Det började med Bond – en osannolik historia

Jan 22nd, 2012 | By | Category: 2012-01 jan, Artikel

DASTs grundare IWAN MORELIUS har träffat många deckarförfattare. Här berättar han en osannolik historia – en chans på miljonen – men han upplevde det faktiskt

Omslag till From Russia with loveDet hela tog sin början redan år 1957 då Ian Flemings thriller From Russia With Love (Kamrat mördare på svenska) kom ut. Jag var redan då storsamlare av deckare och thrillers och läste enormt mycket. Hade nyligen fått tips om engelsmannen Fleming från min svåger Jan Alexandersson, som hade läst hans första på svenska och blivit helt fascinerad. Det blev jag också och köpte alla hans tidigare och kommande.

Långt senare läste jag en artikel om en skotte vid namn Geoffrey Boothroyd, bosatt i Glasgow, som också last Flemings thrillers. Han påpekade i ett brev till Fleming att “om James Bond skulle överleva nästa uppdrag borde han med det snaraste byta ut sin Beretta mot ett bättre vapen!” Han föreslog att byta till en Smith & Wesson med kort pipa. Han erbjöd sig till och med att låta Fleming få låna hans eget privata dito, vilket Fleming accepterade (de båda på bilden nedan).

Boothroyd och FlemingJag började brevväxla med Geoffrey Boothroyd, som snart berättade at than faktiskt önskade göra ett besök i  Sverige. Min dåvarande hustru, Inga, och jag föreslog att han bodde hos oss i Strängnäs eftersom vi ju hade mycket gemensamt att prata om – böcker, James Bond samt vapen. Han accepterade och i augusti år 1970 kom han på en hel veckas besök.

Det blev verkligen en stor upplevelse att få träffa denne ytterst glada, charmerande och mycket humoristiske, men framförallt kunnige skotske gentleman. Vi blev inbjudna till Officersmässten på P10 där major Moberg guidade oss. Rätt som det var stannade Geoff upp framför ett stort porträtt i olja. Han hade kollat in och upptäckt en skotsk överste som någon gång på 1700-talet som varit regementschef på mitt regemente.

Drama på Livrustkammaren
Vi gjorde även ett besök på Skokloster, där det skulle finnas några ytterst rara skotska pistoler. Geoff gjorde nämligen research för den sortens vapen och visste att de mera sällsynta sådana faktiskt fanns i Sverige. Och mycket riktigt var det ett faktum och han fick tillfälle att noga studera dessa sällsynta vapen. Han gjorde även ett besök på Livrustkammaren i Stockholm. Även där fann han två ytterst vackra och värdefulla pistoler. En assistent överlämnade pistolerna och erbjöd sig att med en skruvmejsel ta isär dem. Geoff höll på att få en hjärtinfarkt när mannen ifråga började skruva med sin mejsel.

“Vet Du hur mycket dessa bägge pistoler  är värda?” frågade han honom. Svaret blev naturligtvis ett nej. “Omkring 75.000 £!” blev Geoffs svar. Mannen bleknade och Geoff fick själv ta isär vapnen samt fotografera varje detalj.

Boothroyd med pistolSom avslutning i Strängnäs visade Geoff prov på ytterst stor skicklighet på P10 skjutbana (bilder). Han var ju skotskt mästare på pistol ett antal gånger. Han fick skjuta med min kpist m/45 samt pistol m/40. Han slog mig med lätthet med bägge dessa vapen. En stor glädje att ha fått möta denna stora personlighet. Vi skulle mötas fler gånger. Mera om detta senare.

1969 hade jag börjat brevväxla med den då relativt nye thrillerförfattaren Desmond Bagley från Totnes, England. Även denna gång efter tips från min svåger Jan. Han hade läst två stycken och rekommenderade mig att läsa Bagleys Klippfästningen. Jag gjorde så och blev helt fascinerad. Vilken underbar författare!

Så mitt första brev blev början till en livslång vänskap (artikelförfattaren och Desmond Bagley i litterär milj på bilden nedan) som skulle sträcka sig från 1969 fram till hans alltför tidiga bortgång 1983. Det Artikelförfattaren och Desmond Bagleyvisade sig att även Desmond, kallad Simon av sina vänner, hade planer på att “sätta” en bok i Sverige. Jag föreslog , som tidigare med Geoff Boothroyd, att han  skulle bo hemma hos mig och min hustru Inga i Strängnäs. Han skrev tillbaka och berättde att than skulle ta med sig sin hustru Joan, vilket för oss naturligtvis inte utgjorde något hinder, tvärtom.

Så i maj–juni  1972 anlände paret Bagley på Arlanda för att stanna en vecka hos oss. Det blev även den en vecka som vi aldrig kommer att glömma. Det blev minnesvärda, i den mån vi kan komma ihåg dem, kvällar med whiskyprovning, otroliga historier samt lästips. Vi besökte vår bokhandel i Strängnäs, som hade skyltat upp ett helt fönster med Simons thrillers, vi bjöd hem några DAST-medlemmar, som fick hans böcker signerade, vi åt underbara middagar och vi besökte hans svenska  förlag i Stockholm.

“Svensk” thriller
Simon berättade att han,som sagt, ville “sätta” en thriller i Sverige och jag föreslog ett besök på P10 övningsfält, som han uppskattade. “I think I can use this place!” sa han i förtroende till mig. Men det skulle dröja några år innan boken, utspelad i lilla Sverige, publicerades.

Nu börjar vi faktiskt närma oss “pudelns kärna” höjdpunkten eller med ett annat ord historiens KLIMAX. För tredje gången kommer nu min svåger Jan Alexandersson in i bilden. Jan och jag hade länge önskat bila upp till Skottland för att i första hand få träffa Geoffrey Boothroyd, fortfarande bosatt i Glasgow, där vi ännu inte varit under våra många Englandsbesök och möten med CWA-medlemmar på olika platser.

Men nu var det dags och veckan 15–22 maj 1977 gästade vi alltså England och Skottland. Vi tog oss till vårt hotell där vi tog en snabb drink innan det var dags att lika snabbt förflytta oss till bokförlaget Heinemanns, som jag kontaktat innan avresan. Där skulle jag hämta några böcker för recension i DAST samt få träffa ingen mindre än Patricia Highsmith, som kommit ut med en ny bok (Eleven). Det var alltså ett party för henne. Hon kände igen mig från vårt möte några år tidigare  på Hotel Reisen i Stockholm. Trevligt återseende minsann.

Där träffade jag en ny författare, Alan Scholefield, som just kommit ut med en ny thriller med  titeln Venom. Förlagsredaktören Brian Perman, vän sedan många år, gav mig ett så kallat Proofcopy, något som inte ens författaren fått. Omslaget på hans bok skulle senare komma att pryda Margaretas och min bok Meeting With Authors & Other People in the Bookworld.

Dagen därpå hämtade vi vår hyrbil för att i första hand ta oss till Harrogate, där vi hoppades kunna träffa vår gemensamme vän Angus Ross. Hade helt glömt bort hans verkliga namn och vi var beredda att åka vidare då namnet plötsligt kom i eldskrift – han heter Kenneth Giggal.

Vi slog en telefonsignal och var mer än välkomna. På nolltid stod en gallon hemgjort vin på bordet och hans hustru började laga mat. Snacka om varmt välkomnande.Det blev en sen natt eller tidig morgon och ingen av oss borde ha kört bil dagen efter. Vi drog lott och Jan förlorade – d.v.s. han skulle köra.

Vi anlände välbehållna till Glasgow och Geoffs hus där vi emottogs med stor värme och glädje. Efter en god middag berättade Geoff hur han hade tänkt oss vår vistelse där. Han hade dagen därpå bjudit in en välkänd skotsk deckarförfattare – Bill Knox som även var utgiven i Sverige med några böcker. Sedan ville han bjuda oss på middag på en helt nyöppnad restaurang samt frågade han om vi var intresserade av att besöka bokförlaget Collins stora bokbinderi som fanns i Glasgow faktiskt. Och det var vi.

Vi började med middagen i den  helt nyöppnade restaurangen. Mycket vacker sådan där Geoff lät oss beställa huvudrätten efter den inledande drinken. Under tiden vi gjorde detta försvann han under några minuter för att komma tillbaka med en kasse innehållande diverse viner samt en liten flaska whisky. Geoff kunde då berätta för oss, som naturligtvis  var nyfikna vad han gjort under sin bortavaro, att restaurangen vi var på inte hade något tillstånd att sälja sprit, men att man kunde servera dessa drycker. Märkligt, eller hur? Mycket ska man uppleva!

Collins bokbinderi
Dagen därpå var det så dags för ett besök på Collins bokbinderi, som verkligen var enormt. Jan och jag fick oss tilldelade en trevlig guide, som tog oss med på en mycket intressant tur där vi fick börja vår promenad med att kolla in en enormt stor pappersrulle. En rulle av för oss gigantisk storlek. Större än en svensk ångvält. Här började alltså den procedur som i slutändan skulle  skulle bli en färdig och inbunden bok. Det var många hanteringar på detta “löpande band” innan själva bindningsprocessen tog sin början. Ytterst lärorikt för oss bokälskare och samlare att få se denna process live.

Collins bokbinderiSå småningom kom jag fram till ett bord där en flicka satt med ett stort antal boktravar vid sin sida. Hon var den i länken som gjorde ett av slutarbetena. Hon satte  nämligen på omslagen till respektive bok. Av en händelse, jo, jag lovar att det var en ren händelse, kollade jag av ren nyfikenhet in vad boken hade för titel. Döm om min förvåning då jag upptäckte att boken ifråga var ingen mindre än Desmond Bagleys The Enemy (på svenska fick boken titeln Fienden, Wahlström & Widstrands förlag 1977) – den bok han tillägnat mig, Inga, Anita och Jan och alla DASTards. Jag trodde inte mina egna ögon. När jag talade om detta för guiden försvann han som en blixt och fortare än det tar för mig att skriva detta Omslag till The Enemysatt Jan och jag uppe i VIP-rummet tillsammans med de ledande i förlagets Författarnamnstyrelse och drack whisky samt fick vi naturligtvis boken signerad av samtliga (se bild).

Hur stor kan chansen vara att sådant inträffar och hur ofta? Kan det vara En chans på miljonen?Ja, det undrar jag fortfarande. Själv fick jag den stora äran att vara en av personerna i boken: “Captain Iwan Morelius, the man with the steelgray eyes.”

Taggar: , , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22