Deckare förr och nu

Mar 8th, 2010 | By | Category: 2006-1, Artikel

Tankar kring några böcker från bokförlaget MBAB

Av Jean Bolinder

 

Härom kvällen lade jag mig att läsa en Maria Lang. En av hennes bättre, skriven innan hon tillverkade allt blodfattigare kopior av sina egna böcker. Här kretsar det kring Puck Bure, hennes man Einar och dennes yngre bror Tord som är kyrkoherde. Tillsammans med Pucks far Johannes M. Ekstedt ”lärd professor från Uppsala”, ska paret Bure fira jul i prästgården. En uppskattad julklapp är en kattunge född av professorns katta (!) Thotemes III.

Julfriden störs (något) av att grannen, lanthandlaren hittas mördad. Annars är det mysigt, pysigt och hemvävd svensk idyll. Intrigen rör pengar som den alltid gjorde på den tiden. Dock kryddat med lite sviken kärlek typiskt Maria Lang. Personskildringen saknas så som den borde i en svensk deckare i nådens år 1954.

Dött barn

Så hoppar jag drygt femtio år och till tre recensionsböcker, utgivna på MBAB förlag.

Håkan Boström har skrivit dikter och samhällskritiska romaner. Han har fått åtskilliga fina pris för sitt författande. I hans thriller Smörblomman är det svensk miljö, precis som hos Lang. Man hittar ett dött nyfött barn i en gångtunnel. Öppningsscenen är suggestiv med människorna som samlas kring det lilla knytet. I fortsättningen dödas ett par kvinnor av en man som ideligen byter identitet.

Boströms Sverige är brutalare och mer upprörande än Langs. En våldtäkt skildras till exempel närgånget på ett sätt som man inte kunde på 1950-talet. Och själva Sverige har ju ändrats från ett land där man skilde mellan ”fint folk” och ”enkelt folk” till ett ganska jämlikt samhälle där ingen kvinna längre som hos Lang nämns ”änkedisponentska” eller är ”husföreståndarinna”.

Boströms människor är visserligen grunda men motiv och handlingar är sprungna ur det mänskliga psykets avarter. Dock är Maria Lang rappare och piggare än Håkan Boström.

Femtio ord

Vad sägs för övrigt om följande mening på femtio(!) ord: ”Gårdagsfyllan hade inte hunnit lämna Jorma Hakalas hårt tärda och ständigt spritindränkta kropp när han tidigt en aprilmorgon stod vid Nyforsnedgången och gångtunneln och körde ner högerarmen till armbågen i den ovala, gröna papperskorgen och fiskade upp en tom och oskadad ölburk, den sjunde sen han lämnat inhysningsrummet på Tegnérgatan.” Puh!

Ett modernt Sverige skildras även i Pappas pojke av Leif Möller. I en föregående bok, Made in Sweden, angrips stridsflygaren Johan Malm av sin egen rote-tvåa och måste döda honom för att klara livet. Frågan är om inte den dödes son bär på ett ödesdigert arv – han är visserligen superintelligent men får oförklarliga utbrott som oroar omgivningen. Det här är en rappt och väl skriven thriller som tar upp frågor kring genmanipulation på ett mycket tänkvärt sätt. Klart läsvärd även om vi inte får några psykologiska djupporträtt här heller.

Proffsig

Mest känd av författarna på Mälarbörsen är Kjell E Genberg. Hans sjunde bok om ”Enheten”, Paradisets bakdörr, är ytterst skickligt hopkommen, otroligt spännande och proffsig.

Roligt är det också när en rejält otrevlig Fläskfia sugs fast i en flygplanstoalett. Och när jag tänker tillbaka på figurerna i dessa sju romaner är hon nog den enda av alla som jag egentligen minns riktigt klart.

Deckarna har utvecklats till det bättre sedan Lang men personerna i dem är fortfarande i allmänhet tvådimensionella klippdockor!



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22