräldrar som inte ville ha honom) och tas om hand av Gamle tvättbjörn, bibliotekarie och boende i Hundarnas bibliotek i Seoul. Men fosterfar är dessutom en av dem som ansvarar för yrkesmördandet, så Reseng blir från tidig ålder en av dem som sköter det praktiska.

Det finns andra yrkeskategorier, planläggare, spårare och den som sköter krematoriet för det gäller ju att utplåna spåren. Beställarna finns bland affärsmän och politiker.

Någon skolgång att tala om får inte Reseng, men han lär sig själv läsa och blir mycket litterärt bevandrad, vilket tydligt syns i boken.

Där finns likheter med författaren. Han gick i gymnasiet, i en skola med 544 elever. När de gick ut skolan rangordnades de. Han hamnade på plats 28 från botten, trots att det fanns 40 elever som bara ägnade sig åt sport och inte läste något.

Han tyckte skolan var tråkig och stökig och fann sin tillflykt till biblioteket. Han gillar fortfarande lukten av böcker. Boken är människans vackraste uppfinning.UN-su med frun

 

Un-su med sin fru Jung Hwa Moon, som till skillnad
från honom gillar choklad, se nedan.

Koreansk litteratur
Betygen var alltså dåliga, så han jobbade i byggbranschen, på fabrik med montering, som kypare och på bokförlag. Men en dag ville han i alla fall läsa på universitet, och ett år senare hade han läst in gymnasiekompetensen och började studera koreansk litteratur. Det är ett smalt ämne eftersom Korea under århundradena varit besatt av Japan och egentlig koreansk litteratur bara funnits under 100 år, så i stället blev det mycket av den klassiska västerländska litteraturen, som kom med japanerna.

Nu är han heltidsförfattare sedan 11–12 år, 36 år och gift, bosatt i Jinhae-gu (tycker storstaden Seoul är för stressande).

Nu förstår vi varför han har bibliotek och böcker med i sin roman, men yrkesmördare? Jo, han växte upp i ett kvarter där det fanns många prostituerade och han har sett och hört yrkesmördare där. Han minns särskit två av dem, numera är en död. Men annars är huvudpersonen skapad inifrån honom själv, en sökande själ. För Reseng är nog den mest sympatiske yrkesmördare vi stött på i litteraturen. Han kan inget annat och förlikar sig med sitt öde, som han antar slutar i död, så som det går för de flesta i den branschen.

Är det vanligt med politiska mord i Sydkorea?

— Jag minns en del från uppväxten, det hände små mord. Och Korea har förändrats i snabb takt under 50—60 år, en utveckling som i Europa tog 400 år.

Det har varit krig och ockupation, militärdiktatur, och en del ledare med större visioner blev mördade. Under militärdiktaturen var det många försvinnanden.

— Boken visar bara mekanismerna, inte orsakerna.

Bomb i toalettstol
Handlingen är både enkel och komplicerad: Reseng gör sitt jobb. Men vid ett tillfälle bryter han mot planen och instruktionerna och låter den unga kvinnan välja hur hon vill dö. Det påverkar beställaren som anser sig ha förlorat mycket pengar. Så Reseng inser att hans eget liv kan vara i fara, håller sig undan men när han upptäcker en bomb i sin toalettstol (”den skulle spränga arslet av dig”) börjar han med hjälp av kamrater undersöka vem som kan ha placerat den där. Spåret ledar till tre kvinnor, en sjuksköterska, en handikappad stickande syster och bibliotekets sekreterare. Skulle han dö?

Bomben i toalettstolen var en idé han fick under arbetet på ett bygge och såg en sak i en toalettstol.

Att skriva är lite som att bygga hus, tycker han. Skrivit har han gjort länge, långt innan han blev utgiven. Under tio år hamnade allt i papperskorgen. Nu blir hans skrivande mer likt bondens arbete: man sår, det växer ur jorden. Bonden vet vad han sår, författaren vet inte hur det slutliga verket kommer att se ut. Författaren är en slags manager för den historia som kommer fram.

Kanske är det därför hans fyra böcker, och även den femte med fiske som miljö, är olika. berättelserna får växa fram. I asiatisk visdom finns att man inte ska anstränga sig för mycket, så som det undervisas i meditationen.

I boken finns ett uttalande av bibliotekarien Gamle tvättbjörn, som på äldre dar bara sparade på lexikon och encyklopedier: “Lexikon är toppen. Inget grötande, inget krångel, inga predikningar och, det bästa av allt, inget av den där högtravande skiten som författare försöker ösa över dig.”

undrar vad Gamle tvättbjörn skulle tyckt om boken han finns i.

Un-su  gillar inte att göra research, så lite ironiskt blev det när han skulle meddelas om succén på bokmässan i London, för då befann han sig på en fiskebåt för att få veta mer om miljön för den roman han just skrev.

— Det är inte lätt att förstå andra. Jag har haft katt i elva år och varit gift i 20, och jag förstår dem fortfarande inte helt.

Författaren vill göra sin bok, och möter förlaget. Un-su accepterar nästan allt, 98 procent, av vad förlagsredaktören föreslår, men man är mycket försiktig i Korea med hur man bemöter författaren.

Människans rötter
Vad skriver man om? Sådant man känner till. Un-su förklarar att människan, personen, har sina rötter, och dem kan man inte kapa. Det fick ett uttryck i hans första bok, fantasyromanen där huvudpersonen upptäckte att det ur hans ena finger växte ett träd. Till sist vägrade han att kapa trädet utan lät sig begravas så att trädet kunde leva vidare.

Hans huvudperson Reseng, yrkesmördaren, har sina rötter, sin uppväxt, i yrkesmördarnas bibliotek. Det är inte lätt att lämna sin bakgrund. Går det ens?

Det är alltså i grunden en existentiell, filosofisk, spänningsroman, inte bara mord och blod för spänningens skull.

Men jag måste fråga några saker som jag mött i boken: Vad är soju? Jo, ett koreanskt brännvin, svagare än svenskt. Det gjordes på ris tidigare, nu på sötpotatis, och alkoholhalten har sänkts från 20 till 25 procent.

— Det är jättegott, dricker det varje dag…

En annan detalj: Vad är Hot break? Reseng ska köpa choklad i en butik och beställer Snickers, men expediten tycker att han ska prova Hot Break i stället. Det är en koreansk variant av Snickers, ”anpassad för koreansk smak”, säljs för halva priset.

— Men det är ju finare att äta originalet.

Un-su är inte så förtjust i choklad, så det var hans fru som tyckte att det här skulle vara med i boken, hon gillar choklad.

Un-su gillar att resa, men som författare behöver han vara hemma i sin vanliga omgivning.

LEIF-RUNE STRANDELL

Bokrelease i Stockholm

Southside stories förläggare Hans-Olov Öberg berättar om boken när den släpptes i en bokhandel i Stockholm. Un-su Kim med tolken Samuel Yang till höger. 

Recension: http://www.dast.nu/recension/den-ratta-tiden-for-en-kula-i-hjartat



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22