Deckare eller roman – var går gränsen?

Sep 27th, 2016 | By | Category: 2016-09 sep, Artikel

Tove Alsterdal, Kristoffer LindTove Alsterdal och hennes förläggare Kristoffer Lind samtalade på Bokmässan om när deckaren blir roman. Toves fyra böcker skiljer sig från huvudfåran i deckarutgivningen genom att inte ha någon återkommande huvudperson utan är helt nya berättelsen och nya miljöer i varje,

– Men en och annan biperson kan dyka upp och blinka till den läsare som stött på personen i en annan av mina böcker.

Hennes idéer börjar aldrig med en mordgåta utan nästan alltid med en plats, t ex Tornedalen. Men ett brott, en mordgåta, är ett bra sätt att driva berättelsen framåt. Men i hennes böcker är det ytterst lite polisarbete, och absolut inget livspussel och vardagsliv för en detektiv.

Hennes nya bok utspelar sig på Beckomberga, det gamla mentalsjukhuset i Stockholm som nu omvandlas till bostäder. Efter gymnasiet jobbade hon där (det behövdes bara två veckors kurs för att bli mentalskötare) och fortfarande kan hon längta tillbaka dit, till det fruktansvärda vansinniga slottet. Men det fanns också andra sidor.

–  När jag var där inför boken såg jag en banderoll med texten ”Vi bevarar idyllen på Beckomberga”, och förstod förstås att de menar parkområdet, inte sjukhuslivet.

I boken är det en skild man som flyttar in i en av lägenheterna tillsammans med sin nya kvinna. Utanför står hans exfru, som är en stalker. Han mördas och förstås bli exfrun huvudmisstänkt.

– Den som funderar på att stalka någon bör läsa min bok först för att förstå att det inte är någon bra idé.

Samtalet tog också upp deckaren som form för samhällskritik och Tove Alsterdal anknyter till den traditionen. Hon är från början journalist med samhällsintresse. I boken spelar en tiggande romsk kvinna en viktigt roll, men Tove drevs inte av någon politisk mission men ville gärna komma åt vad som ligger bakom hur man lever i de miljöerna.

Visst finns det en trygghet i serieformen, miss Marple och andra, men så är det inte i hennes böcker. Gemensamt har de dock att det är kvinnor som är huvudpersoner, och så har det varit redan när hon skrev dramatik. Hon vill att kvinnor ska bära de stora historierna, inte bara vara dem som stöttar. I deckare är de ju ofta offer.

Hon har kallats för en svensk le Carré, historier som är typiskt manliga till sin konstruktion, påpekade förläggaren. Och jo, hon håller med för hon har le Carré i ryggmärgen.

– Jag är inte intresserad av ondskan som drivkraft, i stället av hur något gott kan få hemska konsekvenser.

Och som en liten avslutning berättade hon vad hon lärt sig under arbetet med att studera romernas historia i Rumänien: länge hölls romer som slavar och den första kända slavägaren var furst Vlad, han som är förebilden till myten om Dracula.

LEIF-RUNE STRANDELL

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22