Det började med ett mejl och blev en deckardebut

Mar 18th, 2010 | By | Category: 2010-1, Artikel

Av LEIF-RUNE STRANDELL

Sommaren 2001 var Åsa Träff på landet i föräldrarnas stuga nära Vingåker. Då ringer syster Camilla Grebe och säger att hon måste läsa mejlet. Så ett besök på närmaste bibliotek avslöjade ett första kapitel i en bok. Och det var jättespännande!

Camilla och Åsa

Camilla och Åsa

Åsa var förvånad. Hon hade ingen aning om författarambitioner. Sist i mejlet fanns en uppmaning: Fortsätt på historien!

Som lillasyster var det att lyda order.

Det blev ett skrivande av vartannat kapitel och sammanjämkande prat dessemellan. Ambitionen var inte så stor, ett hobbyprojekt som ingen av dem visste skulle bli en bok.

Tiden gick men under 2007 och 2008 så fanns så mycket att de skrev ut manuset och skickade det till flera förlag.

Efter en vecka fick de ett telefonsamtal och 2009 kom boken ut: Någon sorts frid.

På omslaget står också ”Psykologisk spänningsroman”, och innehållet har också påverkats av Åsas arbete som psykolog (inte terapeut dock, som huvudpersonen i boken). Storasyster Camilla är ekonom.

Marinerade i deckare

Att det till sist blev en bok i spänningsgenren är inte så konstigt, säger de.

”Vi är marinerade i deckare sedan vi var små, vi gillar att läsa och vi gillar genren.”

De skrev hemska små uppsatser i 4-5 klass där de tog livet av folk till frökens förfäran.

I denna vuxna bok är det inte så mycket action utan det de tycker är spännande är relationer, vad som händer mellan människor. Terapisituationen är central i boken, särskilt terapeutens förhållande till sina patienter. Dessutom är det en spännande miljö, en speciell situation som är tacksam att använda litterärt.

Miljöerna i övrigt är mycket Söder i Stockholm (Åsa jobbar i trakten) och mycket Värmdö och skärgård. Där ute bor huvudpersonen ensam i ett ensligt hus, deprimerad och mörkrädd så på kvällen har hon alla lampor tända vilket gör att hennes hem är lätt att titta in i för den som står i mörkret utanför utan att bli sedd.

”Vi ville göra en psykologisk thriller, spännande och läskigt men inget blod sprutande på väggen.”

Det skulle inte bli en pusseldeckare, men inte heller avslöja för mycket från början.

Språket var viktigt. Efterhand blev det inte vartannat kapitel, och de konstaterar att det var lyckosamt att det stilistiskt fungerade för båda.

Alldeles okunniga om förlagsbranchen var de inte. Camilla var med och startade ett ljudboksförlag 2001 (en slump att första mejlade kapitlet kom då?).

Skriver vidare

De skriver vidare, tillsammans. De har större delen av uppföljaren med samma huvudperson. Om första boken handlade mycket om sorg och förlust ska nummer två handla mer om kärleken inklusive dess mörka sidor. Det blir samma karaktär, samma ensliga hus och den kommer förhoppningsvis till hösten. Arbetsnamnet är Bittrare än döden, ett citat från Gamla Testamentet.

För Åsa är skrivandet också en balansgång mot psykologjobbet: hon får inte avslöja patienter.

Men de kan avslöja att de trots gemensamt skrivande blir fruktansvärt osams (veckan när vi träffas var det dock bara en gång).

Så vad läser de själva? Högs och lågt blandat, säger de. Åsa brukar klara 2–3 deckare i veckan, men det minskar något med småbarn. Favoriter: Peter Robinson, Denise Mina, Denis Lehane, Åsa Larsson, Johan Theorin, John Ajvide Lindqvist, Leif GW Persson…

Och många fler.

Och förhoppningsvis blir det fler böcker av systrarna, de har tankar på en tredje bok.

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22