Den sjunde källan föreställer oss en fråga om ock folk bo in i och under jorden.

Jan 10th, 2008 | By | Category: 2000-1, Artikel

I vår klassiska serie har vi både haft med Herodotos och Daniel och i båda fallen var det kriminalberättelser med stark anknytning till det stängda rummets gåta. Vi inleder den arkeologiska delen av DASTs första nummer för år 2000 i direkt anknytning till Ahrvid Engholms djupdykning i den fantasifulla presshistoriens tysksvenska bortglömdheter. Inte deckare utan snarare tidig sf eller fantasy.

TROLIGEN AV EG HAPPEL, HAMBURG, I BÖRJAN AV 1680-TALET.

Uti västerdelen av England säger han, ligger en by ungefär 4 eller 5 mil ifrån konungens och martyrens S:t Edmunds kloster, vid vilken finnes åtskilliga urgamla gropar och hål, som man på engelska kallar Voulfsvutes eller varghål, därav bemälta by fått sitt namn och kallas Vargeby. Då1 en gång på ovannämnda året bönderna sommartiden vore utpå marken och arbetade på sina åkrar, kom utur en sådan grop tvenne barn fram, helt gröna på kroppen, havandes kläder på sig, men man kunde ej veta av vad tyg. Då de kommit fram utur gropen löpte de omkring uppå marken, och gapade lika som med förundran omkring sig, omsider tog bönderna fatt på dem och förde dem till byn, varest sig en hop folk, dessa underbarn att beskåda församlade. I några dagar åt dessa barn alls intet, ej heller kunde man dem beveka att smaka den

I Texten är från en bilaga i Emil Keys Försök till Swenska tidningspressens historia (Bonniers, 1883). Key har strukit något litet avsnitt i början av berättelsen, som “säger han” och “ovannämnda året” syftar på.
ringaste bit av de vanliga matvaror och spis, utan de begynte att försmäkta av hunger, och man tvivlade alldeles om deras liv:
Omsider blev de varse en vagn full med friska, gröna bönor, som en bonde körde igenom byn där de var, efter vilken vagn de löpte mest de kunde, och rev av vagnen bägge händerna fulla med bönor, men då de i skalen som de öppnade intet fann blev de bedrövade och gråt, och hade sig ynksamma och jämmerliga. Därav märkte bönderna att de var vana och begärliga efter friska bönor, vilka de dem fördenskull nog förskaffade, varmed sig och dessa barn, som sin naturliga och vanliga spis i några månader uppehöll in till dess de med tiden bleve vana vid bröd.
Därefter tilldrog sig, att sedan dessa barn blev vana vid den engelska maten, förgick dem och deras gröna färg efter handen: de blev sedan i Kristi namn döpta, och i det engelska tungomålet underrättade, vilket de ock tämmeligen fattade. Gossen, som var något yngre än pigan sin syster, dödde en liten tid efter det han döpt var, men pigan levde en lång tid därefter, har ock ordentligt gift sig i Lerna.2 Då nu pigan, emellan vilken och andra engelska pigor alls ingen skillnad var, landet sed och språk fullkomligt fattat och lärt, och man henne frågat vad hon var för en person och vadan hon var? har hon svarar, vi är folk utur S:t Mårtens land, varest vi hopetals bo. Då man henne vidare befrågat varest bemälte land beläget var, och på vad sätt de därut in i England kommit? har hennes svar varit. Hon visste det så egentligen icke, men ungefär kunde hon sig påminna, att då hon och hennes broder en gång vaktat sin faders boskap på fältet, hade de hört ett klockeljud, mycket likt den klockan i klostret S:t Edmund, vilket ovanligt ljud, de vore eftergångna och efterföljt, in till dess de omsider kom fram utur gropen och uppå marken, varest de av bönderna upptagna blev.
Enär man vidare denne pigan frågade, om de och i deras land trodde på Kristus, och om de såg solen? Då gav hon på de förra till svars att deras land vore kristligt, zierat3 och beprytt med de skönaste kyrkor, men på det sista, att de ej se solen gå upp eller neder, utan att de levde mellan ljus och mörker, som ungefär här i skymningen om afton, dock vore ej långt ifrån dem ett annat land, som allenast är skilt från deras genom en bred ström, varest det var mycket ljusare. Detta är det var man av denna kvinnsperson bekommit till att veta, vilken utsaga är bekräftat bliven igenom många förnäma och trovärdiga personers vittnesbord.
(Textens gammalsvenska stavning är något moderniserad, men meningsstruktur så långt som möjligt bibehållen. Noterna är inlagda av artikelförf.)



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22