Den svenska demokratiska folkrepubliken

Mar 6th, 2010 | By | Category: 2007-1, Artikel

Av Ahrvid Engholm

Alternativhistoria handlar om hur världen kunde bli om historien tagit en annan vändning. Det har skrivits rätt mycket sådant av svenska författare. Hans Alfredson har berättat om hur nazisterna tog över Sverige. I en annan nyutkommen bok är Sverige ett socialistiskt ”paradis”.

Det finns faktiskt en inte lågfrekvent svensk tradition av så kallade alternativhistora (”kontrafaktiska” skildringar, enligt en något klumpigt ihopsnickrad term). Jag har själv i mina samlingar ett bokhäfte från 1886, Hur vi förlorade Norrland, av signaturen ”***” som berättar hur ryssarna anfaller. Vid tiden för andra världskriget finns böcker om hur nazisterna anfaller – ett tema som även behandlas av Hans Alfredson i Attentatet i Pålsjö skog. På 70-talet, när vänstervågen härjade som värst, skrev signaturen Didrick Dacke Sverige: 1999 – ockuperat land, om hur gamla Svedala förvandlats till en maoistisk dystopi.

Ryssen har ofta kommit

Sverige har ofta anfallits av ryssarna i alternativhistorikernas romaner, som i Harry Winters Operation Garbo eller Sune Anderssons Anfall mot Sverige.

Jan Guillou har nyligen sänt en svensk officer att bemanna en palestinsk ubåt i Madame Terror, men han provade den krigiska alternativhistorien tidigare, redan i början på 70-talet med Om kriget kommer (då han skickar den svenska krigsmakten till Sydafrika för att störta apartheidregimen). Det finns fler exempel.

I den engelskspråkiga världen är genren väletablerad och kallas ”alternate history”. Kingsley Amis har skrivit om hur den Spanska Armadan besegrade Elizabeth I:s flotta, Ward Moore och Harry Turtledove om hur Sydstaterna vann amerikanska inbördeskriget och Philip K Dick om hur tyskar och japaner vann andra världskriget. Till och med Winston Churchill skrev en gång en uppsats om hur det kunde ha blivit om general Lee vann slaget vid Gettysburg. Napoleon och slaget vid Waterloo är en annan populär historisk utgångspunkt. 1999 redigerade Lars M Andersson och Ulf Zander TÄNK OM Nio kontrafaktiska essäer (som namnet antyder essäer snarare än skönlitteratur).

I Gunnar Bernstrups och Jörgen Westerhovs roman 40 ”lyckliga” år (citattecknen hör till titeln; Hjalmarson & Högberg, 2005) har författarna låtit ockupationen redan fortgå i 40 år. I denna värld gjorde svenska kommunister ”revolution” (alltså statskupp) 1949 och Röda armén inkallades för att ”befria” svenskarna, införa socialism och grunda Svenska Demokratiska Folkrepubliken. Denna DDR-liknande konstruktion skall fira sitt 40-årsjubileum 1989, när romanen tar avstamp.

Skyddsvall mot Norge

Längs Kölen (omdöpt till Leninbergen) har man upprättat en antifacistisk skyddsvall, med taggtråd, minor och bevakningstorn, mot det hemska Norge, som fortfarande är i kapitalismens våld. Uppe i Norrland är fånglägren med oliktänkande överfulla. Sverige styrs av diktatorn Valter Jönsson och ny nationalsång är den bisarra:

Ett folk som kastade sitt ok

Gjorde Valter Jönsson till sitt lok!

Jag är en liten vagn i Valter Jönssons tåg

En liten vagn i socialismens tåg

Han väljer spår mot lyckans år

 

I romanen får vi följa ungefär ett halvdussin personer. En dissident som flyr från ett fångläger. En familj där fadern är inblandad i att göra jubileumshyllningsfilmen till socialismen, 40 lyckliga år. En amerikansk turist, åtföljd av en svensk ”Folktur” -guide (de fåtaliga turisterna måste åtföljas av förkläden från statsturistbyrån med detta namn, så att de får ”rätt” information och inte ser fel saker). En kvinnlig fabriksarbetare på Knapp-kombinatet, som ”följer planen” genom att producera knappar som aldrig kommer att användas.

Det är ett dystert land. Den nya valutan marx (som delas in i 100 engels) är knappt värd något. Överallt hänger bombastiska banderoller, som LENINS OFELBARHET ÄR VÅR OOMSTRIDDA LEDSTJÄRNA eller JÖNSSONS ALLSIDIGA GENIALITET VÄCKER HÄPNAD. Folk har deporterats från västkusten, som ligger farligt nära NATO-land, och förts till enorma kolchoser, där fälten gror igen och skördetröskorna rostar i brist på reservdelar. Vid Kalmarsunds stränder står enorma, rostande pyloner – man tänkte bygga den där bron men klarade det inte. I nästa femårsplan kanske …

Stadshus på Leninholmen

I skildringarna av Stockholm finns några av höjdpunkterna. För att skaffa mer odlingsbar mark har kommunisterna tömt hela Mälaren på vatten (skyddas av vallar vid Essingeöarna) men marken är oanvändbar på grund av miljöförstöring. Stadshuset på Leninholmen har överst en stor röd stjärna, inga kronor; nobelpriset förvandlades till ett socialistpris som delats ut till Stalin, Kim-il Sung och grabbarna. Man har enbart lyckas bygga T-banan till Vällingby; i övrigt rullar spårvagnar på gatorna, och de fåtaliga Statou-bilarna (sammanslagna Volvo och SAAB) i 40 år gamla modeller. Slottet har blivit folkets palats, större delen av Gamla Stans bebyggelse har rivits för uppförande av ett gigantiskt stalinistiskt torn (bygget står dock stilla i brist på … allt) och på Skeppsholmen har Valter Jönsson börjat bygga sitt mausoleum.

Även Finland är en sovjetisk lydstat nu. Sverige i samarbete med ryssarna anföll och tillsåg den saken 1952. Men det är en fördold statshemlighet att de finska styrkorna gjorde slarvsylta av svenskarna och Röda armén fick göra hela jobbet.

Lik den ”riktiga” världen

Världen i övrigt är lik den riktiga världen 1989. I DDR knakar det. Ungern har börjat öppna luckor i järnridån. I Sovjet härskar Gorbatjov som låter antyda att satellitstaterna nog inte kan påräkna sig socialistisk broderhjälp à la tanks vid eventuella oroligheter. Han som skall sammanställa den officiella hyllningsfilmen till 40-årsjubileet råkar också få tillgång till alla förbjudna journalfilmer, som berättar en helt annan historia än den officiella.

Men i den svenska folkrepubliken härskar säkerhetspolisen, den bombastiska officiella retoriken och det armod med varubrist, trångboddhet och smuts från koldamm som kommer ur ett helt nedkört socialistiskt paradis. Skolbarnen lär sig att de skall ange sina föräldrar för kontrarevolutionära tankar. Folk försöker fly till Norge, men skjuts vid gränsen.

”Förhållanden som svenska arbetarförfattare skrev om under 1930- och 40-talen verkade fortfarande gälla. Statarna kallades bara kolchosbönder istället. Många små samhällen saknade fortfarande elektricitet, vatten och gas”, noterar författarna på ett ställe. Vilhelm Moberg flydde till USA och Astrid Lindgren till Norge – hon råkade skriva en kritisk saga om Pomperipossa.

Men det pyr. Någon högt upp i statsledningen funderar på en kupp. Motståndsgrupper möts i hemlighet i före detta kyrkor. Spänningen ökar när 40-årsjubileet närmar sig. Kulmen blir när själve Valter Jönsson skall inviga ett Leninmonument i Malmö. Regimens historiker har nämligen kommit på att Lenin på sin resa genom Sverige stannade i Malmö och i en viss bestämd portuppgång drog upp grundplanerna för den ryska revolutionen. Om det nu inte var något helt annat han gjorde där?

Övertygande skildrat

Det är faktiskt välskrivet. Jag skulle kanske ha föredragit ett par personer och någon intrigtråd mindre, för det kan bli litet rörigt, men det är välresearchat, övertygande skildrat och bitvis mycket roligt. Om jag inte misstar mig är repliken ”Det är slående vad ett lands politiska stabilitet betyder för utvecklingen” ur Göran Perssons grodor om Kina. ”Våld är en taktisk och strategisk fråga, inte en moralisk”, är i alla fall ett citat från den mer fanatiske vänsterpartistiska riksdagsledamöten Kalle Larsson.

Frågan är om det kunde ha blivit så här i Sverige om kommunisterna fått makten. Att det kan bli så i en kommuniststat vet vi skildringen ligger inte långt ifrån vad som faktiskt skedde i DDR. Frågan är snarare om vi svenskar är så förbaskat dumma och fogliga och menlösa att vi skulle ha låtit oss inordnas i den dystra katastrofen som den Svenska Demokratiska Folkrepubliken utgör? Att jag ens överväger att svaret kunde vara ”ja” gör mig bekymrad.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22