Denise Mina: Skotskan som är vred som en statsminister

Sep 12th, 2009 | By | Category: 2003-1, Artikel

Denise Mina jobbade ett tag som sköterska på en geriatrisk klinik men hade tänkt bli forskare efter att ha studerat juridik vid universitetet i Glasgow. Juridikstudierna gick bra och hon började undervisa i kriminologi och tillämpning av strafflagen. Hon tycker inte själv att hon var en särskilt bra lärare utan snarare en ”fläskig idiot”.

Men så fick hon en bokidé och började skriva om en kvinna vid namn Maureen O’Donnel.

Blev kriminalroman

Det visade sig bli en kriminalroman som döptes till Garnethill (Död i Garnethill, Minotaur 2001) och den uppmärksammandes mycket och erhöll 1998 John Creaseypriset för bästa debutroman i England.

Sedan dess har det bli vit ytterligare tre romaner: Exile (Exil, Minotaur 2001) Resolution (Den sista utvägen, Minotaur 2001), alla de svenska översatta av Boel Unnerstad) och Sanctum (Bantam 2002) som än så länge bara finns på engelska. Men den kommer säkert också hos Minotaur, som nu är ett underförlag hos Forum.

I DAST har böckerna anmälts positivt. Minas huvudperson Maureen O’Donnell har inte haft det lätt. Hon är incestoffer och har behandlats på sinnessjukhus, mamma är alkis och hennes bror säljer narkotika och till råga på allt hittade hon i första boken sin gifte älskare fastbunden på en stol med avskuren hals. En inte alltför lätt tillvaro alltså.

Vreden ligger latent

Det man mest lägger märke till är den vrede som tycks ligga i bakgrunden oavsett vilken gestalt Mina beskriver. Men det är tydligen enbart utanför Skottland som den ilskan märks. I Glasgow är alla förbannade för jämnan eftersom fattigdomen märks så väl. Böckerna är våldsamma och den person som verkar vara mest god är den knarklangande brodern.

I övrigt är det mest utfattiga människor som verkar vara på dekis som förflyttar sig över sidorna. Somliga har varit intagna på psyket och på dem lyssnar ingen. En del är korkade och ger den spritt nya älskaren nyckel till lägenheten. Sånt straffar sig.

Spelplatsen är Glasgow där Denise Mina själv föddes 1966, in i en stor katolsk släkt med rötterna i Irland. Familjen tillhör arbetarklassen. Far läste visserligen till ingenjör och blev förpassad till Nordsjön för att pumpa upp olja, men det är också ett arbete. Detta jobb gjorde att familjen ofta flyttade så Denise har gått i massor av skolor och bott både påvert och lyxigt i olika länder. Nu är klassresan avklarad och lite bittert konstaterar Denise Mina att hon hamnat i medelklassen.

Några år bodde hon i London men hemtrakten lockade och hon flyttade tillbaka till krisorten Glasgow 1986 där ”folk bryr sig om varandra och inte så många är rika”.

Bok om att flirta

För att klara sin ekonomi under universitetsstudierna skrev Denise – ”Jag tror att jag alltid har skrivit” – en bok om flirtandets ädla konst, men efter examen slutade hon läsa och tog jobb i en litterär pub.

Det var under den tiden hon fick för sig att skriva ett längre och seriösare verk. Det visade sig bli en deckare. När hon skrivit cirka åttio sidor tyckte en agent att det verkade intressant och ville se resten. Hur det gick vet vi nu.

Att romanerna blivit som de är beror på att Mina intresserade sig en hel del för psykiska sjukdomar hos brottsliga kvinnor. Hon menar att domstolar oftare än män anser kvinnor vara psykiskt sjuka och skickas till ”lindrigare” straff på mentalinstitutioner. Det retar henne eftersom man där kan bli sittande länge för ett litet brott, och väl ute finns stämpeln psykfall alltid kvar.

Det här har gjort att hon utpekats som alltför feministisk vänstermänniska. Själv menar hon att hon bara beskriver verkligheten eftersom ingen är helt god lika lite som helt ond. Det finns alltid ett skäl bakom ett brott.

Deckare speglar osäkerheten

Att hon skriver kriminalromaner beror på osäkerhet, har hon sagt. Om man ska ge sig på tunga ämnen är deckargenren bra, för då vill läsaren fortsätta, om inte för annat så för att få veta hur det ska gå.

Och det tycks ha varit en bra strategi. Hittills är hon översatt till åtta språk och BBC har planer på att filmatisera Död i Garnethill. Efter den första trilogin planerar hon en serie om åtta romaner från den skotska tidningsvärlden.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22