Den svenske masken

Sep 17th, 2009 | By | Category: 1997-3, Artikel

AV IWAN MORELIUS

För inte så länge sedan såg jag filmen The Mask med Jim Carrey och tyckte den var rikligt rolig. Den fick mig att tänka på en händelse.

Under min tid som sjukvårdsofficer på P10 i Sträng näs blev jag ett antal gånger inviterad till Läkarfackskolan, som då var belägen i Solna strax utanför Stockholm. Under några av dessa besök frågade chefen där om jag var intresserad av att bevittna några obduktioner på Rättsmedicinska anstalten på Karolinska. Naturligtvis blev svaret ja – även om med viss tvekan. Det första besöket gjorde jag tillsammans med ett antal läkarkandidater från Läkarfackskolan, men till Karolinska tog jag mig själv med bil från Strängnäs. Jag kom i rätt tid och frågade mig fram till platsen för obduktionerna. En läkare kom dragande med en vagn där ett antal glasskålar befann sig och när jag frågade honom om jag hamnat rätt pekade han på skålarna som innehöll det som vanligtvis brukar finnas i buken på en människa samt inne i huvudet på densamme. Blod och vätskor täckte sidorna på skålarna och del såg sannerligen inte trevligt ut. Han berättade att det hela hade blivit uppskjutet c:a 45 minuter och fortsatte: ”Men du kanske kan gå och äta lunch först?” Jag avstod.

Så småningom kunde jag följa denna första obduktion, som visade sig vara en tracheotomi, där läkarkandidaterna fick lära sig hur man genom ett snitt öppnar luftstrupen när en person/patient med andningssvårigheter eller fått något som täpper till svalget. Mycket lärorikt: De följande besöken på Rättsmedicinska på Karolinska gav mig många insikter vad som finns inuti en människa och så småningom nöjde jag mig inte med att stå på avstånd utan kunde följa det hela på nära håll.

För mig råkade det vara samma läkare – en av våra mest kända brottsfallsobducenter vid den tiden – som utförde dessa och vi pratade mycket om varje fall och han var en bra lärare, som var trevligt att få lära känna, även om själva platsen var något inte varje människa får, eller ens önskar, närvara vid.

Några år senare var jag i New York för att bevista en Deckarkongress. En dag var jag på väg från mitt hotell på Manhattan för att ta mig till hotell Sheraton, där kongressen avhölls. Klockan var omkring 12.30 och jag befann mig på Broadway mitt under rusningstimmen för lunch då jag plötsligt mötte en man i 40-årsåldern som tittade igenkännande på mig och utbrast: ”Hej, Iwan!” Naturligtvis stannade j ag upp och jag måste ha sett mycket frågande ut. En lamt ”Hej!” kom från min sida, men jag kunde inte för mitt liv känna igen mannen, som dock på något sätt såg bekant ut. ”Känner du inte igen mig?” frågade han. Jag måste medge att jag inte gjorde det. Men det kändes konstigt för jag är faktiskt mycket bra på att känna igen ansikten även jag har svårt för namn.

Han skrattade och förde upp höger arm till ansiktet samt täckte underdelen av ansiktet så att bara hans ögon syntes och sade ”Karolinska Rättsmedicin!” Då föll polletten ner och jag kunde också skratta eftersom jag genast kände igen den obduktionsläkare jag mött många gånger där men som jag faktiskt inte sett ansiktet på utan mask.

Vi pratade en kort stund eftersom jag måste passa en tid men nog var det ett kul sammanträffande tycker jag.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22