Deckarläsning som ung gjorde Arnald till Dahl

Mar 18th, 2010 | By | Category: 2004-1, Artikel

Av Leif-Rune Strandell

Jan Arnald, akademiker, litteraturvetare, universitetslärare, skönlitterär författare och redaktör för en ansedd kulturtidskrift, ville fånga samtiden. Han ville försöka beskriva det nya Sverige, det som växt fram efter murens fall, den värld där Sverige är en del.

Men hur skulle han göra?

Varför inte i deckarens form?

Deckare var inget nytt för litteraturvetaren Arnald. Han kom in i litteraturens värld som ung via deckarna.

Men han fann ett problem: han var ett känt litterärt namn, och kanske skulle det påverka bedömningen av böckerna. Så det blev en pseudonym, Arne Dahl (ett anagram på hans namn).

Nej, det var inte för att han tycker att deckare är en sämre sorts litteratur, utan bara för att hans böcker skulle bli bedömda för sig, utan Arnald-belastning. För att skydda böckerna.

Dessutom hade han redan skrivit en deckare, i 14-årsåldern, med ett mord med en mejsel i ryggen. Det avspeglade den aktuella läsningen av Alistair MacLean.

Sedan blev det lite snällare, Agatha Christie.

Han lärde sig intriger av Christie och spänning av MacLean. Och han förvånades i vuxen ålder hur lätt han hade att få till komplicerade intriger.

Intryck av Sjöwall-Wahlöö

Så finns förstås en tredje källa: Sjöwall-Wahlöö. Dem läste han när han gick i högstadiet, och tog intryck av hur man använder en genre för att skilda något annat än det brottsliga.

Så han erkänner sin tacksamhetsskuld till dem och vill se sin Arne Dahl-serie som en uppdatering av deras svit.

– Att Sverige förändras speglas i den förändrade brottsligheten, med mer inflytande från östeuropeiska ligor, påpekar han.

Liksom Sjöwall-Wahlöö har han valt ett poliskollektiv som huvudperson. Paul Hjelm, en i A-gruppen, kan han se som sitt alter ego, en polis som liknar Jan Arnald. De övriga är aspekter av honom, eller som han skulle vilja vara eller inte vara alls.

Kerstin Holm och Paul Hjelm har den centrala relationen och visar det manliga och det kvinnliga tänkandet när går som bäst. Arto Söderstedt vill han visa som en vision av en människa som tänker fritt.

Gåtan måste leva

– Det krävs en balans mellan samhället och karaktärerna som håller intrigen igång. För gåtan måste vara vid liv, det är viktigt, säger Arne Dahl.

Han har ett credo för sitt skrivande: kraft i samhällsbeskrivningen, variation i stilen, klipp i intrigen och inga döda punkter.

– Det skall vara en successiv stegring hela tiden. Något måste hända i varje kapitel.

I varje bok finns aktuella delar av vårt samtida Europa.

När han skrev den första, Misteriosa, hade han inga planer på en svit. Han skickade manus till flera förlag som sade nej, inklusive Bonniers där han publicerat sig som Jan Arnald.

Men de visste förstås inte vem Arne Dahl var.

Det enda som svarade positivt var Bra Böcker. Men de var så långsamma att under väntetiden hann han skriva en till, Ont blod. När förlaget upptäckte det valde de att börja med bok nummer två, om en seriemördare. Jan Arnald är nöjd med att han faktiskt hade med Usama bin Laden innan han blev ”aktuell” på förstasidorna.

Kunde inte döda

I en av böckerna försökte han ta livet av Viggo Norlander, en i polisgruppen. Men han upplevde det samma som andra författare: det gick inte

Det blev fem Arne Dahl-böcker med goda recensioner innan han både bytte förlag till Ordupplaget och trädde fram som Jan Arnald. Det var dags, tyckte han, för nu var han etablerad och böckerna skulle bedömas som Arne Dahls verk, utan sidoblickar på den akademiske kulturredaktören och författaren.

Jan Arnald doktorerade på Artur Lundkvists författarskap. Men denne läste inte deckare, tvärtom ogillade han dem (och han tyckte inte om teater heller).

Men Jan Arnald inser att Arne Dahl är påverkad av Artur Lundkvists stil. Han tycker också att alla författare som drabbas av skrivkramp kan läsa honom, för då kan krampen lösas upp.

Arne Dahl verkar dock inte ha skrivkramp just nu. Han håller på med nummer sju i serien.

Samtidsinslaget är sådant som sker just nu när han skriver.

Vad tycker han då om dagens deckare?

– Det som skrivs nu är båda bra och dåligt, men det finns många väldigt bra deckarförfattare just nu.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22