Dennis Lehane: Ett fritidsnöje fick guldkant efter år med de mest skilda jobb

Mar 14th, 2010 | By | Category: 2004-2, Artikel

Dennis Lehane skrev sin första roman A Drink Before the War på tre veckor. Sen hamnade den i skrivbordslådan. Den blev skriven mest för att Lehane hade tråkigt och tyckte att han kunde roa sig med att skriva en bok.

Sen kom han på att texten kanske inte var så tokig. Han satte sig ner, skrev om och ändrade och skickade den till ett förlag. Då hade han inte en tanke på att hans ”fritidsnöje” skulle få oerhört mycket uppmärksamhet och att boken skulle vinna Shamus Award som bästa debutbok.

Sedan dess har Lehane hantverksmässigt och genomtänkt skrivit bok efter bok. De första fem handlade om deckarduon Patrick Kenzie och Angela Gennaro som varit vänner sedan barndomen.

De råkade ut för många bekymmer, blev skadade både fysiskt och psykiskt under skottlossningar och biljakter. Både Kenzie och Gennaro behövde ledighet, ansåg Lehane.

Som grabb brukade Lehane och hans onkel gå på bio och se gangsterfilmer. De där historierna gjorde starkt intryck på pojken och den känslan satt kvar. Dennis Lehane bestämde sig för att skriva något liknande – om vänner som växte upp och valde olika banor i livet och sedan måste ta konsekvenserna av sina val.

Då kom framgångarna

Hans första roman med andra personager blev Mystic River. Den slog till och blev en makalös framgång på bestsellerlistorna. Clint Eastwood gjorde film av den i fjol med bland andra Sean Penn och Kevin Bacon i bärande roller.

Lehane själv har försökt sig på film. Han har skrivit, producerat och regisserat den romantiska dramakomedin Neighborhoods men där gick det sämre. Han har misslyckats med att hitta en distributör.

Böcker däremot var hans melodi. Efter Mystic River, där idén till intrigen kom från en novell han skrev för länge sedan, kom uppföljaren Shutter Island (i Sverige översatt av Ulf Gyllenhak med titeln Patient 67, utgiven av Bonniers 2003) som blivit en stor framgång världen över.

Utkastet skrivs för hand

Lehane säger att han skriver bäst tidiga mornar, då blir han ju inte störd utan brukar lyckas med att tänka kreativt.

”Jag skriver för hand först”, har han sagt. ”Datorskärmen får mig att känna mig instängd i ett litet utrymme.”

Han är inte ensam om den känslan. Håkan Nesser har sagt samma sak.

Bland Lehanes favoritförfattare hittar man Richard Price, William Kennedy, Pete Dexter, Don DeLillo, JM Coetzee, Michael Connelly, George Pelecanos och Martin Amis. Allra främst håller han Toni Morrison, som han kallar ”ett geni”.

Han är född och uppvuxen i Dorchester, Massachusetts och bor numera nära Boston. Hans första romaner efter A Drink Before the War hette Darkness, Take My Hand, Sacred, Gone Baby Gone och Prayers for Rain, Det är möjligt att de dyker upp i Sverige också eftersom Patient 67 lyckats så väl här.

Massor av yrken

Innan Dennis Lehane började skriva på heltid hade han många olika jobb. Han arbetade med psykisk handikappade och missbrukade barn, han var servitör och parkeringsvakt, körde limousin, var bokhandelsmedhjälpare och jobbade med att lasta och lossa långtradare.

Han säger givetvis att han älskar sitt nuvarande arbete.

”Man får börja i ett moras av personer och intrigtrådar som man vill använda sig av utan att riktigt veta varför. Men så kommer klicket. Det är nästan så det hörs när alla tankar griper in i varandra som pusselbitar och man kan skönja en helhet. Just det ögonblicket är något alldeles särskilt. Men det allra svåraste är att komma igång.”

Musik ger rätt stämning

Han skriver till musik och då väljer han låtarna efter stämningen i kapitlet. Ska det vara energiskt blir det rockmusik av exempelvis The Clash, Bruce Springsteen, Red Hot Chili Peppers och Moby.

Fritid har han inte så gott om numera. Det får ofta räcka med att gå ut med hundarna, spela tennis eller biljard. Hans pokerkompisar har på sista tiden släpat med honom till golvbanan.

”Jag avskyr inte golf, men jag är usel på spelet”, säger han med för golfare säregen insikt.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22