Det bästas bokval – en kvantitativ analys av utgivningen

Apr 9th, 2020 | By | Category: 2020-04 apr, Artikel

Av ANDERS N NILSSON

Det Bästas/ Reader’s Digest Bokval, kort sagt Bokvalet, gavs i Sverige ut under åren 1956 till 2011 med 278 volymer innehållande 1.112 olika skönlitterära texter, huvudsakligen översatta romaner i sammandrag. Texterna representerade 698 författare, varav 226 kvinnor och 472 män och andelen kvinnor ökade med tiden. Medan det stora flertalet författare medverkade med endast en text hade de två bäst representerade författare 14 texter vardera. Även om författarna hämtades från 25 olika länder var den engelskspråkiga och speciellt amerikanska dominansen mycket stor. Två tredjedelar av texterna hämtades från den amerikanska utgåvan, men den nationella anpassningen av texturvalet ökade med tiden. Bokvalet introducerade många författare för en svensk läsekrets och 509 av dess texter finns inte i någon annan svensk utgåva. Totalt 232 översättare medverkade i Bokvalet, lika många kvinnor som män.

Artikeln i pdf, bäst för utskrift: Det bästas bokval

Innehållet i Bokvalets alla volymer har nyligen förtecknats av mig själv (Nilsson 2020). Uppgifterna i katalogen i digital tabellform utgör här basen för en kvantitativ analys med fokus på författarna, översättarna och texternas utgivningshistoria. Mitt angreppssätt ansluter till vad som kallats digital humaniora och har mycket inspirerats av Kathrin Bodes bok Reading by Numbers, i vilken hon bland annat skriver:

As I demonstrate through these case studies, quantitative analysis and computational methods have significant potential to offer new perspectives on existing debates in literary studies, as well as new ways of conceptualising the field, and new research questions and directions for literary scholarship in the future. (Bode 2012:6).

Författarna
I Bokvalet medverkade totalt 698 författare, varav 526 med endast en text vardera. Två texter vardera hade 87 författare och tre stycken hade 30 författare. Flest texter hade engelsmannen Dick Francis och amerikanskan Mary Higgins Clark, med 14 texter vardera. Medan Francis främst skrev deckare med koppling till hästkapplöpning skrev Clark deckare såväl som psykologiska rysare. Den nyligen avlidna Clark kallades ”spänningens drottning”.

Det totala antalet titlar fördelar sig på 764 stycken skrivna av 472 manliga och 348 stycken av 226 olika kvinnliga författare. Men andelen texter författade av kvinnor ökade med tiden, från just under 20 till nära 45 % (Bild 1).

Bild 1

Bild 1. Andelen texter i Bokvalet per femårsperiod skrivna av kvinnor angiven som procent. Första perioden avser åren 1956–1960 osv., medan den sista perioden 2006–2011 omfattar sex år. Under utgivningens gång steg andelen relativt stadigt från 19 till 44 procent.

Författarna representerade 25 olika länder, varav flertalet endast med fem eller färre namn. Medan hälften av författarna var amerikaner var en fjärdedel britter. Av andra länder var Australien, Canada, Frankrike och Tyskland bäst representerade (Bild 2). Språkmässigt var alltså den engelska dominansen mycket stor. Tittar man på författarnas andel titlar blir dominansen ännu något större, i och med att speciellt ett antal brittiska författare fått med flera titlar (Bild 3). Sett över tiden så sjönk andelen titlar skrivna av amerikaner fram till 1985 för att därefter, med undantag för den sista femårsperioden öka igen (Bild 4).

Bild 2

Bild 2. Geografisk procentuell fördelning av Bokvalets 698 författares hemvist. Hälften av författarna var från USA och ytterligare en fjärdedel från Storbritannien.

Bild 3

Bild 3. Geografisk procentuell fördelning av författarnas hemvist avseende Bokvalets samtliga 1112 texter. Hälften av texterna har sitt ursprung i USA och ytterligare 30 % i Storbritannien.

Bild 4

Bild 4. Geografisk procentuell fördelning av författarnas hemvist avseende Bokvalets samtliga 1112 texter över tiden. Första perioden avser åren 1956–1960 osv., medan den sista perioden 2006–2011 omfattar sex år. Andelen texter skrivna av amerikaner sjönk fram till 1980 för att därefter öka.

En jämförelse med den amerikanska utgåvan till och med 2010 visar att 269 av totalt 967 författare ej fanns representerade i den svenska utgåvan. Av dessa var hela 227 amerikaner och ytterligare 35 tillkom från andra engelskspråkiga länder, huvudsakligen Storbritannien. Av nordiska författare saknades endast Axel Munthe och Thor Heyerdahl.

Texterna
Den stora majoriteten (212 av 278) av Bokvalets böcker innehöll fyra texter. De 33 volymerna med fem texter förekom sparsamt i början av utgivningen, medan samma antal med endast tre texter blev vanliga mot slutet. Enligt chefredaktören Marianne Rader berodde det senare förhållandet på att romanerna tenderade att bli tjockare mot slutet av utgivningen (brev till läsarna i volym 235, 2004).

Bokvalets böcker blev markant tunnare efter volym 155 (Bild 5).

Bild 5

Bild 5. Variation över tiden i Bokvalet-böckernas tjocklek. Bandtyper avser följande gruppering av volymer efter utformning: (1) 1–47, (2) 48–155, (3) 156–161, (4) 162–188, (5) 189–207, (6) 208–235, (7) 236–241, (8) 242–260, (9) 261–263, (10) 264–278. Tjockleken mättes med skjutmått vid övre kanten just utanför pärmvecket under ett lätt tryck för att hålla ihop sidorna.

Därefter skedde en gradvis ökning av tjockleken fram till volym 236 då böckernas sidyta blev större och tjockleken återigen började minska. Sidantalet var från början högt, men minskade efter hand när de bruna konstläderbanden införts. Det ökade igen efter volym nr 189 samtidigt som antal sidor per volym blev mer standardiserat (Bild 6). Inlagans papper blev med tiden tunnare, vilket syns på att böckerna mot slutet blev tunnare trots att sidantalet ökade. Böckernas vikt och format hade säkert stor betydelse för fraktkostnaden och fick troligen anpassas till förändrade portoregler.

Bild 6

Bild 6. Variation över tiden i Bokvalet-böckernas sidantal. Bandtyper avser följande gruppering av volymer efter utformning efter sammanslagning av typer med få böcker och likartade värden: (1) 1–47, (2) 48–155, (3) 156–188, (4) 189–235, (5) 236–278. Sidantal anges som numret på den sida på vilken den sista texten slutar.

Hela 743 av de 1.112 texterna fanns även med i den amerikanska utgåvan Reader’s Digest Condensed Books/ Reader’s Digest Select Editions, medan 369 saknades. Med andra ord hade två tredjedelar av Bokvalets titlar hämtats som sammandrag från den amerikanska redaktionen. Sett över tiden var andelen titlar från den amerikanska utgåvan från början hela 97 %, för att därefter minska ända ner till 53 % under den sista femårsperioden   (Bild 7).

Bild 7

Bild 7. Den procentuella andelen texter i Bokvalet per femårsperiod som hämtats från den amerikanska utgåvan. Första perioden avser åren 1956–1960 osv, medan den sista perioden 2006–2011 omfattar sex år.

Hela 509 av de 1.112 texterna, motsvarande 46 %, saknas enligt Libris i annan svenskspråkig utgåva. Majoriteten av Bokvalets texter utkom i original endast några få år innan de användes. Från året innan eller samma år var 219 texter, medan 531 texter hade två eller tre år på nacken. Urvalet omfattade även en del tydliga klassiker, även om någon åldergräns för denna kategori är svår att fastställa. Äldsta texten var Charles Dickens’ En julsaga, först tryckt 1843 och därmed 119 år gammal när den 1962 fanns med i Bokvalets volym 26. En godtycklig 50-årsgräns ger tolv klassiker, medan en 25 års dito ger 53 stycken. Flertalet klassiker återfinns i Bokvalets tjugo första volymer för att därefter förekomma ytterst sporadiskt.

Av de 603 av Bokvalets texter som föreligger i fullständiga utgåvor på svenska har hälften eller mer exakt 297 stycken tryckts inom ett år, före eller efter, det att texten ingick i Bokvalet. Hela 270 texter fanns i annan svensk utgåva två år (112 st) eller mer innan de trycktes i Bokvalet. Även i detta fall kan de äldsta separata svenska utgåvorna hänföras till klassikerna, med Dickens’ julsaga som den äldsta från 1844.

Endast 35 texter har getts ut i separata svenska utgåvor först två eller flera år efter det att de trycktes i Bokvalet. Största tidsdifferensen, 24 års eftersläpning, uppvisar Hariette Arnows The Dollmaker och Wilbur Smiths The Sunbird. En stor andel hade svenska titlar som skiljer sig åt mellan Bokvalets och de senare utgåvorna, och inte heller översättarna var desamma. Utgivningarna förefaller alltså helt oberoende av varandra.

Översättarna
Publiceringen av Bokvalets texter krävde som regel rättigheter såväl till sammandrag som översättning (Owen 2020). I flertalet fall hämtades färdiga sammandrag på engelska från den amerikanska redaktionen, vilka då endast behövde översättas till svenska. Sammandrag kunde även hämtas in från olika redaktioner i Europa, och kunde då behöva översättas till svenska även från andra språk än engelska, främst franska eller tyska. Som dåvarande redaktionschefen Marianne Rader skrev i sitt brev till läsarna i volym 229: ”Ur det varierade utbudet av redan kondenserade böcker från Reader’s Digests stora redaktioner i USA och Europa försöker vi välja ut det mest underhållande”. Enligt Rader gavs 2006 Bokvalet ut i 26 länder på 13 olika språk (brev till läsarna i volym 245). Den totala årliga upplagan var 1977 hela 17 miljoner exemplar enligt reklam i Det Bästas juni-nummer från det året. Enligt SPK:s utredning Bokklubbarna (1980) hade Bokvalet 1979 mellan 20 och 100 tusen medlemmar, och förlagets nettoförsäljning på 13,3 miljoner kronor motsvarade 3 % av de svenska bokklubbarnas.

Den andra stora källan till texter var utgåvor av översatta romaner från andra svenska förlag som Bonniers, Bra Böcker och Norstedts. Då dessa texter redan var översatta behövde de bara förkortas av redaktionen. Till skillnad från kioskböckerna var det alltså inte översättarna som stod för sammandragen, utan översättning och sammandrag var två separata processer (Nilsson & Myrman 2014).

Totalt har 232 olika översättare medverkat i Bokvalet. Om 13 parvisa översättningar och 3 översättare med endast initialer kända borträknas återstår 105 kvinnor och lika många män. Männen svarade för 592 översättningar och kvinnorna 486. Hela 115 översättare har bidragit med endast en översättning vardera, medan 31 bidragit med två. Flitigast har Stig Wiklund varit med 80 översättningar, följd av Hans Lindberg med 62. Av kvinnorna stod Margareta Järnebrand för 40 och Carla Wiberg för 26 översättningar. Man kan tänka sig att de som stod för många bidrag till stor del översatt de sammanfattningar redaktionen fått från andra länder, medan många av de som stod för få översatt åt något annat svenskt förlag, vars utgåvor legat till grund för de sammandrag som redaktionen själva gjort.

Endast 29 av de översättare som omnämns i Bokvalet finns med i Svenskt Översättarlexikon (2020), medan 17 stycken även finns med i en lista över de som översatt svensk westernpocket (Nilsson & Myrman 2014).

1079 av Bokvalets texter för vilka både författarens och översättarens kön kunde entydigt fastställas valdes ut för en analys av förhållandet mellan de båda kategoriernas könstillhörighet. Av de 332 texterna författade av kvinnor hade 243 översatts av kvinnor och 89 av män. Av de 747 texterna författade av män hade 251 översatts av kvinnor och 496 av män (Bild 8).

Bild 8

Bild 8. Översättarnas könstillhörighet i förhållande till författarnas för 1.079 texter tryckta i Bokvalet. Andelen män som översatt är mycket större när texterna även författats av män.

Fördelningen mellan kvinnliga och manliga översättare skiljer sig signifikant beroende på författarens kön (G-test av oberoende, df 1, G 148,423, p < 0,001). Redaktionen har alltså haft en preferens för översättare tillhörande samma kön som författaren. Troligen skulle mönstret förstärkas om hänsyn även kunde tas till språk och genre. Ett lägre antal potentiella översättare för språk andra än engelska kan ha bidragit till att utjämna skillnaderna, liksom möjligheten att författare av båda könen kan vara verksamma i genrer som traditionellt har betraktats som kvinnliga respektive manliga.

Att Bokvalet måste blanda texter som kunde gillas av såväl den kvinnliga som den manliga delen av läsekretsen stödjs av redaktionschefen Marianne Raders formulering i sitt brev till läsarna i volym nr 229: ”I urvalsarbetet strävar vi hela tiden efter att hitta en balans i volymen så att alla inom familjen eller vänkretsen ska hitta något läsvärt.” Moa-Lisa Björk som tog över efter Rader menade att varje volym skulle ha ”en så bra blandning som möjligt av spänning, romantik, humor och allvar” (brev till läsarna i volym 248). I volym 275 var Björk ännu mer kondenserad i sin presentation: ”Bokvalet är som vanligt fullt av starka känslor, humor och spänning!”

Populära genrer
Bokvalet låter sig bäst inplaceras i den litteraturens mittfåra som Ann Steiner behandlade i sin avhandling från 2006 med fokus på den svenska bokklubben Månadens Bok: ”balanserande mellan å ena sidan det finkulturella, det svårkonsumerade och tidskrävande, och å andra sidan det populärlitterära med sina billiga omslag, sitt enkla språk och sin lättillgänglighet” (s. 34). Ett tjugotal av Bokvalets författare var även representerade i Månadens Bok under perioden 1973 till 1979 (Steiner 2006). Minst fem nobelpristagare finns representerade bland Bokvalets innehåll.

Den amerikanska utgåvans texter har genremässigt sagts domineras av ”thrillers, crime, romance, family drama and historical fiction” (Owen, kap. 15). Reklam för Bokvalet i svenska utgåvan av tidskriften Reader’s Digest från december 2009 och juni 2010 talar om ”spänning, äventyr och romantik” i form av ”spännande thrillers, prisbelönta romaner och välskrivna deckare”. Enligt redaktionschefen Marianne Raders sammanfattning av läsarnas önskemål efterfrågades främst ”mordgåtor, tuffa realistiska deckare, domstolsdramer, historiska romaner och hjärtevärmande berättelser” (brev till läsarna i volym 229, 2003). En kvantifiering av olika genrers representation över tiden vore önskvärd, men för detta krävs en kategorisering av alla ingående titlar, vilket jag själv inte känt mig kompetent att göra.

Reklam och försäljning
Reklamen för Bokvalets böcker bestod huvudsakligen i direktreklam via brev till utvalda personer och troligen utnyttjade man i detta syfte tidskriften Det Bästas prenumerantregister. Marknadsdomstolen fastställde 2005 en tingsrättsdom från 2004, efter en stämning från KO, innebärande en miljon kronor i marknadsstörningsavgift för att förlaget vägrat ändra i sin vilseledande direktreklam, speciellt avseende förmånserbjudanden (Lindeskog 2005). Jag har dock även hittat en del tryckt reklam för böckerna i tidskriften Det Bästa, varav jag bläddrat igenom några hundra häften (Bild 9).Bild 9

Bild 9. Reklam för Bokvalet i tidskriften
Det Bästas juni-nummer 1968.

 

Tidsmässigt förekom denna reklam från starten fram till och med 1977 och jag har även sett en annons från vardera 2009 och 2010. Man erbjöd de som hörde av sig till redaktionen att gratis skicka en aktuell volym för påseende. Det förekom även att man som prov erbjöd en häftad separatupplaga av någon av de ingående romanerna. Vanliga argument var att böckerna var billiga, vackra och med ett populärt och högkvalitativt innehåll. Det hände även att kändisar som Nils-Erik Bæhrentz och Christina Schollin i annonsen rekommenderade Bokvalet. Schollin tillskrivs följande yttrande i februari-numret 1976: ”Bokvalet ökar våra chanser att sällskapa med förnämliga författare och njuta av en litteratur som kanske aldrig annars skulle ha nått oss.”

På baksidan av de skyddsomslag jag sett mellan volym 37 och 77 lät man kända eller okända läsare ge sina omdömen om Bokvalets texter (Bild 10).

Bild 10

 

Bild 10. På skyddsomslagets baksida på volym nr 61 från 1970 rekommenderade Jan-Öjvind Swahn Bokvalet för ”Alla, som söker berikande och omväxlande läsning”.

 

Männen dominerade starkt och av de mer kända kan nämnas: Bengt Grive, Gösta Bernhard, Kjell Stensson, Jan-Öjvind Swahn, Pekka Langer, Sune Mangs, Ulf Thorén och Ulrik Neuman. De positiva omdömena om böckernas innehåll gavs utifrån huvudsakligen två aspekter: de sparade tid och skänkte avkoppling åt män i farten. Man berömde det sätt på vilket översättning och sammandrag utförts. Enligt Thorén i volym 57 hade arbetet utförts ”med mycket stor skicklighet och med avgjord ömsinthet och pietet för originalets stämningar, anslag och poänger.” Swahn erkände i volym 61 att han länge varit skeptisk till Bokvalet: ”Att förkorta böcker – det verkade på mig som att begå våld på författarens verk:” Men efter att ha tagit del av resultatet anser han att många författare ska vara tacksamma för den professionella hjälp de fått med att ”skala bort oväsentligheter.”

Bokvalets sammandrag av romaner utgivna oavkortade av andra förlag kan ses som smakprover ur olika författares produktion och härigenom stimulera läsaren till inköp. Redaktionschefen Marianne Rader gav i sitt brev till läsarna i volym 246 en direkt uppmaning att ”även leta efter ’våra’ författare i vanliga boklådor, för även om en del av dem tidigare inte utgivits i Sverige så finns det ju andra som publicerats i oavkortad form på andra svenska förlag.” Bokvalet bör alltså inte uppfattas endast som en konkurrent till de andra förlagen, och man var alltid noga med att lämna uppgifter om fullständiga svenska utgåvor av de romaner man tryckte i sammandrag.

Undersökningar av vilka det var som köpte Bokvalets volymer tycks helt saknas. Helt klart var det inte kultureliten, även om en Lunda-akademiker som Jan-Öjvind Swahn kunde göra reklam för böckerna. Där fanns troligen en koppling till tidskriften Det Bästa, då flertalet som köpte böckerna även var prenumeranter. Tidskriften kommer jag från ungdomsåren ihåg upplevdes som proamerikansk och politiskt kopplad till borgerligheten. Men jag har nu förstått att den även hade en viss spridning på landsbygden och att många glesbygdsbor även säger sig ha sett och även läst böckerna när de väl får se dem. Kanske återfanns en stor del av Bokvalets läsare i en medelklass utanför storstäderna. Att få sin läsning med posten var förstås en fördel för de som hade långt till bokhandeln.

Källor

  • Bode, Katherine, 2012: Reading by numbers. Recalibrating the literary field. London: Anthem Press.
  • Bokklubbarna. SPK:s utredningsserie 1980:22.
  • En bok om böcker. Litteraturutredningens branschstudier, 1972: 1968 års litteraturutredning. SOU 1972:80.
  • Lindeskog, Astrid, 2005: Säljfrämjande åtgärder inom marknadsrätten – med fokus på 13 § MFL om förmånserbjudanden. Examensarbete 20 p, Lunds universitet, Juridiska fakulteten.
  • Nilsson, Anders N. 2020: Det Bästas Bokval – katalog och böckernas utseende över tiden. DAST Magazine 6 februari 2020.
  • Nilsson, Anders N. & Patrik Myrman, 2014: Översättare av westernpocket till svenska – en kvantitativ analys. DAST Magazine 21 december 2014.
  • Owen, Lynette, 2020: Selling rights. Ed. 8. Abingdon: Routledge.
  • Steiner, Ann, 2006: I litteraturens mittfåra. Månadens bok och svensk bokmarknad under 1970-talet. Göteborg: Makadam. [DBV s92]
  • Svenskt Översättarlexikon, 2020: https://litteraturbanken.se/översättarlexikon.
  • Wikipedia engelska 2020: Reader’s Digest Condensed Books. https://en.wikipedia.org/wiki/Reader’s_Digest_Condensed_Books.
Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22